Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ankargrund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskickning. Ehuru de ledande engelske statsmännen icke visade
honom och hans värf intresse eller välvilja, lyckades
han likväl genom sina vidsträckta och inflytelserika
privata förbindelser att vinna gehör för Norges
själfständighetskraf. 1815 fick han afsked som
statsråd och deltog ej sedermera i det politiska
lifvet. Död på Birid glasbruk 13 mars 1824. A. var en
i ovanlig grad begåfvad man, hvilken äfven förstod
att göra sin personlighet gällande. Han skapade ett
stort bibliotek och tafvelgalleri på Eidsvold. Efter
hans död skingrades de, men en betydande del däraf
har nyligen åter samlats i järnbrukets minnesrika
hufvudbyggning. – Se K. J. Anker, "Christian Fredriks
og Carsten Ankers brevveksling 1814" (1901).
5. Karl Johan A., den föregåendes sonson,
författare, f. 1835, d. 1903, officer sedan 1855 och
öfverstelöjtnant sedan 1897, kammarherre sedan 1873,
utgaf ett betydligt antal historiska och genealogiska
verk: Admiral H. C. Sneedorfs levnet (1884), Biografiske
data om norske generalspersoner (1885), Norske
frivillige i danske forsvarskrige (1887), Nordmænd
i udenlandske krige efter 1814 (1888–89) m. fl. Han
utgaf 1901 sin farfaders och Kristian Fredriks
brefväxling (se ofvan).
O. A. Ö.
Anker, Albert, schweizisk genremålare, f. i
Ins 1831, för det mesta bosatt i Paris, har blifvit
omtyckt för sina älskliga skildringar ur barnens lif.
Anker, Johan, dansk krigare, f. 1837 på
Bornnolm, d. 1876, blef 1858 löjtnant i Bornholms milis
och gjorde 1864 frivillig tjänst som artilleribefälhafvare
i skansen n:o 2 på Dybböl. Genom skicklighet
och tapperhet vann han rykte både bland fiender
och landsmän. Tillfångatagen vid skansarnas eröfring
18 apr., fick han mottaga en berömmande adress
från tyska officerare och afbildades sedermera på
segermonumentet i Berlin. Efter freden erhöll han
en hederssabel och årlig pension från statskassan,
men lämnade krigstjänsten 1865.
E. EBG.
Ankerit Haid., ett till minne af M. J. Anker
uppkalladt karbonat af kalcium, magnesium och järn.
Jfr Brunspat.
Ankises (grek. Anchises, lat. Anchises),
grek.-rom. myt., en ättling af Dardanos, härskade
i staden Dardanos, vid Idaberget i Troas. Gudinnan
Afrodite älskade honom och födde åt honom sonen
Æneas. När A. röjde denna hemlighet, blef han till
straff därför dödad, bländad eller förlamad af Zeus’
blixt. Enligt Vergilius blef den lame A. vid Trojas
förstöring räddad af sin son Æneas, hvilken han
sedan åtföljde på hans irrfärder. Han dog därunder
på Sicilien och begrofs på berget Eryx.
J. F. J.*
Anklagelse-jury (eng. grand jury, "stor jury"),
jur. Enligt den engelska kriminalprocessen kan
ingen tilltalas vid domstol för ett gröfre brott,
med mindre en jury, hvilken benämnes grand jury,
besluter att åtal får ega rum. En sådan jury,
hvilken utgöres af högst 23 och minst 12 jurymän,
utses inom grefskapet för hvarje särskild
domstolssession genom lottning bland dem, som
upptagits på en af grefskapets sheriff för detta
ändamål upprättad lista. Inför anklagelse-juryn,
hvars sammanträden ej äro offentliga, förhandlas
angående åtalets befogenhet och afhöras erforderliga
vittnen, hvarefter juryn godkänner eller förkastar
anklagelsen. För anklagelsejuryns beslut erfordras
12 sammanstämmande vota. Uttalar sig anklagelse-juryn
för åtalets förkastande,
skall den, mot hvilken anklagelsen varit väckt, genast
frigifvas. Åklagaren är oförhindrad att i förbättradt
skick ånyo framställa en anklagelse. Jfr Jury.
L. A.
Anklam, kretsstad i preussiska reg.-området Stettin,
på floden Peenes högra strand, 7 km. från dess
mynning. 14,617 inv. (1900). A., hvars forna namn var
Tanglim l. Anglim (Anklim), grundlades af vender,
men fick på 1100-talet tysk befolkning och slöt sig
senare till hanseförbundet. Under 1300- och 1500-talen
voro dess rikedom och makt icke obetydliga. 1630
besattes A. af svenskarna, och dess gammalmodiga
befästningar förstärktes af dem. 1648 blef A. svensk
besittning, men eröfrades 1676 af kurfursten Fredrik
Vilhelm, efter ett tappert försvar. 1698 började
man på Dahlbergs förslag iståndsätta de förfallna
fästningsverken. 1713 plundrades A. af ryssarna,
besattes sedan åter af svenskarna, men togs 1714 af
preussarna, till hvilka det afträddes 1720. Under
pommerska kriget intogs A. upprepade gånger af
svenskarna, men utrymdes snart åter. Fästningsverken
slopades 1762. År 1806 gaf sig vid A. en kår preussare
till fransmännen.
J. F. N. L. W:SON M.
Ankobar var förr hufvudstad i Sjoa i Abessinien,
men kolera och hungersnöd tillintetgjorde 1892 till
stor del befolkningen, hvarför konung Menelik 1894
flyttade sitt residens till Addis-Abeba.
Ankogel, den östligaste bergsgruppen i Hohe tauern,
i Salzburg.
Ankole l. Nkole (äfven Ankori), landskap
vid östra stranden af Albert-Edvardsjön, med en
medelhöjd af 1,600 m. ö. h. och med berg, som
uppstiga ytterligare 400 m. Det är bördigt och tätt
befolkadt samt lyder under vahumahöfdingar, af
samma stam som vaganda.
Ankori. Se Ankole.
Ankra (Fälla ankar, Kasta ankar l.
Låta gå ankaret), sjöv., förmedelst ankarets
fällande få ett fartyg att stanna på ett ställe. –
Ankra för spring, vid ankarets fällande hafva ett
från aktern kommande, i ankaret fäst tåg (spring,
a). Genom att hala in på nämnda tåg och samtidigt
"sticka" (utsläppa) något på kättingen (b), kan
man få ett för ankar liggande fartyg att ändra
riktning, hvarigenom man t. ex. bättre kan använda
fartygets kanoner, lättare komma till segels o. s. v.
Vill man efter ankringen utföra spring, kan detta
Tryckt den 15/12 03
1 b 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
