- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1125-1126

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anterotica ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blad, hvit, i toppen gulaktig, svagt böjd kolf och
cinnoberrödt hylsblad, och A. Scherzerianum Schott
från Guatemala och Costa Rica, med lifligt röd kolf
och hylsblad och vackert sjatterade blad. Denna
art blommade första gången i Europa i Kew vid
London 1862, men har nu redan länge jämte ett stort
antal olika varieteter varit en af de vanligast i
varmhus förekommande växtarter. Andra arter, såsom
A. crystallinum Lind. och A. Veitchii Mast., odlas
för sina präktiga, metallglänsande eller
sammetsglänsande blads skull.
G. A. (G. L-M.)

Anthus, zool. Se Piplärksläktet.

Anthyllis L., bot., växtsläkte af fam. Leguminosæ,
i Sverige representeradt af en art, A. vulneraria
L., getväppling. Denna är en flerårig ört med många
stjälkar, 30–50 cm. höga, utgående från en kort,
grenig och upprätt rotstock; den har parbladiga blad
med aflånga småblad och stort uddblad; blommorna,
samlade i parvis sittande hufvud, äro små och gula,
mera sällan hvita eller purpurröda, såsom på Öland och
Gottland. Frukten är bredt oval, plattad, nätådrig och
innehåller vanligen endast ett gulbrunt, äggformigt
frö. Getväpplingen växer tämligen allmänt på torra,
öppna ängar och betesmarker eller på backar och
sluttningar i södra och mellersta Sverige. I södra
Finland och Norrland är den sällsyntare. Den är en
god foderväxt, som gärna ätes af hästar och annan
boskap. I synnerhet på senare åren har den därför
fått allt större användning på torrare marker, där
den väl motstår äfven ganska långvarig torka. I äldre
tider var Herba anthyllidis ett berömdt sårläkande
medel, hvarför redan Gesner 1561 kallade växten
"vulneraria", d. v. s. den mot sår tjänliga. Äfven
inom färgtekniken har den före anilinfärgernas tid
haft användning. Örten användes till gulfärgning,
blommorna till blåfärgning.
G. A.*

Anthypnotisk (af grek. anti, emot, och hypnos,
sömn), mot sömnsjuka.

Anti (Ant framför vokal eller h), grek., emot,
i stället för. Nyttjas i en mängd sammansättningar
för att beteckna en motsats (motstånd,
läge midt emot, omvänd ordning), t. ex.
antikatolsk (fientlig mot katolicismen),
antiklerikal, antikonungsk, antikritik,
antiliberal, antiministeriell, antimonarkisk,
antiplatonisk, antirepublikan, antirojalist
. –
Det anti, som förekommer i latinska och romanska
sammansättningar, är det latinska ante, framför,
före, såsom i anticipera, antichambre.

Antiabolitionist, i allmänhet motståndare till
afskaffandet af en sak. Särskildt kallades så
motståndarna till abolitionisterna (se d. o.).

Antialkoholism-rörelsen (jfr Alkohol),
detsamma som nykterhetsrörelsen.

Antiapex, astron. Se Apex.

Antiarin, kem. farm., den giftiga beståndsdelen
i mjölksaften af Antiaris toxicaria Leschen., är
en glykosid, som först framställdes af Pelletier
och Caventou. Antiarinet utgör den enda giftiga
beståndsdelen i det östasiatiska pilgiftet
upas-antiar och är en af de allra giftigaste
representanterna inom den stora grupp af ämnen,
som i likhet med de verksamma beståndsdelarna i
fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) väsentligen
påverka hjärtverksamheten och till sist förlama
hjärtat genom att på egendomligt sätt förändra dess
muskulatur.
C. G. S.

Antiaris Leschen., bot., växtsläkte af
fam. Moraceæ. Dit hör det för sin giftighet
ryktbara upas-trädet, A. toxicaria Leschen., ett
högväxt träd på Java och de öfriga Sundaöarna. Barken
innehåller en ymnig, hvit, mycket giftig mjölksaft,
som förorsakar blåsor och farliga sår på huden. Af
denna saft, med tillsats af åtskilliga andra ämnen, [**]
bereda infödingarna det beryktade pilgiftet
upas-antiar, hvilket, infördt i blodet, vanligen
dödar ofelbart, men intaget i en oskadad mage sällan
har dödande verkan, hvarför den oblandade mjölksaften
kan utan fara begagnas invärtes såsom läkemedel. En
gammal saga om att upasträdet skulle förgifta luften
i sin omgifning och döda den, som nalkas trädet, är
längesedan vederlagd. Sagan lär hafva sin anledning
däruti, att upasträdet på Java förekommer särskildt
i en dal, "giftdalen" eller "dödsdalen", i hvilken
ur jorden utströmma kolsyra och svafvelväte,
hvilka gaser närmare marken bilda ett dödande
luftlager. Mindre djur, som inkomma i denna atmosfär,
kväfvas snart, hvarom kvarliggande skelettdelar bära
vittne. Bastfibrerna af A. innoxia Blume (Ostindien)
användas till säckväf. Jfr Antiarin och
Hundgrottan.
O. T. S. (G. L-M.)

Anti-Atlas, bergskedja. Se Atlas och Afrika,
sp. 249.

Antibacchius l. Palimbacchius, metr.,
antik versfot (– – **), en omvänd bacchius.

Antibarbarus (af grek. anti, emot, och barbaros,
utländsk, barbarisk), ett nybildadt ord, hvarmed
man brukat beteckna vissa arbeten af lexikaliskt och
grammatiskt innehåll, särdeles beträffande latinska
språket, hvilka afse att vid detta språks talande
och skrifvande förebygga inblandning af för detsamma
främmande ord och talesätt.
A. M. A.

Antibarum. Se Antivari.

Antibes [ãtib], befäst hamnstad i franska
depart. Alpes maritimes, vid Medelhafvet, s. v. om
Nizza. 7,524 inv. (1901). – A. är det gamla
Antipolis, grekisk koloni från Massilia.

Antibios (af grek. anti, emot, och bios, lif),
bot. Se Symbios.

Antiburghers. Se Seceders.

Anticarium. Se Antequera.

Antichambre [ati*ã’br], fr., yttre rum, förmak,
mottagningsrum, anmälningsrum.

Anticipera. Se Antecipera.

Anti-corn-law league [änti-kå’n-lå-lig], eng.,
"förbundet mot spannmålslagarna", sedan 1839 namnet
på en förening, som 1838 bildades i Manchester samt
hade till sin uppgift att bekämpa de importförbud och
importtullar på spannmål, hvilka under inflytande
af Englands mäktiga jordegare-aristokrati
nått en stor höjd efter Napoleonskrigens slut
(1815, 1822, 1828). Då England vid denna tid ej
längre kunde brödföda sig själf, verkade systemet
synnerligen betungande och var särskildt hatadt af
industriidkarna, hvilkas betydelse vuxit ofantligt
genom den industriella utvecklingen och 1832 års
parlamentsreform. Under ledning af Richard Cobden och
hufvudsakligen stödt på medelklassen – arbetarna stodo
i allmänhet likgiltiga eller fientliga mot rörelsen
– satte förbundet i gång en storartad agitation
öfver hela landet genom massmöten, broschyrer,
tidningsartiklar o. s. v. Redan 1837 hade saken bragts
på tal i underhuset, och från 1838 förnyade rörelsens
parlamentariske ledare, Charles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 12:38:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free