Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomiska instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vertikalcirkeln är ett, vanligen större,
höjdinstrument. Höjdcirkeln är fint graderad och
afläses med mikroskop; horisontalcirkeln har grof
gradering. Vertikalcirkeln användes för bestämning
af stjärnornas höjder. – Zenitteleskopet,
ett instrument utan noggrant graderad cirkel,
användes för polhöjdsbestämning enligt den s. k.
talcotska metoden. Det karakteristiska för instrumentet
är, att det har en fin nivå, som kan klämmas fast
i olika ställningar vid tuben. I fokalplanet finnes en
horisontell, rörlig mikrometertråd, hvars
förflyttningar kunna afläsas på en trumma, liksom vid
afläsningsmikroskopet.
B. Instrument för ekvatorns koordinater.
Passageinstrumentet är ett af de viktigaste
astronomiska instrumenten och förekommer på alla
observatorier. Det är af stora dimensioner, då
det användes för rektascensionsbestämningar.
Dimensionen göres lämpligen mindre, då
instrumentet begagnas endast till tidsobservationer.
Det uppställes i meridianen och har endast
höjdcirkel, som är groft graderad och blott
tjänar till inställning. Instrumentet är försedt
med en omläggningsinrättning, genom hvilken
instrumentaxeln lyftes upp ur lagren, vrides
180° i horisontalplanet och därpå åter
nedlägges. I fokalplanet äro insatta
kokongtrådar, tvenne parallella med stjärnornas dagliga
rörelse och flere vinkelräta däremot. Vid
observationerna får stjärnan löpa mellan de båda
förstnämnda trådarna, och tiderna för
passagerna öfver den sistnämnda gruppens trådar
iakttagas. Genom att samma kväll observera stjärnor
på olika deklinationer och i de båda olika
lägena af instrumentaxeln samt genom att
samtidigt bestämma axelns lutning mot horisonten
genom nivån, kan man beräkna felen i
instrumentets uppställning och oskadliggöra dem genom
korrektioner. Man begagnar sig också för bestämning
af instrumentfelen af en s. k. mir, ett i meridianen
uppställdt märke, vanligen ett järnkors några
kilometer från observatoriet. Passagetiderna kunna
bestämmas på det sätt, att man lyssnar till och räknar
sekundknäppningarna från ett i instrumentets närhet
uppställdt ur, medan man samtidigt i okularet följer
stjärnan med ögat (observation "med öga och öra");
men vanligen betjänar man sig numera af en s. k.
kronograf l. galvanisk
registrer-apparat. Denna liknar en Morses telegrafapparat.
En pappersremsa drifves fram genom en elektrisk
motor med konstant hastighet. Apparaten har tvenne
skriftyg, bestående af små lättrörliga hammare med
skarpa stålspetsar, af hvilka hvar och en vid
slutandet af en elektrisk ström slungas upp mot remsan
och gör en punkt i denna. Det ena skriftyget står i
förbindelse med ett ur, strömmen slutes en gång i
sekunden, och skriftyget intecknar på remsan en rad
punkter med lika afstånd. Den till det andra
skriftyget ledande strömmen kan slutas genom ett
signal-grepp ("tast"), som observatören håller i handen
och trycker på, då stjärnan passerar en tråd.
Passagetiderna kunna sedan bekvämt afläsas på remsan
med betydligt större noggrannhet än vid observationer
"med öga och öra". – Meridiancirkeln är
ett instrument, uppställdt i meridianen och afsedt för
bestämning af både rektascensioner och deklinationer.
Den har därför en noggrant graderad höjdcirkel med
afläsningsmikroskop. – Ekvatorealet l.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
