- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
461-462

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Australien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senor till tråd, färger, hvassa stenbitar, som
användas såsom knifvar, stycken af känguruskinn för
att polera spjutskaften med o. d. Ett viktigt husgeråd
är en käpp med i eld härdad spets, hvilken
användes af kvinnorna för att uppgräfva rötter. Nät
och mattor, flätade af gräs, samt en säck att stoppa
rötter i fullända bohaget.

Deras anfallsvapen äro kastspjut, klubba och
kastträet eller bumerangen. Spjutet göres af
eucalyptusträ, är vanligen 2 m. långt – kortare spjut
användas vid jakt och fiske –, dess spets är bränd,
mer sällan försedd med en skarp sten eller ben.
Vid kastandet begagnar man sig af kastbräde, ett
trästycke, som genom att verka som häfstång ökar
farten; detta fattas i Väst-A. Klubban är 1/2 m.
lång. Mest berömd är bumerangen, ett smalt, i
en båge böjdt trästycke, som, då den kastats,
beskrifver en stor båge och återvänder till närheten
af utgångspunkten. – Pil och båge förekomma blott
vid Kap York och hafva införts från Nya Guinea;
i Queensland användas också svärd af trä. Som
skyddsvapen brukas en liten smal sköld af trä.

Australnegrerna äro inga sjömän. De begagna dock
barkbåtar af enklaste slag, i norden också
urholkade trädstammar, men äfven till närbelägna
kustöar hafva de sällan förflyttat sig.

För att med så tarfliga hjälpmedel kunna
uppehålla lifvet få australnegrerna ej vara kinkiga i
valet af föda: i själfva verket äta de allt ätbart,
från stupade fiender eller aflidna anhöriga –
däremot synas de ej hafva dödat människor för att
äta dem, om ej undantagsvis barn – ända till
ormar och maskar. För att söka sig föda äro de
på ständiga vandringar, hvilka dock ej få utsträckas
utom det område, som genom häfd är stammens.
De måste äfven högt uppdrifva sin förmåga att
lista sig på de vilda djuren och att följa ett spår.
Märkvärdig är deras förmåga att klättra. Med
tillhjälp af ett 5–6 m. långt stycke rotting e. d.,
som kastas omkring stammen, kunna de klättra upp
i de högsta träd, i hvilkas kronor en opossum eller
ett annat djur dolt sig.

Familjelifvet står helt naturligt mycket lågt.
Äktenskapet ingås i flera trakter, särdeles i Väst-A.,
på det sätt, att bruden med våld röfvas, på andra
ställen har brudrofvet öfvergått till en blott
ceremoni, eller också köpes bruden. Månggifte är
allmänt, och förmögna män kunna ha ända till 10
hustrur. Dessa utgöra en värdefull egendom, ty allt
det tyngsta arbetet hvilar på dem. De få under
vandringarna bära barn och husgeråd, bygga
hyddorna, hämta vatten i skogarna, samla rötter och
frukter, och dessutom få de tåla den mest brutala
behandling. Hur godtyckligt ingående af äktenskapet
än förefaller, är det dock regleradt genom vissa
bestämda regler, som ej få öfverträdas. Öfverallt
äro australierna delade i vissa grupper eller klasser,
som de genom födelsen tillhöra. Från början synes
det ha funnits två sådana klasser, men på de flesta
ställen äro de nu fyra. Hvar klass har sitt namn och
sitt s. k. "kobong". Detta är ett djur eller en
växt, som utgör klassens symbol och äras som dess
skyddsgud: en viss mystisk förbindelse finnes mellan
människan och dess kobong. Är detta ett djur, får
ett sådant icke dräpas, åtminstone icke då det
sofver, utan först sedan man gifvit det tillfälle att
fly, och t. o. m. växter, som äro kobong, få ej
plockas annat än under vissa omständigheter och på
vissa tider. Namn och kobong äro olika hos olika
stammar, men grupperna svara dock alltid mot
hvarandra. Kobonggrupperna äro familjegrupper, hvilkas
medlemmar betrakta hvarandra såsom inbördes
blodbesläktade, äfven om de tillhöra olika stammar.
Det är nu en förpliktelse för mannen att söka sin
hustru inom en annan kobongrgrupp – sådant kallas
exogami och förekommer äfven hos många andra
folk. I A. är valfriheten ännu mer inskränkt, ty
det är äfven föreskrifvet, inom hvilken kobong-grupp
australiern skall taga sin hustru. Likaledes finnas
bestämda regler för, till hvilken klass barnen skola
höra. Detta kobongsystem utgör en andlig
sammanhållning mellan alla australier; till hvilken aflägsen
stam en australier än kan komma, har han
blodsförvanter i den kobonggrupp, som motsvarar hans
egen. – Utan sammanhang med denna grupp eller
klassindelning äro stammarna delade i horder eller
rent lokala afdelningar, som ega sin bestämda del
af stammens område och måste hålla sig inom den.
Inom stammen råder full jämlikhet: vanligen finnas
inga höfdlngar, om än anseddare personers råd
inhämtas, särdeles vid jakt och krig. Utom nattliga
öfverfall, hvilka äro särskildt omtyckta, förekomma
ibland på förhand aftalda bataljer mellan olika
stammar. Sådana börjas med skrik och larm samt med
slungande af kastspjut, som krigarna med stor
skicklighet uppfånga med sina sköldar, oftast utan att
någon ens såras. Därpå griper man till bumerangerna,
men så snart någon dödats, upphör vanligen kampen.
Man börjar åter att ropa okvädinsord till hvarandra
samt sluter därpå fred genom en festlig dans. Dans
älskas högt, särskildt den s. k. "korrobboree", som
under stora högtidligheter dansas i månsken, ofta
af flera församlade stammar.

Angående australiernas religion är ej mycket
kändt. De hafva inga gudabilder eller helgedomar,
men en jämförelsevis rik mytologi, som knyter sig
till naturföreteelser, stjärnor och himmelstecken.
Äfven tro de på en gud, som skapat allt, men
större praktisk betydelse har deras fruktan för
trolleri och spöken. Sjukdom och död anses vara följder
af häxeri, och upphofsmännen uppspåras med
trollkarlars hjälp och bestraffas.

Antalet australnegrer torde före europeernas
ankomst möjligen ha utgjort 200,000–300,000
(uppgifterna växla mellan 1,100,000 och 60,000!).
Sedan har det varit stadt i snabbt sjunkande. Under
åren 1836–81 sjönk det i Victoria från 5,000 till
770; stammen Narrinyeri i Syd-A. räknade 1842
3,200 medlemmar, men 1875 blott 511. År 1851
anslogos de inalles till 55,000, vid 1881 års census
till 31,700, af hvilka i Queensland bodde 20,585.
1899 funnos i Syd-A. ännu 2,900, i Nya Syd-Wales
3,200, i Victoria 400. Huru många som lefva i
det inre, vet man ej. Supan anslår dessa ensamt
(1901) till 200,000 och hela antalet till 238,000.
Af tasmanierna, som 1803 voro 5,000–6,000, dog
den sista, en kvinna, 1876. (Om australiska folk
se plansch, som medföljer artikeln Melanesier,
Mikronesier
eller Polynesier.)

Kolonisation. Invandringen af hvita började
1788, då hit deporterades 565 män och 192 kvinnor,
hvilka åtföljdes af soldater, så att hela antalet
utgjorde 1,030. De landsattes i Botany bay, men
snart flyttades de till Port Jackson, där grunden lades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free