- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
559-560

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rikets biskopar förd strid för att socialt och kyrkligt
höja det lägre prästerskapets ställning och genom
det af regeringen förordade "consistorium generale"
inskränka biskoparnas maktfullkomlighet. B.
nödgades 1636 göra afbön och återupptogs så "in
fraternitatem". 1647 blef han kallad och utnämnd
till biskop i Växjö, men dog redan 1649. Utom
predikningar författade B. flera teologiska arbeten:
Harmonia evangeliorum (1627), Förklaring öfver
Uppenbarelseboken
(1629) och Inventarium ecclesiæ
sueogothorum
(1642), hvilket sistnämnda
kyrkohistoriska arbete, trots det stora anseende det åtnjutit,
måste med stor försiktighet användas såsom källa
för däri meddelade uppgifter. Se därom E.
Hildebrand, "Ett bidrag till frågan om J. Baazius såsom
kyrkohistoriker" (i Hist. tidskr. 1899).
J. Hdr.

2 Johan B. d. y., den förres son, ärkebiskop,
f. i Jönköping 1626. Efter studier i Dorpat,
Uppsala och Königsberg blef han anställd såsom lärare
för den unge Nils Brahe, riksdrotsen Per Brahes
brorson, och sedan hans lärjunge slutat sina studier,
kallades B., efter tvenne års nya utrikes studier,
af riksdrotsen till kyrkoherde i Skärstad i Växjö
stift. Strax därefter (1653) utnämndes han af
drottning Kristina till hofpredikant och bibehöll detta
ämbete hos Karl X och hans gemål, Hedvig Eleonora.
1659 utnämndes B. till kyrkoherde i Vingåker i
Strängnäs stift, 1667 till biskop i Växjö, 1673 till
biskop i Skara och slutligen 1677 till ärkebiskop.
Han dog under ett besök i Stockholm 1681. B.
utmärkte sig lika mycket genom personlig fromhet
och stor teologisk lärdom som genom ämbetsnit.
Han utgaf bl. a. en dissertation om den fria viljan
(1653) samt meditationer öfver treenigheten och
Kristi gudamänsklighet (1659).
G. O. L. (J. Hdr.)

Bab., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för C. C. Babington.

Bab (arab., pers.), dörr, port. Se
Bab-el-mandeb. – Bab-i-âli, Bab-i-humajûn,
höga porten. Se Porten.

Baba (turk och pers.), "pappa", fader, i Persien
bruklig hederstitel för munkar och andra andlige
(= lat. pater); någon gång äfven efter ett namn,
motsvarande arab. sjeik, t. ex. Ali baba.
H. A.

Baba, Kap, Asiens västligaste udde, i Mindre
Asien, vid Egeiska hafvet, 39° 28’ n. br., 26° 4’
ö. lgd.

Baba, slav. myt., naturens urmoder, hvars namn
ofta återkommer i många af de slaviska
folksagorna, där hon skildras som en gammal ful häxa,
hvilken i en järnmortel flyger genom luften. Ej
ovanlig i den ryska folkpoesien är sammansättningen
baba-jaga, ett mytologiskt begrepp, som under andra
former återfinnes äfven hos polacker, tjecher,
slovaker m. fl. Några slavister hafva i denna hotfulla
häxa trott sig finna en personifikation af
vinterstormen. Äfven i den tjechiska folkuppfattningen
sammanhänger bába med tanken på ovädersmoln.
– I samband med denna mytologiska uppfattning
af detta öfvernaturliga kvinnoväsen står sannolikt
icke det slag af gamla, i Syd-Ryssland funna
bildstoder, som kallas baba. Dessa figurer i
kroppsstorlek, som påträffats redan i 13:e årh. och delvis
torde förskrifva sig ända från den äldre järnåldern,
föreställa icke blott kvinnor, utan äfven män. Något
närmare om deras betydelse känner man ej med
visshet. I allmänhet hafva de anträffats i de
nejder, där det funnits kurganer (sydryska
grafhögar).
A–d J.

Babáco, bot. Se Carica.

Baba-dag (Baba-tag). 1. Ett 3,536 m. högt
berg på kaukasiska bergsryggen, i ryska guvern.
Baku. – 2. (Slav. Baba-gora) Pass öfver Balkan
i Bulgarien, nära Etropol. Spelade en strategisk
roll i rysk-turkiska kriget 1877–78. – 3. Befäst
stad i Dobrudsja, i den rumänska kretsen Tulcea.
Omkr. 4,000 inv. Handel på Svarta hafvet. Tatarisk
högskola. Den hel. Babas graf, som är belägen i
närheten, är en berömd vallfärdsort. B. har i de
flesta rysk-turkiska krig varit den turkiske
öfverbefälhafvarens hufvudkvarter.

Babakuten, zool., en art af indrisläktet.

Bábar, äfven Baber l. Babur ("lejon"),
egentl. Sehir-eddin Muhammed, Stora
Mogul-väldets
grundläggare i norra Indien, var
på fädernet ättling i
femte led af Timur och
härstammade på
mödernet från Djingis kan.
Han föddes 1483 och
efterträdde 1494 sin
fader i det lilla
konungariket Ferghana vid öfre
Syr Darja. Hans ungdom
upptogs af med växlande
vapenlycka förda
äfventyrliga tronstrider mot
andra Timursättlingar
och kamp mot
usbekernas mäktige härskare,
Sjaibani kan. B:s mål
härunder var att intaga

illustration placeholder
Efter en indisk teckning
från 16:e årh.

tronen i Samarkand, Timurs gamla härskarsäte, och
därifrån råda öfver landet vid Amu och Syr Darja.
Två gånger eröfrade han Samarkand, 1497 och 1500,
men måste båda gångerna uppge staden efter några
få månader. Efter några års kringirrande i
landsflykt vände han sina vapen mot Afganistan och
intog 1504 Kabul. Han sökte sedan förgäfves samla
de splittrade Timursättlingarna mot den
framträngande usbekiska makten, som nu hotade Herat,
Persien och B:s eget rike i Afganistan. Persernas
seger öfver Sjaibani kan gjorde det slutligen möjligt
för B. att än en gång, om än som persisk vasall,
intaga Timurs tron i Samarkand (1511–12). Snart
åter förjagad därifrån af usbekerna, vände sig B.
med sina eröfringsplaner österut, till Indien. Efter
att under oaflåtliga strider ha befäst sitt afganska
välde, inbröt han 1519 i Punjab, på hvilket land
han gjorde anspråk som arftagare af Timurs välde,
och framträngde till Chenab. Det första
plundringståget följdes af flere andra; det egentliga
hufvudanfallet företogs dock först i nov. 1525. Med en
här af 12,000 man ryckte B. mot Delhi och vann
(21 apr. 1526) den afgörande segern vid Pánípat
öfver den afganske härskaren i Delhi, Ibrahim Lodi,
hvilken själf stupade i striden. Delhi och Agra
öppnade sina portar för eröfraren, som där vann ett
omätligt byte. B. vände sig sedan mot de hinduiske
rajputhöfdingarna och betryggade sitt välde öfver
Hindustan genom sin stora seger öfver dem vid
Kanwáha, nära Sikri (nu Fathipur Sikri), 16 mars
1527. B:s sista lefnadsår upptogos med att kväfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free