- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
211-212

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asnyk, Adam - Asoka - Asolo - Asomatisk - Asomaton - À son aise - Asopios, Konstantinos - Asopos - Asopus. Se Asopos - Asov - Asovska kosacker. Se Kosacker - Asovska sjön - Asovskka stäpperna - Asovskoje more. Se Asovska sjön - Asp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dikter hafva öfversatts till flera språk, till tyska af
Gumplowicz (Wien 1887).
A–d J.

Asoka (Açoka), konung i Magadha-riket i
Främre Indien, 259–226 f. Kr., gjorde sin regering
ryktbar därigenom att han öfvergick från bramanism
till buddaism och främjade sistnämnda lära. Under
honom hölls det tredje buddistiska konsiliet i
Pâtaliputra. Om A. handla många inskrifter på klippor
och pelare, de s. k. Asokas inskrifter (se Indiens
språk och litteratur
), hvilka i
språkvetenskapligt afseende äro mycket viktiga. Se vidare
K. F. Johansson, "Om de indiska inskrifterna" (i
Heimdal n:o 56). Jfr äfven V. A. Smith, "Asoka,
buddhist emperor of India" (1901), och Hardy,
"König A." (s. å.).

Asolo [a’ssålå], stad i italienska prov. Treviso.
5,832 inv. (1901). A. är omgifvet af ringmurar
och torn samt har ruiner efter antika badhus och
vattenledningar. I stadshuset finnes Canovas
förstlingsarbete, "Orfeus och Eurydike". I nejden ligger
Barco, ett gammalt slott, där Katarina Cornaro höll
ett lysande hof 1489–1510.

Asomatisk (jfr Asomaton), okroppslig.

Asomaton (af grek. nekande a och soma, kropp),
okroppsligt väsende, ande.

À son aise [asånäs], fr., "efter sin bekvämlighet".
– Vara à son aise, hafva bekvämt, trefligt.

Asopios, Konstantinos, nygrekisk lärd, f.
omkr. 1791 i Epirus, d. 1872 i Aten, studerade i
Göttingen och Berlin, var en tid verksam såsom
lärare i Triest och utnämndes sedermera till
professor i grekiska litteraturen vid den af lord Guilford
stiftade joniska akademien på Korfu. 1843 mottog
han kallelse till det nyinrättade universitetet i Aten,
hvars förnämsta prydnad han sedan utgjorde.
Upplifvandet af en på klassisk grund hvilande nationellt
hellenisk bildning var det stora mål, för hvilket A.
under hela sitt lif sträfvade med ära och framgång.
Bland hans många språkliga och litteraturhistoriska
skrifter märkes i synnerhet en grekisk
litteraturhistoria (1850).
A. M. A.

Asopos (grek. Asopos, lat. Asopus), grek. myt.,
en flodgud, hvars namn sannolikt ursprungligen hade
en allmännare betydelse, enär han i Sikyons, Aiginas
och Tebes sagor upptages såsom stamfader för en
vidt utbredd släkt. A. var ock namn på flera
vattendrag i det forna Grekland.
V. K.

Asopus (lat.). Se Asopos.

Asov l. Azov [aså’ff], köping ("posad") i de
donske kosackernas provins, vid en af Dons flodarmar,
ej långt från dess utlopp i Asovska sjön. Invånarna
(omkr. 20,000) hafva förnämligast fiske till
näringsfång. A., som fordom var en viktig fästning och
blomstrande handelsstad, har numera, till följd af
hamnens uppgrundning, råkat i förfall. Omkr. 15
km. n. om A. låg den gamla grekiska kolonien
Tanais, som förstördes af hunnerna i 4:e årh.
Sedermera anlades af kazarerna på det nuv. A:s
plats en stad, som senare fick sitt namn efter en furste
Azuf. Men genovesarna, som i 13:e årh. anlade en
stapelplats där, kallade den Tana. I slutet af
14:e årh. kom den under mongolerna, 1471 intogs
den af turkarna. Under följande århundraden
besattes den flera gånger af kosackerna (1572, 1637
–42). 1696 intogs staden af Peter den store, som
behöll den i Karlovicz-freden (1699), men måste
återlämna den i Husifreden 1711. Under kejsarinnan
Anna återeröfrades den 1736 af Münnich efter 6
månaders belägring och tillerkändes ryssarna vid
freden i Belgrad (1739) med villkor att
fästningsverken skulle slopas.

