- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
659-660

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagahus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bagge. 1. Jonas B., mekaniker, f. 30 aug.
1800 i Göteborg, blef 1820 student i Uppsala, antogs
1821 till amanuens vid astronomiska observatoriet
därstädes, aflade s. å. hofrättsexamen, vardt 1822
t. f. konstmästare vid Sala silfvergrufva och tog s. å.
bergsexamen. 1823–24 förestod han
kopparmyntningen i Avesta och konstruerade redskap för en
förbättrad mynttillverkning, och 1825–26 var han
arbetschef för Gråda kanal. 1827 blef han
byggmästare på Järnkontorets mekaniska stat och
biträdande lärare vid bergsskolan i Falun, och 1830
utnämndes han till ordinarie lärare därstädes. På
uppdrag af bankofullmäktige anordnade han 1833
–34 vid Tumba tillverkningen af ett nytt
sedelpapper, och efter att 1838 hafva erhållit afsked från
sin lärarebefattning, verkade han 1839–52 såsom
förvaltare vid Tumba pappersbruk samt tillika såsom
bergsmekanikus och chef för Järnkontorets mekaniska
stat. Dessa befattningar utbytte han 1852 mot
platsen såsom föreståndare för riksbankens
sedeltryckeri. Han innehade från 1840 professors titel
och valdes 1849 till ledamot af Vetenskapsakademien
samt dog i Stockholm 15 april 1869. Såsom bergs-
och bruksbyggmästare anses B. hafva erhållit flere
uppdrag än kanske någon före honom i Sverige och
visade sig rik på utvägar i vanskliga fall. Han
byggde bl. a. Avesta kopparvalsverk, smideri och
garmakeri samt Nyköpings plåt- och
stångjärnsvalsverk. Ett betydande framsteg betecknade de af
honom 1835 konstruerade tackjärncylinder-blåsmaskinerna
(se Blåsmaskin), af hvilka mer än 150
uppsattes under de följande åren. Vid samma tid
uppfann han ett tids- och vattenbesparande valsverk
för bokning af järnmalm. Genom biträde vid hans
byggnadsföretag utbildades en mängd elever. Tumba
sköttes af B. med sådan framgång, att bruket efter
10 år lämnade riksbanken en årlig vinst af 60,000
rdr b:o, ehuru det vid hans tillträde häftat i en
skuld af 43,000 rdr b:o. Det var han, som
experimenterade för vårt för sin tid öfverlägset goda
sedelpapper i gult och blått, sammansatt af tre lameller
för bildande af den s. k. vattenstämpeln (förut voro
sedlarna groft tryckta på hvitt papper). B. företog
för bergverksstudier 1836 en resa till England och
Skottland, om hvilken han afgaf berättelse, tryckt i
Järnkontorets "Annaler" 1838. Man har vidare af
hans penna en biografi öfver Samuel Owen (i Vet.
akad:s Handlingar, 1853) m. m.

2. Julius B., den föregåendes son, musiker,
född vid Tumba 2 febr. 1844, d. vid Södertälje 24
aug. 1890, var 1863–74 student i Uppsala, öfvertog
efter Abr. Hirsch dennes musikhandel i Stockholm
och idkade äfven musikförlagsverksamhet 1877–89.
Sistnämnda år blef han kamrerare vid Musikaliska
akademien. B. inlade mycken förtjänst om
Bellmansforskningen genom att bekantgöra ursprunget till en
del Bellmansmelodier (i "Samlaren" 1881 och i en
ny uppl. af Drakes Bellmansarrangemang s. å.).
Dessutom utgaf han Förteckning öfver L. Normans
tonverk
(1886), ett häfte musikaliska kritiker af
Norman, flere häften svenska bondpolskor för violin
m. m. samt öfversatte E. F. Richters "Harmonilära"
(1870).
2. A. L.

