- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1459-1460

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arianism, en i 4:e årh. uppkommen kristologisk lära - Ariano (A. di Puglia), stad i italienska prov. Avellino - Arianska striden. Se Arianism - Aria palus, latinska namnet på träsket Hamun - Aribert, langobardiska konungar. Se Langobarder - Arica, kuststad i chilenska prov. Tacna - Ariccia, stad uti italienska prov. Roma - Arici, Cesare - Aridæus (Arridæus). Se Arridaios - Ariège. 1. Flod i södra Frankrike - Ariège. 2. Departement i sydvästra Frankrike - Ariel, astron., en af planeten Uranus' fyra månar - Ariel (hebr.), vanligt tolkadt: "Guds lejon" - Arier l. Ariska folk - Aries (lat.), "vädur". Se Djurkretsen och Murbräcka - Arieten-lias, geol. - Arietites Waagen, paleont., ett släkte ammoniter - Arietta (it.), mus., en mindre aria - Arild, Arilds fiskläge, Arilds läge l. Arilsläje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

segrande nicenska strömningen och sammankallade
381 den orientaliska synoden i Konstantinopel,
hvilken för orienten erkände nicenum och fördömde
de arianska partierna. Däremot omtalas icke den s. k.
niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen i
synodens akter, och det är ett ännu oafgjordt spörsmål,
om denna symbol, som sedan omkr. 500 varit
grekisk-katolsk dopsymbol och som åtnjuter ekumeniskt
anseende, kan föras tillbaka till den icke ekumeniska
synoden i Konstantinopel. Emellertid hade
arianismen undergått en inre upplösning. Arianismen
bibehöll dock starka försänkningar bland
germanerna vid kristenhetens yttergränser, och dessa folk
egde i Nike-formeln en gemensam symbol, liksom i
Ulfilas’ bibel en ariansk öfversättning. Först från
synoden i Toledo 589 omfattade västgoterna ortodox
katolsk tro, och hos langobarderna bevarade sig
arianismen till inemot midten af 8:e årh. Se F.
Böhringer, "Die kirche und ihre zeugen", bd VI
(1874), och M. Gwatkin, "The arian controversy"
(1889).
J. HDR.

Ariano (A. di Puglia), stad i italienska prov.
Avellino, n. ö. om Neapel, 763 m. ö. h. 17,653
inv. (1891). Biskopssäte. Svafvelminor,
marmorbrott. I grannskapet ligger en för sina
svafveldunster märkvärdig sjö, Lago d’Ansante.

Arianska striden. Se Arianism.

Aria palus, latinska namnet på träsket Hamun.

Aribert, langobardiska konungar. Se
Langobarder.

Arica, kuststad i chilenska prov. Tacna. Omkr.
4,000 inv. A. förstördes nästan alldeles genom en
stor jordbäfning 13 aug. 1868 och skadades illa
genom en jordbäfning 9 maj 1877. Tillhörde förr
Peru, men eröfrades 1880 af chilenerna.
J. F. N.

Ariccia [ari’t*a], stad uti italienska prov. Roma,
vid Appiska vägen, härligt belägen på en höjd och
genom en storartad, 59 m. hög viadukt (byggd
1846–63) i förbindelse med det 2 km. därifrån
i n. v. belägna Albano. 3,524 inv. (1901). A. har
en vacker kyrka (uppförd af Bernini 1664) och ett
gammalt palats, omgifvet af en park med mycket
åldriga träd. Det forna Aricia, en af Latiums äldsta
städer, hvilken blef romersk koloni och, år 438 f. Kr.,
municipium, låg något högre upp i den vackra
kraterdalen Vallericcia. I nejden af A. fanns en helig
lund med ett åt den aricinska Diana invigdt
tempel. – 1872 gjordes vid gräfningar därstädes rika
fynd af vaser, redskap, vapen m. m.
(J. F. N.)

Arici [aritji], Cesare, italiensk skald, f. 1782,
d. 1836, lyceilärare i Brescia, vann framgång med
lärodikterna La coltivazione degli olivi (1808), La
pastorizia
(1814) och L’origine delle fonti. Saml.
arb. (i 6 bd) 1818 och 1858.

Aridæus (Arridæus). Se Arridaios.

