Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aros - Arosa - Arosia - Arouet - Arovaker. Se Aruaker - Arp. - Arpad - Arpeggera - Arpeggiato. Se Arpeggio - Arpeggio - Arpent - Arpi, Oskar Adalrik - Arpino - d'Arpino. Se Cesari - Arpinum. Se Arpino - Arppe, Nils Ludvig - Arppe, Adolf Edward - Arppe, August Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flyttades ärkebiskopssätet dit, och det kallades
därefter Uppsala. Namnet Aros eller Öster-Aros
försvinner under slutet af 1200-talet, och det förra
biskopssätet kallades Gamla Uppsala. – I Danmark
fanns vid nuv. Mölleåns utlopp i Kattegatt (Jylland)
ett tredje Aros, som efter hand förbyttes till Arus,
Aars, Aahrs och Aarhus. – Staden Västerås’ sigill
bevarar ännu i dag minnet af det gamla namnet;
det innehåller ett stort A., medeltidsbokstaf – så
redan i det äldsta kända sigillet af år 1307. I senare
tider har man tillagt en ros, i den tanken att
namnets härledning vore a-ros. Danska staden
Aarhus’ äldsta sigill (från 1421) visade en å, men
genom en falsk etymologi insattes sedermera (1851)
ett par åror och ett hus i detsamma.
I Norge låg vid Nidälfvens utlopp i Trondhjems-fjärden
Nidaros (Nid-ár-óss, Nid-å-mynning), hvilket
namn efter 1400 utbyttes mot Trondhjem, som
förut var kollektiv-benämningen på den kringliggande
bygdens 8 fylken (þránd-heimr, äfven kallad Thrœndalög).
– Ordet os, hvilket ännu nyttjas i flera [ligatur oe]
af de svenska landskapsmålen, förekommer för öfrigt
i åtskilliga andra ortnamn, t. ex. Oslo, Kristianias
förstad (vid Loälfvens mynning), Åhus i Skåne
(förut Aos, vid Helgeåns utlopp), Raus i Skåne
(det skånska uttalet af Raos eller Råos, vid Rååns
utlopp i Öresund), Ås i Halland (under medeltiden
kalladt Aos eller Aas, vid Viskans mynning), Årås
vid Gullspångsälfvens utlopp i Vänern (på 1380-talet
skrifvet Aaros) m. fl.
R. T.*
Arosa [aråsa], klimatisk kurort i Graubünden
(Schweiz), 5½ timmars färd från Chur, 1,840–1,860
m. ö. h. Omkr. 4,000 kurgäster årligen. A.
uppsökes af mera kraftiga lungsotspatienter. Det är
öppet hela året.
Ln.
Arosia, det latinska namnet på Västerås.
Arouet [aroē], Voltaires släktnamn. Se
Voltaire.
Arovaker (eng. arowakes). Se Aruaker.
Arp., mus., förkortning för arpeggio (se d. o.).
Árpád [ārpād], anförare för magyarerna vid deras
invandring i Ungern. Som hans dödsår plägar
uppgifvas 907. A., som i sånger firats såsom ungrarnas
nationalhjälte och hvars bedrifter rikt utsmyckats af
sagan, blef stamfader för det äldsta ungerska konungahuset,
den arpadska ätten, som år 1000 med
Stefan I vann kunglig värdighet och 1301 utslocknade
på manssidan med Andreas III.
Arpeggera [-pädjēra], spela något såsom ett
arpeggio.
Arpeggiato [arpädjātå]. Se Arpeggio.
Arpeggio [arpä’djå] l. Arpeggiato (it., af
arpa, harpa), mus., ett ackords brytande på
harp-manér, så att dess toner ej samtidigt anslås, utan
hastigt efter hvarandra, nedifrån och uppåt.
Arpeggio betecknas med en lodrät våglinje, stundom
med en båge framför ackordet.
Arpent [arpã’], ett fordom brukligt franskt
ytmått = 100 kvadrat-perches. – Arpent de Paris
var = 34,19 ar, Arpent commun (brukligt i de flesta
provinserna) = 42,21 ar och Arpent d’ordonnance l.
