- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
245-246

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assimilera - Assimilering. Se Assimilation - Assing, Ludmilla - Assini - Assiniboia - Assiniboine - Assinie. Se Assini - Assis - Assisi - Assisia minor - Assistans - Assistans-(Pantlåne-)inrättningen - Assistens. Se Assistans - Assistent - Assistera - Assistito

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillegna sig; språkv., förändra (ett språkljud) till
likhet med (ett närstående språkljud).

Assimilering. Se Assimilation.

Assing, Ludmilla, tysk författarinna, f. 1827
(1821?) i Hamburg, dotter af vittra föräldrar,
flyttade efter faderns död (1842) till sin morbroder, den
bekante skriftställaren Varnhagen von Ense, som
hon vårdade till hans död. Hon skaffade sig litterärt
anseende genom ett par biografier, bl. a. en öfver
Sophie von Laroche (1859). Af morbrodern betrodd
med att offentliggöra hans litterära kvarlåtenskap,
utgaf hon först bd 8 och 9 af hans
"Denkwürdigkeiten", A. v. Humboldts bref till honom (5
upplagor 1860), hvilka ådrogo henne mycken ovilja, och
därefter Varnhagens "Tagebücher" (14 bd, 1861
–70), för hvilka hon 1863 och 1864 dömdes till
fängelsestraff på grund af vanvördnad mot konungen.
A. hade dock redan 1861 dragit sig undan till
Florens, där hon förblef bosatt. Hon utgaf vidare
Varnhagens valda skrifter (19 bd, 1871–76; 3:e
uppl. 1888), furst Pückler-Muskaus brefväxling och
dagböcker (9 bd, 1873–76) m. m. och öfversatte
Mazzinis skrifter (2 bd, 1868). A. var 1874–75
gift med en italiensk officer Grimelli. Hon afled
sinnessjuk i Florens 1880.

Assini l. Assinie, del af franska kolonien
Elfenbenskusten, närmast gränsande till den öster
därom liggande engelska Guldkusten. Vid dess kust
ligger lagunen Tando, som genomflytes af floden Bia
l. Kinjabo, hvilken vid sitt utlopp i hafvet kallas
A. På den "nehrung", som begränsar lagunen, ligger
vid hafskusten vid en dålig hamn Fort A. Området
har varit i Frankrikes ego sedan 1843.

Assiniboia [ä"sinibo͡ı’ə], distrikt i Dominion of
Canada, mellan Alberta i v. och Manitoba i ö. samt
gränsande i n. till Saskatchewan och i s. till
staterna Montana och Nord-Dakota. 233,970 kvkm.
67,385 inv. (1901), af hvilka öfver hälften britter
och 4,500 indianer. A. är ett omkr. 500 m. högt
vågigt prärieland, genomflutet af South Saskatchewan
och Assiniboines biflod Qu’appelle, hvars dal är
synnerligen bördig. Genom distriktet går kanadiska
Pacific-banan, vid hvilken ligger hufvudstaden,
Regina, med omkr. 2,600 inv. Landet, som hör till
det s. k. "Fertile belt", har åkerbruk,
trävarurörelse samt bergsbruk (järn, stenkol, guld, silfver,
koppar) till hufvudnäringar. Till 1869 tillhörde det
Hudsonbay-kompaniet, öfvergick då genom köp till
England och afskildes 1886 från Nordväst-territoriet.

Assiniboine [əsi’nibo͡ı’n], flod i nordvästra delen af
Brittiska Nord-Amerika, uppstår v. om sjön
Winnipegosis, upptager fr. h. Qu’appelle (Calling river)
och Souris (Mouse) samt faller vid Winnipeg ut i
Red river of the North. Längd omkr. 7,000 km.
Assiniboin-indianerna,
"sten-indianerna", "stenkokarna", utgöra nordvästra grenen
af dakotafolket, hvilket lefver i Manitoba (omkr.
5,000) och staten Montana (något färre i antal).
De kokade förr sin föda i skinnklädda jordgropar,
som fylldes med vatten, hvilket uppvärmdes med
upphettade stenar.

