- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
789-790

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balkanhalfön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lägges ofvanpå. Nutidens ångare begagna ofta s. k.
vattenballast och äro för detta ändamål
försedda antingen med dubbel botten eller med en
eller flere stora cisterner (ballast-tankar),
fastnitade vid fartygets botten eller sidor. Genom
bottenventiler insläppes vattnet i dessa rum, tills
de blifva fulla. Då fartyget ej längre har behof af
ballast, utsläppes cisternernas vatten i fartyget och
utpumpas sedermera medelst maskinpumpen.
Cisternerna begagnas stundom till förvaring af last eller
kol. På örlogsfartyg – som i allmänhet icke föra
last, utan blott nödig utredning och proviant samt
högt öfver vattnet kanoner och andra svåra tyngder
– begagnas järntackor som ballast. Smärre båtar
nyttja merendels stenar, sandpåsar o. d. Å nyare
lustjakter använder man stora och tunga kölar i
stället för ballast. Någon gemensam bestämmelse för
den kvantitet ballast, som fartyg böra intaga, kan
svårligen uppgöras, till följd af fartygens olika form,
segelytor, tyngder ofvan däck o. s. v.; dock torde
tredjedelen af den tyngd, som fartyget lämpligen
kan föra, i de flesta fall vara tillräcklig. Då ett
fartyg är ballastadt, är det mera välseglande och
lättare att manövrera, än då det är fullastadt. Ett
fartyg säges gå i ballast, då det ej innehar last,
utan endast ballast. – Ballast-kaj, ställe där
ballast-upplag finnes och där fartyg in- och uttaga
sin ballast. – Ballast-port, fyrkantigt hål
eller öppning i sidan på handelsfartyg, för in- och
utkastning af ballasten. Denna port begagnas äfven
för in- och uttagande af järn- och planklaster
m. m.
R. N.*

2. Sportv. Som ballast vid luftsegling användas
merendels med sand fyllda säckar, som efter hand
utkastas för att reglera förhållandet mellan ballongens
bärighet och belastning.

3. Järnv. Det material, hvari ett järnvägsspår
bäddas och som för detta ändamål utbredes ofvanpå
banvallens öfre plan. Det utgöres i bästa fall af
slagen sten, eljest af grus, men vid vissa banor
äfven af slagg från hyttor och masugnar. Sand är
ett dåligt ballastmaterial. Ballastens ändamål är,
utom att tjäna såsom en lämplig bädd, hvari spåret
med dess syllar (sliprar) inriktas i föreskrifvet läge,
att fördela trafiktrycket på möjligast jämna sätt öfver
banvallen samt underlätta afrinnandet af det
dagvatten, som samlas i spåret, äfvensom att i görligaste
mån skydda banvallen från uppfrysning vintertiden.
I ballastmaterialet böra växter ej kunna finna lämplig
jordmån.
H. L.

Ballastkaj. Se Ballast 1.

Ballastport. Se Ballast 1.

Ballasttank. Se Ballast 1.

Ballastväxter l. Barlastväxter, bot.
de platser, där från andra länder kommande fartyg
aflämna sin barlast, uppstår vanligen en vegetation,
som delvis utgöres af element, främmande för landets
flora. Dessa s. k. ballastväxter försvinna snart till
stor del, emedan de ej hinna mogna sina frön eller
ej uthärda öfvervintring. Flere arter, i synnerhet
hörande till compositeerna, crucifererna, resedaceerna,
amarantaceerna och chenopodiaceerna, hålla sig dock
kvar och kunna småningom naturaliseras. Dit
höra Lactuca scariola, Erigeron canadensis, Cotula
coronopifolia, Xanthium spinosum, Linaria supina,
Ballota foetida, Mercurialis annua, Reseda-
arter,
Diplotaxis-arter, Sisymbrium-arter, Lepidium-arter,
Amarantus-arter, Chenopodium-arter, Atriplex-arter
Hordeum-arter, Bromus patulus m. fl.
G. L–m.

