Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arason, Jón - Arason, Magnús - Arassarin, zool. Se Pepparätarna - Aratos. 1. A. från Soloi i Cicilien - Aratos. 2. Grekisk statsman från Sikyon - Aratus. Se Aratos - Arauan, oas i västra Sahara - Araucania. Se Araukaner - Araucaria Juss., bot. Se Araucariaceæ - Araucariaceæ, Araucariacéer, bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1549 med en här in i sydlandet och tillfångatog Gizurs
efterträdare. S. å. blef han visserligen af konungen
förklarad fredlös, men icke förty lyckades han 1550
bemäktiga sig biskopsstolen i Skálholt samt återinföra
den gamla läran och kyrkoförfattningen. Han var nu
i själfva verket Islands själfhärskare, men blef
redan s. å. jämte sina båda söner tillfångatagen och
utlämnad åt den danska regeringsskrifvaren Kristian,
hvilken s. å. lät halshugga honom i Skálholt. A. var
en begåfvad och energisk personlighet, en varm
fosterlandsvän och lyckad tillfällighetsskald, känd
för sin kvickhet. Till sitt motstånd mot reformationen
drefs han mera af politiska än af religiösa skäl. De
danske ämbetsmännens råhet och ej minst det barbariska
sätt, hvarpå reformationen genomfördes, hade hos
honom väckt ett starkt hat till allt danskt, och
hans kamp mot reformationen var i främsta rummet en
kamp för Islands frihet. – A. inrättade det första
boktryckeriet på Island.
R. N–G.
Arason, Magnús, isländsk kartograf, f. 1684,
d. 1728 genom drunkning i Breiðifjorden, deltog
som ingenjörkapten under Tordenskjold i stora
nordiska kriget. 1721 sändes han till Island
för att uppmäta och kartlägga såväl landet
som hafvet vid kusterna. Han är den förste,
som anställt noggranna landmätningar därstädes.
R. N–G.
Arassarin, zool. Se Pepparätarna.
Aratos (grek. Aratos, lat. Aratus). 1. A. från
Soloi i Cilicien, grekisk skald i 3:e årh. f. Kr. Han
vistades omkr. 275 hos Antigonos Gonatas i Macedonien
och författade på dennes uppmaning en astronomisk
och meteorologisk lärodikt (Stjärnbilder och
väderlekstecken), egentligen en metrisk bearbetning
efter astronomen Eudoxos från Knidos. Denna dikt, som
ännu finnes i behåll, skattades högt af de gamle och
öfversattes på latin af bl. a. Cicero. Hufvudupplaga
af E. Maass 1893.
2. Grekisk statsman från Sikyon, f. 271 f. Kr. Då han
var sju år gammal, mördades hans fader, Kleinias;
han själf räddades och fördes till Argos, där han
upptogs af sin faders vänner. Vid 20 års ålder samlade
han omkring sig en mängd sikyoniska flyktingar samt
lyckades med deras hjälp fördrifva tyrannen Nikokles
och befria sin fädernestad (251). På hans inrådan
slöt sig nu Sikyon till det akaiska förbundet. År
245 valdes A. till förbundets anförare (strateg) och
beklädde denna värdighet inalles 17 gånger. Under
hans skickliga ledning höjde sig akaiska förbundet
till en makt och betydenhet, som det förut aldrig
egt, och verkade framgångsrikt för sin bestämmelse:
de grekiska staternas frihet och enighet. A. var mera
diplomat än fältherre, och hans härsklystna sinnelag
förledde honom stundom att ställa sitt eget inflytande
inom förbundet framför det allmänna bästa. När den
spartanske konungen Kleomenes i det mellan Sparta
och akaiska förbundet utbrutna kriget (från 228)
tillfogat dettas stridskrafter flera betydande
nederlag, tillgrep A. den af många klandrade utvägen
att kalla konung Antigonos Doson af Macedonien till
hjälp och ställa förbundet under dennes skydd. Under
macedonisk öfverhöghet fortfor A. att utöfva stort
inflytande på förbundets och Greklands angelägenheter,
tills konung Filip III fann honom besvärlig och,
efter hvad det säges, lät taga honom af daga genom
gift (213). A. beskref själf sina lefnadsöden och
därmed samtida tilldragelser i ett vidlyftigt verk,
som numera är
förloradt, men hvilket såsom källa begagnats af
Polybios och Plutarchos.
A. M. A.
Aratus. Se Aratos.
Arauan, oas i västra Sahara, på alla sidor omgifven
af sandkullar. Genom sitt läge vid den direkta vägen
mellan Marokko och Niger är A. medelpunkten för en
betydlig handel. Omkr. 1,500 inv.
Araucania. Se Araukaner.
Araucaria Juss., bot. Se Araucariaceæ.
Araucariaceæ, Araucariacéer, bot., en familj
inom ordn. Coniferæ, som omfattar resliga träd
med plattade, breda, mera sällan äggrunda blad och
skildkönade blommor. Honblommorna hafva spiralställda
fruktblad, hvilka äro hela eller försedda med ett
tandlikt fjäll strax nedanför spetsen, hvardera
på sin öfversida bärande ett eller, mera sällan,
tre nedåt vända fröämnen. Frukten är en kotte. Hit
höra släktena Araucaria, Agathis, Cunninghamia (Kina,
san-sju) och Sciadopitys (Japan).
G. A.*
Släktet Araucaria innefattar ett fåtal barrträd,
som tillhöra södra hemisfären i nya världen och
[bildtext]
Araucaria excelsa.
utmärkas genom sina vackra, egendomliga former. Några
äro viktiga, därför att de frambringa ätliga frön
eller lämna ett värdefullt byggnadsvirke. De nå ofta
en betydlig höjd, hafva regelmässigt, pyramidlikt
växtsätt, kranssittande, rakt utstående grenar samt
ständigt gröna, tegellagda, breda, styfva barr. Den
märkligaste af dithörande arter är A. imbricata Pav.,
ett resligt träd, som på Anderna i södra Chile bildar
vidsträckta skogar. De tjocka, med mörkgröna barr tätt
besatta grenarna, hvilka genom sin anordning påminna
om armljusstakar, gifva detta träd ett synnerligen
egendomligt och i ögonen fallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