Assinie [-ni]. Se Assini.

Assis (mlat. assisia l. assisiæ, af lat. assidere,
sitta vid; fr. assise, eng. assize), jur., "sittning".
Under feodaltiden kunde hvarje session af en
församling eller domstol kallas assisia. I Frankrike
nyttjades dock denna benämning företrädesvis för
att beteckna sessionerna af den församling af baroner
(cour de pairs, cour de baronnie, curia principum),
hvilken af konungen eller någon af storvasallerna
sammankallades antingen för att stifta lagar eller
för andra allmänna ändamål eller ock för att afdöma
tvister mellan baronerna inbördes eller mellan någon
af dem och deras länsherre. Med assisia
minor
förstods cour du baron, domstolen för adeln
inom ett baroni. – I England var, efter detta
lands eröfring af normanderna, "assizes" en vanlig
benämning på de domstolssessioner, som höllos af
de af konungen utskickade kringresande domarna.
– Under medeltiden förekomma assiser äfven såsom
liktydigt med de lagar, hvilka blifvit antagna på en
"assisia". De ryktbaraste bland dylika lagar äro
de s. k. assises du royaume de Jerusalem l. assisiæ
hierosolymitanæ
, hvilka utgjorde lagboken för det
af Gottfrid af Bouillon grundade riket i Palestina. –
I våra dagar betecknas med assiser i Frankrike
sessionerna af de kriminaldomstolar (cour d’assises),
som afdöma de gröfre brottmålen, d. v. s. sådana
brottmål, i hvilka jury användes, och i England
de periodiska sessioner, som i de särskilda distrikten
(circuits) hållas af öfverdomstolens ledamöter. På
assiserna i England upptagas och afgöras såväl
brottmål som civila mål, inom de gränser, som bestämmas
af de för de kringresande domarna utfärdade
fullmakterna (commissions).
L. A.

Assisi (Asisi), stad i italienska prov. Perugia i
Umbrien, vackert belägen på sluttningen af berget
Monte Asi, vid floden Chiascio. 17,240 inv. (1901).
Biskopssäte. A. är berömdt såsom skalden Propertius’
och den helige Franciscus’ födelseort. Den senare
stiftade där 1209 den efter honom uppkallade
franciskanorden och är begrafven i den praktfulla klosterkyrkan.

Assisia minor (lat.). Se Assis.

Assistans l. Assistens (fr. assistance), eg.
hjälp, bistånd, understöd; pantlåne-inrättning.

Assistans-(Pantlåne-)inrättningen i Stockholm
tillkom genom k. m:ts reglemente af 21 nov. 1772
för General-assistancekontoret, ett
statens ämbetsverk med ändamål att betjäna det fattigare
folket med lån mot pant af lösegendom. Lånekapitalet
bestämdes till 15 tunnor guld, ställdt på 6,000
aktier, af hvilka staten öfvertog 1,500 och enskilda
personer återstoden. 1848 blef denna inrättning en
kommunal anstalt med Stockholms stads drätselnämnd
till förlagsgifvare och kontrollant. Anstalten
upphörde 1890.
Kbg.

Assistens. Se Assistans.

Assistent (se Assistera), biträdande person,
biträde; vid vissa kyrkliga förrättningar biträdande
präst; titel för vissa underordnade tjänstemän (såsom
i direktionen öfver arméns pensionskassa); titel för
vissa tjänstemän i telegrafverket (telegrafassistent är
i grad närmast öfver telegrafist och närmast under
kommissarie); titel för vissa underlärare (vid
Tekniska högskolan, inom teologiska fakulteten); titel för
biträdande tjänstemän vid vissa vetenskapliga
anstalter o. d. Jfr Amanuens.

Assistera (lat. assistere, eg. ställa sig vid),
biträda (jfr Assistent); sjöv., bringa
bergningshjälp åt.

Assistito (d. v. s. som får bistånd, näml. af
högre makter) kallas i Italien den, som tros kunna
förutsäga numren i de hvarje lördag försiggående
dragningarna i det italienska statslotteriet. Särskildt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free