- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
385-386

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Audran, Edmond - Audub - Audubon, John James - Audun Hugleiksson - Audun Illskälda - Aue - Aue. Se Hartmann von Aue - Auenbrugger von Auenbrug, Leopold - Auer, Aloys, Ritter von Welsbach - Auer, Adelheid von - Auer, Leopold - Auer, Ignaz - Auerbach - Auerbach, Heinrich - Auerbach, Berthold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Marius Pierre A. (f. 1816, d. 1887), till
Marseille, där denne blef direktör och professor vid
konservatoriet och han själf kapellmästare vid
Josefskyrkan. Han har skrifvit en mängd populära
operetter, af hvilka i Stockholm äro gifna Olivettes
bröllop, Rosenkind
(la Mascotte), Stora Mogul, Miss
Helyett
m. fl.
A. L.

Audub., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för J. J. Audubon.

Audubon [å’djob*n], John James,
nordamerikansk zoolog, f. 1780, d. 1851. Han var en af
de förnämste bearbetarna af Nord-Amerikas
vertebrat-fauna och utmärkte sig i synnerhet som
fågelkännare.

Audun Hugleiksson Hestakorn, norsk baron
(lenderman) i 13:e årh. Han var bosatt i Firdafylke
och egde där sätesgården Hegranäs (Jölster
prestegäld, Söndfjord). Under konungarna Magnus
Lagaböte och Erik Magnusson, i synnerhet den senare,
var Auduns inflytande stort; sannolikt hade han
en väsentlig del i den förstnämndes stora lagreformer.
1276 nämnes han såsom konungens stallare. Under
konung Erik var han kunglig skattmästare (féhirðir)
och förde i denna egenskap sannolikt befälet på
Tunsbergshus. Han användes af Erik äfven i många
offentliga värf: skickades bl. a. såsom sändebud till
Skottland 1293 och till Frankrike 1295; i Paris afslöt
han en traktat mellan Norge och Frankrike och
dessutom ett giftermål mellan sin konungs broder, hertig
Håkon, och grefvinnan Isabella af Joigny, hvilket
giftermål emellertid ej kom till stånd. Till hertig
Håkon kom A. därefter i ett mycket spändt
förhållande, och kort efter Håkons tronbestigning blef han
(1299) fängslad samt 1302 hängd på Nordnäs vid
Bergen. Hans stora jordagods indrogos till kronan.
Efter hvad man kan sluta sig till om hans
personlighet, var han en duglig och kunskapsrik, men
härsklysten, girig och stolt man, som icke
frågade efter medlen, när han ville genomdrifva sina
planer.
Y. N.

Audun Illskälda [hårdt k], Harald Hårfagres
äldste hofskald, fick sitt öknamn, "den dålige
skalden", emedan han i en drapa om kung Harald
använde samma omkväde som hans frände Ulf
Sebbason, och drapan kallas Stolinstefja, "drapan med
det stulna omkvädet".
B–e.

Aue. 1. Biflod fr. v. till Weser, från Wiehengebirge.
– 2. Stad i sachsiska kretsen Zwickau, vid Mulde.
15,246 inv. (1900). Viktig järnvägsknutpunkt. A.
har en mängd tekniska fackskolor.

Aue. Se Hartmann von Aue.

Auenbrugger von Auenbrug, Leopold,
österrikisk läkare, f. 1722, d. 1809, verksam i Wien,
uppfann 1754 perkussionen och utgaf därom
1761 en latinsk skrift. Jfr Auskultation.

Auer, Aloys, Ritter von Welsbach,
österrikisk boktryckare, f. 1813 i Wels, d. 1869 i
Wien, blef 1841 direktor för hof- och statstryckeriet
därstädes, som under hans ledning uppblomstrade
till en storartad industriell inrättning. A. är
uppfinnare af natursjälftrycket (se d. o.) och
flera pressar. Han skref Geschichte der wiener
staatsdruckerei
(1851), Entdeckung des naturselbstdrucks
(1856) m. m.

Auer, Adelheid von, pseudonym för tyska
novell- och romanförfattarinnan Charlotte von
Cosel
, f. 1818 i Berlin, där hon ännu bor. Några
af hennes många noveller äro öfversatta på
svenska.

Auer, Leopold, ungersk-rysk violinvirtuos, f.
1845 i Veszprem i Ungern, elev af Joachim, blef
1868 solospelare i kejs. kapellet i Petersburg och
professor vid konservatorium därstädes. A. har gjort
flera konstresor, mest till England. Sverige besökte
han första gången 1863. Han är en virtuos af första
rangen.
A. L.

Auer, Ignaz, tysk socialdemokratisk politiker,
f. 1846, egnade sig först åt sadelmakaryrket och slöt
sig i München till det socialistiska arbetarpartiet.
1877–78, 1880–87 och sedan 1890 har han varit
medlem af tyska riksdagen samt är sedan 1890
medlem af den socialdemokratiska partistyrelsen.
Utan att direkt ha anslutit sig till de s. k.
revisionisterna anses A. dock sympatisera med den af
Vollmar representerade moderata riktningen bland
Tysklands socialdemokrater.

Auerbach, stad i konungariket Sachsen,
regeringsområdet Zwickau, vid floden Göltzsch. 9,574 inv.
(1900).

Auerbach, Heinrich (egentl. Stromer),
professor i medicin och senator i Leipzig, f. 1482
i Auerbach, d. 1542, är bekant genom det s. k.
Auerbachs hof, en af honom omkr. 1530 i
Leipzig uppförd byggnad, fordom upplagsplats för de
nyaste varorna vid Leipzig-mässorna. Byggnadens
rymliga källare, Auerbachs keller, var enligt
sägnen skådeplatsen för åtskilliga af Fausts äfventyr
och har blifvit ryktbar genom Goethes "Faust".

Auerbach, Berthold, tysk författare af judisk
börd, f. 28 febr. 1812 i byn Nordstetten i
Württemberg, d. i Cannes 8 febr.
1882, studerade till
rabbin, men därefter
förnämligast filosofi vid
universiteten i Tübingen,
München och Heidelberg. Hans
sympatier för judiskt
väsende kommo till synes i
hans första skrifter, bl. a.
i romanen Spinoza (1837,
7:e uppl. 1880). Han
fullbordade 1841 en
öfversättning (från latin till tyska)
af Spinozas arbeten (i 5
bd; 2:a uppl. i 2 bd,

illustration placeholder


1871) och sökte i smärre skrifter göra
etisk-filosofiska spörsmål fattbara för allmänheten. Idén
att i andlig måtto nedrifva skymmande skrankor
mellan allmogens och de högre klassernas lif
ledde honom till att utveckla den vitterhetsart, som
kallas bondenovell. Hans berömda
Schwarzwälder dorfgeschichten (1843–54, många uppl.;
"Byhistorier från Schwarzwald", 2 h. 1849–50,
fullst. i "Byhistorier", 2 bd, 1878–79) utgöra
trogna och djupkänsliga skildringar från hans
födelsebygd; humor saknas icke däri, och
karaktärsteckningen är mästerlig, om än A:s bönder emellanåt
resonnera väl filosofiskt. Dessa noveller hafva blifvit
öfversatta på nästan alla europeiska språk och
framkallat en betydande mängd efterlikningar. A:s
öfriga arbeten af samma slag äro: Barfüssele
(1856; "Barfota", 1879), Joseph im schnee (1861;
"Josef uti snön"; 1861, 1891), Edelweiss (1861),
alla tre utg. i många uppl., samt Nach dreissig

Tryckt den 6/5 04

2 b. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free