Asovska kosacker. Se Kosacker.

Asovska sjön (ry. Asovskoje more), en insjö i
södra Ryssland, ö. om halfön Krim, har sitt namn
efter den i närheten belägna staden Asov. Sjön,
som är 37,605 kvkm. (däraf 108 kvkm. öar),
sammanhänger med Svarta hafvet genom sundet vid
Jenikale (Kertj) och betraktas ofta såsom en vik
af detta; men dess vatten är i allmänhet sött och
drickbart samt rikt på färskvattenfisk. Till följd
däraf fryser sjön lätt och är vanligen isbelagd från
dec. till midten af april. De gamle ansågo Asovska
sjön för en utvidgning af Don (Tanais) och kallade
densamma Palus mæotis (Meotiska träsket). Också
går en strömfåra genom hela sjön från Dons mynning
till Jenikale-sundet, i riktning från n. ö. till s. v.
Djupet aftager hastigt mot kusterna och är
ingenstädes öfver 16 m. Bottnen består mest af sand,
lera och musselkalk. Bland floder, som utfalla i
A., märkas Don och Kuban. På sydöstra sidan
märkes Temrjuk-bukten och på den västra, mellan
näset vid Perekop och halfön Arabat, det s. k.
Sivasj l. Gniloje more, "den ruttna sjön", som
genom en lång, smal och sandig landtunga skiljes
från den större sjön och har en helt annan karaktär.
Den är endast ett moras med stillastående, saltaktigt
och stinkande vatten, hvars pestartade utdunstningar
göra den kringliggande trakten nästan obeboelig. –
Vattenståndet i A., hvars nivå ligger 1,45 m. högre
än Svarta hafvets, har under de senaste åren varit
i ständigt sjunkande, så att t. ex. vid den förr så
lifliga sjöstaden Taganrog och vid Rostov större
fartyg numera måste ankra på ända till 30 km. afstånd
från land. För att motverka detta sjöns uttorkande
har förslag framställts om anläggandet af en kanal
med slussar och dammar mellan A. och Svarta
hafvet.

Asovska stäpperna, det stäppland, som utbreder
sig på båda sidor om floden Manytsj till Asovska
sjön och Don. Marken, som förr varit täckt af haf,
består af lerblandad sand med underlag af kalksten
och täckes af en mycket torftig växtlighet, som
kan lämna föda blott åt fårhjordar. För öfrigt föder
sig befolkningen med fiske i Don.

Asovskoje more. Se Asovska sjön.

Asp, Populus tremula L., bot., är ett träd,
hörande till fam. Salicaceæ. Stammen når ofta en
betydlig storlek, ända till 24 m. i höjd och 3/5 m.
i tjocklek. Rötterna krypa vida omkring tätt under
jordytan och utmärka sig genom en synnerlig lätthet
att alstra skott, hvarigenom aspen får en
utomordentlig förmåga att sprida sig, men äfven blir i hög grad
besvärlig för åkrar och trädgårdar. Bladen äro
styfva, rundade, med tämligen långa, från sidorna
sammantryckta skaft, hvilket orsakar deras till
ordspråk blifna lättrörlighet. Till blomstringen
öfverensstämmer aspen med hängeträdens allmänna typ
(se Amentaceæ), ehuru den tydligt utvecklade
blomkalken ställer detta träd något högre än de flesta
öfriga. Fröen spridas genom den ullika beklädnaden
på fröskalet; de alstras ofta i sådan mängd, att de
som snö betäcka marken vidt omkring. – Aspen
förekommer allmänt vild i hela vårt fädernesland.
Förr planterades den allmänt vid gårdar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free