- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
631-632

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ärkebiskopen af Freiburg, sin förnämste motståndare.
Emellertid öppnades underhandlingar med kurian,
hvilka 1859 ledde till ett konkordat, som
betecknade hierarkiens fullständiga seger. Men då detta
konkordat enhälligt förkastades af nästa landtdag,
trädde den liberala oppositionens ledare i spetsen
för en ny ministär, och de kyrkliga förhållandena
blefvo nu ordnade på ett någorlunda tillfredsställande
sätt, medan äfven på andra områden af det offentliga
lifvet genomgripande reformer i frisinnad anda
vidtogos. Under ledning af utrikesministern friherre
von Roggenbach arbetades för åstadkommande af ett
enadt Tyskland under Preussens ledning. Men
Bismarcks missaktning mot de smärre tyska staterna
retade det badensiska folkets frihetskänsla. 1865
måste Roggenbach afgå, och i 1866 års krig ställde
sig B. på Österrikes sida. Det tog dock ingen
betydligare del i kriget och slöt snart (aug. 1866)
fred samt anfalls- och försvarsförbund med Preussen.
Under de följande åren visade sig i B. stor böjelse
för en ännu närmare anslutning till Preussen, och
landet skilde sig därutinnan bestämdt från de båda
andra sydtyska staternas, Württembergs och Bajerns,
partikularistiska syften. Vid utbrottet af 1870 års
krig gick B. genast öfver till Preussen och
inträdde nov. 1870 i Nordtyska förbundet, hvilket
kort därefter ersattes af det nya Tyska riket. Liksom
i de flesta andra tyska stater var äfven i B. den
kyrkopolitiska frågan den, som i främsta rummet
sysselsatte folk och regering under 1870- och
1880-talen. Striden mellan ultramontanerna och de
liberale, som ingalunda afslutats genom händelserna
på 1860-talet, skärptes genom inflytanden från
"kulturkampen" i Preussen. 1872 antog
landtdagen en lag, som utestängde religiösa ordnar från
deltagande i elementarundervisningen och i
själavården. Följande år stadgades, att ingen skulle få
utöfva prästerliga funktioner, utan att hafva aflagt
examen vid ett universitet, hvilken regel skulle
gälla äfven sådana, som gjort sina studier i ett af
jesuiter eller andra ordnar ledt institut. Samtidigt
bestämdes penninge- och fängelsestraff för missbruk
af den andliga myndigheten. 1876 anslog
landtdagen 200,000 mark till det katolska och det
protestantiska prästerskapets aflöning, men fäste vid det
förra anslaget det villkoret att ärkebiskopsvikarien
skulle afgifva lydnadslöfte till staten. Samtidigt
antogs en lag om blandade folkskolor, hvarvid det
dock medgafs att i församlingar, som förut haft
konfessionellt skilda skolor, en särskild lärare skulle
anställas för minoritetens barn, om dessa under de
tre sista åren öfverstigit 20. Detta år afgick den
liberale konseljpresidenten Jolly, en om B:s utveckling
högt förtjänt man, samt efterträddes af Turban,
tillhörande samma parti. Det klerikala partiet
arbetade nu med all kraft att få bort 1873 års lag om
prästexamen, och efter många strider antog
landtdagen 1880 ett förslag om återkallande af denna
lag. Därpå följde med kurian en försoning, som
fick sin yttre bekräftelse däri, att en katolsk
ärkebiskop i Freiburg utnämndes, sedan denna syssla
skötts af vikarier alltifrån 1868. Att dock ännu
mycket återstod, innan ultramontanerna kunde anse
sig tillfredsställda, visade sig af deras valupprop
vid landtdagsvalen 1883, som fordrade återställandet
af det kyrkliga tillståndet före 1860 samt att syllabus
skulle vara högsta norm i kyrkliga frågor. Dessa
ytterligheter väckte dock missnöje äfven hos en del
katoliker och medförde det katolska partiets
sprängning 1885 i ett oförsonligt och ett måttligt klerikalt
parti. Under inflytande af den mot katolska kyrkan
försonliga stämning, som vid denna tid
karakteriserade Preussens politik, beträdde äfven B:s regering
eftergifternas väg. 1888 medgafs katolikerna rätt att
upprätta seminarier och konvikt för prästutbildningen
utan någon tillsyn från statens sida, och äfven
munkar fingo under vissa villkor tillträde till landet.
Sedan de liberales majoritet 1891 minskats till en
röst, förbundo sig ultramontanerna med demokraterna
och lyckades trots regeringens motstånd genomföra
åtskilliga för sig förmånliga lagar. 1890-talet
karakteriserades af åtskilliga reformer i demokratisk anda,
såsom införandet af progressiv inkomstskatt och
utvidgandet af statsbanenätet. Däremot hafva
ultramontanernas sträfvanden för munkordnars obetingade
tillträde till landet ej krönts med framgång. Ett
förslag till införande af direkta landtdagsval och
proportionella val har icke heller vunnit
erforderlig majoritet, men är f. n. (1904) landets viktigaste
fråga.
J. F. N.*

Baden, oftare Baden-Baden, stad och
hufvudort i den liknämnda kretsen i storhertigdömet
Baden, är beläget i det härliga Oosthal i norra
Schwarzwald. B. ligger 206 m. ö. h., och de
omgifvande bergen höja sig till 1,000 m. ö. h.

illustration placeholder
Friedrichsbad och Kaiserin-Augusta-bad i Baden.

15,718 inv. (1900). Baden-Baden är en af
Tysklands förnämsta badorter. Det sköna läget, det milda
klimatet, som tillåter badkurens fortsättande hela året
om, präktiga hotell, villor och privathus ditlocka
hvarje år omkr. 60,000 främlingar af alla nationer,
synnerligen ur de högre och högsta
samhällsklasserna. De utomordentligt rika källorna, närmare
30 till antalet, med en värmegrad af 46–67° C.,
äro koksaltkällor af mycket svag salthalt. De nyttjas
såväl till brunns- som till badkur, hufvudsakligen
mot gikt, reumatism och skrofler. – Berömd som
badort redan under romaretiden (Civitas aquensis),
hade B. sin högsta blomstring på kejsar Caracallas
tid och fick af honom tillnamnet Aurelia. Det
s. k. Nya slottet, storhertigens af Baden
sommarresidens, är uppfördt på grundvalarna af de gamla
romerska termerna. Staten eger i B. tre storartade
badetablissement: "Landesbad" (för obemedlade),
"Kaiserin Augustabad" (för damer) och
"Friedrichsbad" (för herrar). Det sistnämnda, som öppnades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free