Arpent des eaux et forêts (för uppmätning af
statsskogar och domäner) = 51,07 ar.
Arpi, Oskar Adalrik, sånganförare, f. 8
febr. 1824 i Börstil i Roslagen, blef student i
Uppsala 1842, filos. doktor 1854, musiklärare vid
Uppsala katedralskola 1855 och adjunkt vid samma
läroverk 1858. Död 25 sept. 1890. En minnesvård
aftäcktes på hans graf å Uppsala kyrkogård 2 okt.
1894. Sin ryktbarhet vann A. såsom anförare för
Uppsala studentkårs allmänna sångförening 1852–72,
under hvilken tid denna förening höll en stor
mängd konserter i Uppsala, Stockholm och andra
städer. Det var också förnämligast genom A:s nit
och ifver, som den bekanta sångarfärden till Paris
1867 möjliggjordes, då 100 utvalda sångare bland
då- och förutvarande studenter, anförda af A., icke
blott togo högsta priset i den stora mellanfolkliga
sångtäflan, utan äfven uppträdde under en storm
af förtjusning på nämnda stads förnämsta musikaliska
scen. Under A:s ledning bragtes Uppsala
studentsångförening till sin högsta fulländning och
åstadkoms den sammansmältning af naturfriskhet och
disciplin, som skapat denna sångförenings nästan
exempellösa popularitet, och som under Paristäflingen gaf
en fransk kritiker anledning att säga, ”att man här
hade framför sig förverkligandet af ordningen inom
friheten”.
A. L.
Arpino, stad i italienska prov. Caserta, s. om
staden Sora. 11,013 inv. (1901). Klädes- och
papperstillverkning. Ofvanför staden, på en bergig
kulle, ligger Cività Vecchia. – A. hette
fordom Arpinum och tillhörde urspr. volskerna,
därefter samniterna och sist romarna. Där föddes
Marius och Cicero.
d’Arpino. Se Cesari.
Arpinum. Se Arpino.
Arppe. 1. Nils Ludvig A., finsk affärsman, f.
1803, d. 1861. Efter aflagd ämbetsexamen slog han
sig på affärsverksamhet. Inom få år hade han bragt
det därhän, att han var dels egare af, dels disponent
för åtskilliga vid Saima vatten belägna sågar. Många
voro de svårigheter, mot hvilka A. under sin
rastlösa verksamhet hade att kämpa: de i nordöstra
Finland föga utvecklade samhällsförhållandena, brist
på tillmötesgående från regeringens sida m. m.
Han byggde 1833 vid Puhois i Karelen för
bogsering af stockflottar en ångbåt, som blef den
första i Finland. Likaledes byggde han vid
Utrakoski uti Pielis älf den första finska sluss. Rörelsen
på Värtsilä och Möhkö järnbruk drefs till en
betydande höjd. Äfven åt jordbruket och skogshandteringen
egnade A. stor uppmärksamhet, hvarom
hans i Kides belägna gård Koivikko bar
vittnesbörd.
R. C. (M. G. S.)
2. Adolf Edvard A., den förres halfbroder,
finsk kemist och ämbetsman, f. 1818, utnämndes 1847
till professor i kemi vid universitetet i Hälsingfors och
var 1858–69 rektor. Inom området af sin vetenskap
förvärfvade sig A. ett aktadt namn genom värdefulla
detaljundersökningar. 1855–67 fungerade han som
Finska vetenskaps-societetens ständige sekreterare.
1870 tog han afsked från sin professur. Han var
1865–77 ordförande i öfverstyrelsen för de finska
pressärendena och blef 1885 tillf. öfverintendent i
industristyrelsen samt 1890 senator och chef för
handels- och industriexpeditionen. Han dog i
Hälsingfors 1894.
M. G. S.
3. August-Fredrik A., den föregåendes
kusins sonson, finsk teaterledare och skådespelare,
f. 15 juni 1854 i Villmanstrand, blef student 1874,
debuterade 1876 som Daniel Hjort på svenska teatern
i Hälsingfors, studerade och uppträdde 1877–79 i
Tyskland och tillhörde 1879–87 svenska teatern i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
