Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arago. 4. Emanuel A. - Aragon. 1. Biflod till Ebro - Aragon. 2. Spanska namnet på Aragonien (se d. o.) - Aragona (A. di Sicilia), stad i provinsen Girgenti på Sicilien - Aragonien (sp. Aragón), under medeltiden ett själfständigt spanskt konungarike - Aragoni Hauy (af Aragonien, där det först träffades), miner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiker, f. 1812, d. 1896, väckte som advokat
uppseende vid några politiska processer, deltog sedan
i februarirevolutionen 1848 såsom ifrig republikan
och sändes af den provisoriska regeringen till
Lyon, där han genom utskrifvande af en skatt till
nationalverkstädernas underhåll uppretade den mera
sansade delen af befolkningen. I maj 1848 skickades
han som franska republikens sändebud till Berlin,
men lämnade denna post i jan. 1849. Under andra
kejsardömet utmärkte han sig för en ihärdig
opposition mot detsamma, dels såsom advokat i
politiska processer, dels (sedan nov. 1869) såsom
medlem af lagstiftande kåren. 4 sept. 1870 blef han
medlem af nationalförsvarsregeringen och efter
vapenhvilans afslutande för en kort tid inrikesminister
(febr. 1871). Invald i nationalförsamlingen, intog han
sin plats i den yttersta vänstern och tillhörde dess
främste talare; efter denna församlings upplösning
blef han 1876 vald till senator. 1880–94 var han
franskt sändebud i Bern.
Aragón. 1. Biflod till Ebro. Genomflyter
Aragonien. 192 km. lång. – 2. Spanska namnet på
Aragonien (se d. o.).
Aragona (A. di Sicilia), stad i provinsen
Girgenti på Sicilien. 14,215 inv. (1901). I grannskapet
ligga betydliga svafvelgrufvor samt en dy-vulkan,
Maccaluba.
Aragonien (sp. Aragón), under medeltiden ett
själfständigt spanskt konungarike. Då araberna efter
slaget vid Vejér de la Frontera, 711, underlade sig
spanska halfön, flyktade en del af västgöterna upp
till bergen i norr, bibehöllo där sin själfständighet
och bildade små riken, hvilka sedan efter hand
utbredde sig åt söder. En svärm västgoter fattade
sålunda fast fot i Aragons öfre floddal och grundade
där småstaterna Sobrarbe och Ribagorza, hvilka
sedermera kommo att tillhöra konungarna af Navarra. En
af dessa, Sancho den store, lämnade ifrågavarande land
åt sin oäkta son Ramiro, hvilken 1035 antog titeln
"konung af Aragonien". Under ständiga strider med
araberna utvidgades riket af hans efterträdare. Alfons
I eröfrade 1118 Zaragoza och gjorde det till rikets
hufvudstad. Genom gifte mellan furstehusen blef
A. 1162 förenadt med Katalonien, och det var nu näst
Kastilien Spaniens mäktigaste kristna rike. 1238
eröfrades Valencia. Regentätten var därjämte tidtals
i besittning af Sardinien och Sicilien. Då Ferdinand
den katolske 1469 förmälde sig med Isabella,
arftagerska till Kastilien, förbereddes därigenom
Aragoniens och Kastiliens förening till konungariket
Spanien. Denna förening kom till stånd under deras
dotterson Karl I (V). – A. är bland Europas riken
det, som tidigast framträdde såsom konstitutionell
monarki, och dess författningshistoria är därför af
synnerligen stort intresse. Redan 1118 fingo borgarna
i Zaragoza riddareprivilegier; från 1136 deltogo,
jämte de världslige och andlige länsherrarna, ombud
från Aragoniens städer i riksdagarna, och ständernas
makt utvecklade sig i utomordentligt hög grad. Från
1287 sammanträdde riksdagen (cortes), som var delad
i fyra stånd (prästerskap, högadel, lågadel, städer)
årligen, från 1307 hvartannat år, och under tiden
mellan riksdagarna hade ett utskott af 8 personer att
bevaka ständernas rätt. I början var det lagstadgadt,
att om konungen gjorde sig skyldig till något våldsamt
ingrepp i folkets friheter, hvarje vapenför person
från 14 till
60 år måste gripa till vapen för att störta
honom. Detta stadgande blef 1348 upphäfdt, men
i stället tillsattes en af konungen oafsättlig
öfverdomare, "justicia", som var endast inför cortes
ansvarig och som bl. a. skulle döma i alla tvister
mellan de båda statsmakterna. A. bibehöll sina
privilegier äfven efter föreningen med Kastilien
(1516) och förlorade dem först efter spanska
successionskriget (1701–13). Den sista riksdagen i
A. hölls 1720.
I sin vidsträcktaste bemärkelse omfattade A. de tre
länderna Aragonien, Katalonien och Valencia jämte
Baleariska öarna – ett område på 106,755 kvkm. Nu
är namnet inskränkt till det förstnämnda landet,
som enligt 1833 års indelning omfattar de tre
provinserna Zaragoza, Huesca och Teruel med 47,391
kvkm. och 912,711 inv. (1900). A. är ett bergland;
på norra gränsen stryka Pyreneerna, som där nå sin
största höjd i spetsarna Maladetta och Monte Perdu,
och i s. v. sträcka sig utgreningar från Iberiska
bergen. Hufvudfloden är Ebro, som flyter midt genom
landet; Aragon, efter hvilken landet har sitt namn,
tillhör det endast i sitt öfre lopp; Guadalaviar
upprinner längst i söder. Jordmånen är nästan
öfverallt utmärkt fruktbar, utom i Ebrodalen, där
marken är starkt salthaltig och klimatet torrt. Landet
är äfven rikt på andra naturliga hjälpkällor, men dess
kultur står på en bedröfligt låg ståndpunkt. Stora
sträckor af den ypperligaste jorden ligga öde, och
det under medeltiden tätt befolkade och väl odlade,
genom handel och industri blomstrande A. är nu näst
Estremadura Spaniens fattigaste och ödsligaste
land. Orsakerna till förfallet få sökas i den
starka utvandringen till Amerika strax efter dettas
upptäckt, i moriskernas fördrifvande under Filip
III, i upphäfvandet af den fria författningen under
Filip V och i de ofta återkommande borgerliga krigen
(carlistkrigen). – Hufvudstad: Zaragoza.
Litt.: E. A. Schmidt, "Geschichte Aragoniens
im mittelalter" (1828), Pidal, "Historia de las
alteraciones de Aragón en el reinado de Felipe II"
(1862–63), och de la Fuente, "Estudios criticos
sobre la historia y el derecho de Aragón" (1884–86).
(J. F. N.)
Aragonit Hauy (af Aragonien, där det först träffades),
miner., består liksom kalkspaten af kolsyrad
kalk, men kristalliserar i rombiska systemet
(kalkspaten i det hexagonala), vanligtvis med
prismor. Mineralet förekommer kristalliseradt
(i Sverige vid Långban), såsom sinterbildning
(sprudelsten från Karlsbad) eller såsom organisk
bildning (musselskal).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