Balle, Nikolaj Edinger, dansk biskop, f.
12 okt. 1744 på Lolland, där hans fader var
klockare. Han utgick 1762 som student från Slagelse
skola och blef 1765 teol. kandidat, studerade
därefter i Leipzig och Göttingen, där man till och med
erbjöd honom en professur, samt återvände till
Danmark 1770. Året därpå blef han landtpräst, men
redan 1772 teol. professor vid universitetet och 1774
tillika hofpredikant. 1782 blef han medhjälpare hos
sin svärfader, biskop Harboe, och efter dennes död
1783 Själlands biskop. Ehuru han personligen
önskade kyrkliga reformer (han fick 1783 exorcismen
afskaffad vid dopet) och i synnerhet ändringar i
liturgien, motsatte han sig likväl kraftigt Bastholms
vidtgående förslag härom 1785 och tog de gamla
kyrkobruken i försvar. Däremot samarbetade han
med Bastholm vid utarbetandet af "Lærebog i den
evangelisk kristelige religion" (1791), där
rationalismens sträfvan att göra pliktuppfyllelsen till
religionens centrum gjorde sig starkt gällande. Boken
blef 1794 påbjuden i skolorna och användes i öfver
60 år. Liknande eftergifter för rationalismen gjordes
i den under B:s medverkan utgifna "Evangelisk
kristelige psalmebog" (1798), där all poetisk saft
och religiös kraft i de gamla psalmerna blefvo
utvattnade genom smaklösa omskrifningar, men hvilken
likväl icke tillfredsställde tidens smak; äfven den
var i bruk ett par mansåldrar. Men ehuru B. sålunda
sökte närma sig den s. k. "upplysningen", uppträdde
han likväl med kraft mot den rena vantro, som vid
denna tid tog till orda. 1793 började han att hvarje
vecka hålla bibelförklaringar under starkt tillopp af
åhörare, men också beledsagade af starka angrepp.
Vidare utgaf han veckobladet "Pligtankeret" (2 bd
1793–96) och "Bibelen forsvarer sig selv" (4 bd
1797–1802) emot den utpräglade rationalisten O.
Horrebow. Han lyckades också vinna stor
tillslutning, så att han 1798 hedrades med en guldmedalj:
"Religionens ven, statens ven". Han blef likväl
starkt tadlad, då han 1783 för regeringen anmälde
T. C. Bruuns slippriga dikter "Mine fritimer" och
ännu mera, då han 1796 anklagade M. K. Bruuns
"Aristokraternes katekismus" för dess angrepp på
konungadömet. Allmän vördnad vann han däremot,
då han 1807 under Köpenhamns bombardemang gick
omkring på vallarna, personligen uppmuntrande och
tröstande soldaterna. Han visade mycket intresse för
allmogeskolans utveckling och var 1789–1814
medlem af en för denna fråga tillsatt kommitté; däremot
vägrade han att taga plats i en liknande kommitté
för de lärda skolorna 1797, ända tills man afstod
från att införa Campes rationalistiska religionslärobok
i dessa skolor. B. efterträdde 1800 Bastholm som
kunglig konfessionarius, men sorg öfver hans andra
hustrus död och en sons ohederlighet förmådde honom
att 1808 lämna sina ämbeten. Han dog 19 okt.
1816. Litt.: J. Möller, "Biskop Balles levnet og
fortjenester" (1817), och L. Koch, "Biskop N. E.
Balle" (1876).
E. Ebg.

Ballenstedt, stad och luftkurort i hertigdömet
Anhalt, på norra sluttningen af Harz, 217 m. ö. h.
5,423 inv. (1900). B. eger ett slott, som fordom
var de askaniske grefvarnas stamborg och under
1700-talet residens för hertigarna af
Anhalt-Bernburg. Den fromme Johann Arndt föddes i B. 1555.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free