Bagge, Jonas Samuel, fysiker, mekaniker,
f. 1803 i Uddevalla, d. 1870 i Falun, blef filos.
doktor i Lund 1829, adjunkt i fysik vid teknologiska
institutet i Stockholm 1830 cch lärare i mekanik vid
bergsskolan i Falun 1838. Ledamot af
Vetenskapsakademien 1857. B. egde stort anseende som lärare
samt utförde för bergs- och brukshandteringen en
mängd anläggningar och verk. Han utgaf flere
värderika arbeten i sin vetenskap, t. ex.
Elementarkurs i fysiken såsom förberedelse till studier af
fysiska teknologien
(1835), hvarjämte han under en
följd af år deltog i redaktionen af Järnkontorets
"Annaler".

Bagge, Magnus Thulstrup, norsk
landskapsmålare, f. 1825 i Kristiansund, fick sin
konstnärliga bildning i Köpenhamn och i Düsseldorf under
Leu samt har sedan varit bosatt först i Düsseldorf,
sedan i Berlin.

Baggensstäket l. Baggarstäket, äfven
Södra stäket, ett trångt sund i Stockholms
skärgård, mellan Värmdön och fasta landet
(Södermanland). Det utgör farled mellan Baggensfjärden
och Lännersta- eller Dufnäsfladan, hvilken farled
därefter fortsattes norrut genom det smala
Skurusund upp till Halfkak-sundet, som är en del af stora
segelleden mellan Vaxholm och Stockholm. Sundet
är mycket grundt och kan passeras endast af smärre
fartyg. Förslag hafva också flera gånger (allt från
slutet af 1600-talet) varit å bane om att upprensa
detsamma och därigenom öppna en bekväm segelled till
hufvudstaden för skeppsfarten söderut genom
Ingaröfjärden förbi Dalarö. I juli 1719 inkom en rysk
flottafdelning på Baggensfjärden, men sedan ryssarna
bränt Bo, seglade de åter ut. Därefter vidtogos
under fortifikations-öfversten v. Dahlheim
försvarsanstalter. Vid Knapens hål sänktes några stenlastade
skutor, och vid Stäkets krog anordnades inre
försänkningar, bakom hvilka grofva bommar lades tvärs
öfver sundet; vidare utfördes förhuggningar och ett
retranchemang vid Knapens hål samt en skans med
ett mindre batteri vid krogen. 13 aug. nalkades en
rysk galerflotta, och kl. 1 e. m. började fienden
landstiga vid Bo och vid stärkelsebruket ö. om Skogsö. Mot
de hastigt tillväxande ryska skarorna hade v.
Dahlheim att ställa blott 2 bataljoner östgöta tremänningar
och några 24-pundiga kanoner, hvartill kom
kommendör v. Groths i Lännerstasundet förlagda 3 galerer
och 1 styckepråm. Första anfallet, som gällde
Stäkesundsskansen, blef dock lyckligt tillbakaslaget; men
mellan kl. 4 och 5 framryckte en större rysk styrka
mot retranchemanget, och samtidigt framfördes såväl
flere fartyg som trupper på Bolandet mot den främsta
försänkningen. Dahlheim, som under striden svårt
sårades i hufvudet, afslog emellertid den ena
stormningen efter den andra. Först emot aftonen, just
när en ny rysk styrka sökte kringgå befästningarna,
började den af Dahlheim begärda hjälpen anlända,
först den ena och så den andra
Södermanlandsbataljonen under öfverste Fuchs samt slutligen
Västmanlands- och Dal-regementena; och då Dahlheim
oaktadt sin svåra blessyr samtidigt ryckte ut ur
förskansningarna med sina tremänningar, blefvo
ryssarna snart tillbakadrifna och inskeppade sig i skydd
af mörkret. Stockholm var sålunda räddadt från den
hotande ryska invasionen. Dahlheim hade efter den
lyckliga striden ej väl inkommit till hufvudstaden för
att låta sköta om sitt sår, förrän han beordrades att
"nybygga" skansen vid Stakets krog, och detta
arbete utförde han redan s. å. Följande år byggdes
sedan en redutt vid Lilla Stäket och en å berget n.
därom; och 1721 byggdes en tredje redutt på berget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free