Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 641-642 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Badstuga l. Bastu (fsv. badstofva), namn på den äldsta badformen i Norden - Badsvamp, zool., Spongia (Euspongia) officinalis, ett släkte af hafssvamparnas klass

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgår den snart till 80°–90°. Huden retas
därigenom till stark transpiration; också fordras det att
den badandes kärlsystem är utan anmärkning.
Visserligen nedbringas denna hettans inverkan något genom
rispiskningen och öfversköljningarna med varmt
vatten. Liksom värmen växlar också fuktighetsgraden
från 40 till 80 proc.

När professor Curman 1867 anlade den första
stora badanstalten i Stockholm, inrättade han
jämsides med de turkisk-romerska baden en badform,
billigare och mera lämpad för den stora allmänhetens
behof. Denna af honom kallade finska bastu har

En badstuga, efter illustration i Acerbis »Travels»
(tr. 1802).

dock ej annat än namnet gemensamt med den nyss
beskrifna. Den curmanska är egentligen ett fuktigt
varmluftsbad, där uppvärmningen sker genom en på
lämpligt sätt anbragt värmekälla och där man efter behof
kan insläppa fri ånga. Grundvärmen bör vara mellan
45°–55°, fuktighetshalten belöpa sig till 40 à 50
proc. Denna kontrolleras genom en psykrometer,
som består af en torr termometer och en våt, d. v. s.
en med en fuktad linneremsa omvirad sådan. Är
fuktighetsgraden den lämpliga, bör den våta
termometern hafva omkr. 15° lägre ställning än den torra,
och då är badet så inrättadt, att det utan fara kan
begagnas af svagare personer och barn. Sådana äro
de finska bastubad, som nästan öfverallt i våra
städer inrättats som skolbad och folkbad med därtill
hörande bassänger och dusch-inrättningar. Denna
curmanska badform är ett präktigt härdningsbad och
rekreationsbad samt framför allt rentvagningsbad.
Minst 300,000 sådana bad begagnas numera
årligen i Stockholm. Den badform, som man på senaste
tiden velat åter införa under namn af finsk bastu,
är en trogen efterbildning af den finska, visserligen
kraftiga, men något råa badformen,
okontrollerbar till värme och fuktighetsgrad. En fördel har
den dock genom billigheten i såväl anläggning som
drift. Se vidare Folkbad och Skolbad. –
Forntidens bastubad hafva hos oss försvunnit; på
landet kvarstå dock på flera ställen små
bastubyggnader, men dessa användas numera till att torka
lin, malt eller korn, och allmogen, som eger dem,
vet icke ens, att deras förfäder i dem hade ett af
forntidens kraftigaste härdnings- och hälsomedel.
Ln.

Badsvamp, zool., Spongia (Euspongia) officinalis,
adriatica, usitatissima (från Amerika) m. fl. arter,
ett släkte af hafssvamparnas klass och typ för en
särskild familj (Spongidæ), som innesluter de s. k.
hornsvamparna (Ceratospongiæ), hvilkas skelett bildas
uteslutande af hornartad väfnad. I badsvampen är
skelettet ett mjukt, elastiskt nätverk, sammanväfdt
i alla riktningar, hvarigenom den luckra väfnad af
maskor och håligheter uppstår, i hvilka den från
kroppsmassan rengjorda badsvampen så rikligt

Tryckt den 14/6 04

2 b. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>