Ariège [ariä*]. 1. Flod i södra Frankrike. Den
rinner upp på Col de Puy-Moren i Pyrenéerna,
genomflyter depart. Ariège och Haute-Garonne,
upptager l’Hers och Lèze samt mynnar ut i Garonne,
s. om Toulouse, efter ett lopp af 157 km., hvaraf
nära 50 äro segelbara. – 2. Departement i
sydvästra Frankrike, på gränsen mot Spanien. Arealen
4,903 kvkm. 210,527 inv. (1901), till en del af
baskisk härkomst. Södra delen af A. uppfylles af
Pyrenéerna, hvilkas högsta toppar nå öfver
snögränsen (t. ex. Montcalm). Klimatet är i n. mildt,
i s. ytterst växlande. Betesrika bergdalar främja
boskapsskötseln. Åkerbruket lämnar produkter utöfver
landets behof. Många varma källor finnas. A. är
rikt på mineral: järn, stenkol, gips, alabaster,
marmor, jaspis m. m. Hufvudstad: Foix, vid Ariège.

Ariel, astron., en af planeten Uranus’ fyra
månar.

Ariel (hebr.), vanligen tolkadt: "Guds lejon",
sannolikt, åtminstone på vissa ställen "Guds härd,
offeraltarets härd". Därför ock namn på
Jerusalem (Jes. 29: 1, 7). På andra ställen
omtvistadt.
E. S–E.

I den senare demonologien betecknar A. en
vattenande, hos Shakspere ("Stormen") och Goethe
("Faust") en luftande.

Arier l. Ariska folk (af sanskr. arya,
fornpers. ariya, östiran. airya, "herrar"), det namn,
med hvilket Främre Indiens, Periens och Öst-Irans
indoeuropeiske invånare benämna sig själfva. Det
användes stundom äfven som sammanfattningsnamn
för hela den folkstam, hvars medlemmar sedan
urminnes tider befolka de nu nämnda delarna af Asien
och nästan hela Europa samt genom kolonisation
utbredt sig till Amerika, Australien och stora delar
af Polynesien, Afrika äfvensom norra och östra
Asien. Framför allt franska och engelska
vetenskapsmän använda ordet arier i denna betydelse, medan
däremot tyskarna allmännast nyttja namnet
indogermaner och skandinaviska forskare vanligen
begagna termen indoeuropéer, hvilken sistnämnda dock
äfven är allmän bland fransmän och engelsmän samt
nyttjats af Fr. Bopp, "den indoeuropeiska
språkvetenskapens grundläggare". Bland svenskar, som
begagnat ordet arier i denna betydelse, må nämnas
Viktor Rydberg. Jfr Indoeuropeer.

Aries (lat.), "vädur". Se Djurkretsen och
Murbräcka.

Arieten-lias [-lei’as], geol., en afdelning af lias
(undre delen af jurasystemet), karakteriserad af och
uppkallad efter ammonitsläktet Arietites.
Afdelningen representeras i Sverige af marina
kalksandstenar, kalkhaltiga leror, järnlersten o. s. v. vid
Dompäng och Döshult (Allerums socken, Skåne). Se
Jurasystemet.
A. HNG.

Arietites Waagen, paleont., ett släkte ammoniter,
innefattande de former, som förr räknades till
gruppen Arietes v. Buch, ofta stora former med
externsidan vanligen plattad och försedd med 2
långsgående fåror, mellan hvilka synes en tillplattad
köl. Typen för släktet är A. bisulcatus Brug. A.
tillhör hufvudsakligen undre lias och är särskildt
allmänt i gryfitkalken, som också kallats
arieten-lias. I marina sandstenar n. och n. ö. om
Kulla-Gunnarstorp, yngre än Sveriges kolförande
bildningar, finnas, utom den ofvan nämnda, flere
arter, såsom A. Bucklandi Sow. samt de mera
afvikande arterna A. Sauzeanus d’Orb. och
A. Scipionianus d’Orb. (se Arieten-lias och
Jurasystemet).
B. L–N.*

Arietta (it.), mus., en mindre aria.

Arild, Arilds fiskläge, Arilds läge
l. Arilsläje (såsom det vanligen uttalas), är ett
af de många fisklägena vid Kullabergets fot. Det
ligger vid Skelderviken i Brunnby socken, Luggude
härad. Malmöhus län och lyder under det
gyllenstiernska fideikommisset Krapperup. Vid A., bekant
för sina natursköna omgifningar, är en af
fångstplatserna för den omtyckta Kulla-sillen.
J. H.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0798.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free