- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1031-1032

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anianpelto ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid floden Arpatsjai. Det blef 961 de armeniske
konungarnas residens. Enligt sagan hade det 100,000
hus och 1,001 kyrkor. Efter 1040 blef det många
gånger eröfradt af olika folk och förlorade därigenom
mycket af sin glans, till dess det slutligen, 1319,
fullständigt förstördes genom en jordbäfning. En mängd
praktfulla ruiner vittna ännu om dess forna storhet.

Anianpelto, ansenlig by och marknadsplats i
Asikkala socken i Tavastehus län, vid Päijännes södra
strand. Hamn för ångfartygen på nämnda sjö.

Anicet-Bourgeois [anise-bor*åa’], Auguste,
fransk dramatisk författare, f. i Paris 1806,
d. därstädes 1871, fick en torftig uppfostran, men
gjorde vid nitton år lycka som teaterförfattare
och utvecklade därefter en rastlös alstring
af dramer och s. k. folkskådespel, vådeviller,
lustspel, komiska operatexter, tragedier o. s. v.,
sammanlagdt omkr. 200 pjäser. Inom melodramen var
han den främste, med outtömlig förmåga att bygga
en spännande handling. Oftast hade han medarbetare,
hvilka utförde hans utkast. Själf lär han ha författat
dramerna Térésa, Angèle och Cathérine Howard, hvilka
bära Alex. Dumas d. ä:s namn. öfver 20 af A:s stycken
hafva uppförts i Sverige.
(E. F-T.)

Anicetus, påfve omkr. 154–165. På hans tid uppkom
den strid angående påskens firande, som afgjordes
först på mötet i Nicæa 325, i enlighet med den
västerländska kyrkans åsikt.

Aniche [ani’*], stor by i franska depart. Nord,
13 km. ö. s. ö. om Douai, med stora
stenkolsgrufvor, glasbruk, kemiska fabriker och järnverk.

Anidros (grek. anidrosis), ett sjukligt upphäfvande
af svett-afsöndringen. Förekommer ej sällan i vissa
kroniska sjukdomar.

Aniello, Maso. Se Masaniello.

Anien. Se Anio.

Aniene. Se Anio.

Anil (af lat. anilis, af anus, gammal kvinna),
käringaktig.

Anilein, handelsnamn på vissa anilinfärger, särskildt
fuksin och mauvein.

Anilin (af anil, portugisiskt namn på indigo),
kem. tekn., en organisk bas, sammansatt efter
formeln C6H5.NH2, upptäckt 1826 af Unverdorben
bland de produkter, hvilka bildas vid upphettning
af indigo. 1834 upptäckte Runge anilins förekomst
i stenkolstjäran; dess beredning af nitrobensol
upptäcktes 1842 af Zinin. Rent anilin är en
färglös, egendomligt luktande, starkt ljusbrytande
olja med eg. vikt 1,036, som i luft genom oxidation
hastigt brunfärgas och slutligen förhartsas. Kokar
vid 183°. Är en mycket svag, i vatten föga löslig
bas. I kemiskt hänseende förhåller sig anilin
såsom ammoniak och gifver upphof till alldeles
analoga derivat. Karakteristiskt för anilin är
den vackra violetta färg, som det meddelar en
klorkalklösning. Anilin förekommer endast i ringa
mängd i stenkolstjära (1/3–1/2 proc.) och beredes
därför i stort genom reduktion af nitrobensol med
järn och saltsyra. Nitrobensol fås genom inverkan
af salpetersyra på bensol, ett kolväte, som utgör
stenkolstjärans flyktigaste beståndsdel. Anilin är
en viktig industriprodukt, enär man däraf bereder en
mängd färger (se Anilinfärger). Tysklands
export af anilinolja och anilinsalter uppskattades
för år 1900 till 14 mill. kg. Värdet per ton uppgick
s. å. till 1,000 kr.
H. E.

I färgfabriker gifver anilinet ej sällan anledning
till förgiftningar, i det att arbetarna dels
inandas ångor däraf, dels komma i direkt beröring
därmed. Illamående, blåblekhet (cyanos), djup
sömn eller dvala, stundom med konvulsioner,
uppträda; till döden torde dock förgiftningen mycket
sällan leda. Anilinet framkallar dels förstöring
af blodfärgämne (bildning af methemoglobin, se
d. o.) och röda blodkroppar, hvarigenom blodets
förmåga att föra syrgas till kroppens organ i
hög grad nedsättes, dels förlamning af centrala
nervsystemet. Äfven kronisk anilinförgiftning har
iakttagits.
C. G. S.

Anilinfärger (jfr Anilin), kem., kallas alla de
många och viktiga organiska färgämnen, söm härleda
sig från anilin och den därmed besläktade basen
toluidin (se d. o.). Fabrikation af anilinfärger utgör,
hufvudsakligen i Tyskland, en storartad industri,
som daterar sig från 1856, då Perkin, en engelsk
kemist, försökte att af anilin framställa kinabarkens
verksamma beståndsdel, kinin. Under sina försök
därmed fann han, att af anilin kan fås ett vackert
violett färgämne, mauvein l. "Perkins violett". Denna
tillfälliga upptäckt väckte stort uppseende. Redan
ett par månader efter det Perkin fått patent på sin
uppfinning bildades såväl i Tyskland som i Frankrike
fabriker för att i stor skala tillverka det nya
färgämnet. Bland de fabriker, som numera tillverka
anilinfärger, är "Badische anilin- und sodafabrik"
i Ludwigshafen vid Rhen den största; den sysselsätter
148 vetenskapligt utbildade kemister, 75 ingenjörer
och 6,200 arbetare samt har ett aktiekapital af 20
mill. mark.

Anilinfärgerna kunna indelas i 4 hufvudgrupper,
näml.: 1) sådana, som uppstå ur anilin och toluidin
genom oxidation – rosanilingruppen; 2) sådana, som
uppstå genom oxidation af anilin och paradiaminer
– safraningruppen; 3) sådana, som uppstå genom
omsättning mellan anilin (eller substituerade
aniliner) och andra ämnen – indulin-nigrosin-gruppen;
och 4) sådana, som härleda sig från anilins och
toluidins diazoteringsprodukter – azogruppen.

1. Rosanilingruppen. Redan 1856 hade Natanson
och 1858 A. W. Hofmann tillfälligtvis iakttagit,
att anilin kan gifva upphof till en vacker röd
färg. Dessa iakttagelser, som förut ej ådragit sig
någon uppmärksamhet, gåfvo efter anilinindustriens
uppkomst anledning till ifriga studier. Man fann då,
att anilinrödt uppstår genom inverkan af allahanda
lindrigt oxiderande ämnen (t. ex. arseniksyra,
tennklorid, kvicksilfversalter) på en blandning af
anilin och toluidin. Tillverkningen af anilinrödt
(som i handeln går under namnen fuksin, azalein,
solferino, magenta, rosein
) började 1859. Den kemiska
sammansättningen af anilinrödt utreddes af Hofmann,
som visade, att färgämnet är klorvätesyrade saltet af
en i sig själf färglös basisk kropp, rosanilin,
uppkommen ur anilinolja, d. v. s. en blandning
af en molekyl anilin, en molekyl ortotoluidin och
en molekyl paratoluidin, genom förlust af sex atomer
väte.

Basens konstitution i vattenfritt tillstånd kan
uttryckas genom formeln:

C6H4.NH2
/
C–C6H3.CH3.NH2
\\
C6H4=NH

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free