Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banda. Se Capparidaceæ - Banda. 1. "Janitsjar-musik" - Banda. 2. Harmonimusik på själfva scenen. - Banda. 3. Slaginstrumentgrupp - Banda. Spansk riddarorden - Bandad struktur. Se Malm. - Bandage. Sammansatta förband (med.). - Bandagist - Bandak l. Bandaksvandet, insjö i Telemarken. - Bandaksvandet. Se Bandak. - Banda-macis. Se Muskot. - Bandmannasaga ("de sammansvurnes saga") - Bandanna. Se Bandannos. - Bandannos, vissa rå-silketyger - Banda Oriental. Se Uruguay. - Bandar, stad i Indien. - Banda-öarna l. Banda, en vulkanisk ögrupp. - Bandbroms. Se Broms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66 moskéer, 5 djainatempel. – 3. Ögrupp. Se
Banda-öarna.
Banda, bot. Se Capparidaceæ.
Banda (it.), mus. 1. "Janitsjar-musik" af
larmande blås- och slaginstrument. – 2. Den
harmonimusik, hvilken i somliga operor ("Norma",
"Rigoletto", "Profeten" m. fl.) placeras på själfva
scenen. – 3. Gruppen af slaginstrument i
orkestern.
A. L.
Banda (sp. Caballeros de la banda, lat. Equites
fasciæ, rubræ, riddare af den röda bindeln), spansk
riddarorden, stiftad 1330 af Alfons XI af Kastilien,
för dem bland den högre adelns yngre söner, som
tjänat i 10 år vid hofvet eller under lika lång tid
kämpat mot morerna. Medlemmarna voro förpliktade
att kämpa mot de otrogne och buro en röd bindel
öfver vänstra axeln. Orden uppnådde sin högsta
blomstring vid slutet af 14:e årh., sjönk därefter och
upphörde af sig själf under Filip V i 18:e årh.
Bandad struktur. Se Malm.
Bandage [-a*], fr., med., sammansatta förband,
som afse reglerandet af skefställningar eller
missbildningar. Kallas äfven "ortopediska
apparater".
Rsr.*
Bandagist [-*i’st; fr. bandagiste], förfärdigare af
bandage, bråckband och andra kirurgiska apparater.
Bandak l. Bandaksvandet (-vattnet), insjö
i Telemarken, Bratsberg amt i Norge, belägen 72
m. öfver hafvet. B. samt de i omedelbart samband
med densamma stående insjöarna Kviteseid-
och Flaavand hafva en längd af 68 kilometer
och ett ytinnehåll af omkr. 52 kvadratkilometer. Alla
tre sjöarna befaras af flera ångfartyg, som stå i
regelbunden förbindelse med ångbåtslinjerna på de
öfriga telemarkska insjöarna och kanalerna. I B.
utfaller en från den högt belägna sjön Totak
kommande älf, Tokke, hvilken, efter att hafva
genomflutit dessa sjöar, under namn af Eidselven ytterligare
fortsätter sitt lopp och slutligen, sedan den
tillryggalagt en väglängd af 175 km., vid Ulefos faller ut i
Norsjön (se d. o.). Under sitt lopp upptager Tokke
flere mindre vattendrag och bildar sålunda afloppet
för en stor del af norra Telemarkens vattensystem.
På södra stranden, i Bandaks-lierna, har man
gjort en storartad väganläggning, som för till södra
delen af Telemarken, under det att från Dalen,
vid sjöns västra slutpunkt, en utomordentligt brant
väg för den resande till Eidsborgs träkyrka, som
är belägen 660 m. öfver hafvet, och i hvars
närhet befinner sig det bekanta Ravnegjuv, ett mycket
brant fjällstup, från hvilket man har en
storartad utsikt. Också utgår härifrån den stora
landsvägen öfver Haukeli och Röldal till Odda i
Hardanger. Genom den 1887–92 under ledning af
ingenjör A. Borchgrevink byggda Bandak–Norsjö-kanalen
kan man med ångbåt komma från hafvet
ända till Dalen i västra ändan af Bandak. Denna
anläggning är utan jämförelse det största arbete af
detta slag, som utförts i Norge. Genom 17 slussar
lyftes fartyget upp de 57 m., som skilja Norsjöns
vattenspegel från B:s. Kanalen utgår från Norsjön
vid Ulefos, hvars 11 m. höga fall öfvervinnas genom
3 slussar, hvarefter man genom en dels i fjället
sprängd, dels af stora murar bildad ränna kommer
ut i Eidselven, som höjts 3 m. och därigenom gjorts
farbar till Eidsfosen. Mellan denna och
Vrangefosen gick älfven förr med stort fall och krokigt lopp
mellan sandbankar; nu har man öfver Eidsfosen
byggt en 10 m. hög damm, hvarvid man genom 2
vid Hölen byggda slussar kommer upp i en lugn,
djup bassäng. Vid Vrangefosen, som har en höjd
af 23 m., finnas icke mindre än 6 slussar. Forsen
bildas nu af den stora Vrangefosdammen, som har
en höjd af 32 m., oberäknadt en 3 m. djup grund;
bottenbredden är 21 m. och bredden upptill 4 m.
Dammen är byggd på ett af stora huggna
granitblock bildadt hvalf af 2 m. tjocklek öfver en bred,
grusfylld ränna i bottnen. Genom anläggningen af
denna damm har en djup och vild klyfta mellan
nästan lodräta fjällväggar omdanats till en lugn
bassäng och älfven upp till Nome blifvit farbar,
hvartill en del sprängningar och uppdämningar hafva
bidragit. Under färden längre uppåt passeras först
Lunde sluss, därefter Kjeldals sluss, hvardera med
3 m. fallhöjd. Från Kjeldal är det 2 km. till
Hoggadammen, hvars 7 m. höga fall kringgås genom två
slussar. Byggandet af denna damm vållade
utomordentliga svårigheter, då man 1–2 m. under
flodbottnen stötte på ett lager lös sand, som fullständigt
måste aflägsnas. Först på 8 m. djup kunde grunden
börja. Genom Hoggadammen höjes vattenståndet i
älfven tillräckligt, så att den senare blir trafikabel.
Därifrån är det 5 km. till Strengen, där
ångbåtsfarten förr började. Efter kanalens fullbordande ligga
sjöarna ofvanför under normala förhållanden 72 m.
ö. h., och deras areal har ökats, så att B. är 27 kvkm.,
Kviteseidvandet 9 och Flaavandet 16 kvkm.
Y. N.
Bandaksvandet [-vannet]. Se Bandak.
Banda-macis, bot. Se Muskot.
Bandamannasaga ("de sammansvurnes saga")
handlar om personer och tilldragelser på Island
omkring midten af 1000-talet, en tid som de andra
sagorna intet säga oss om. Tonen i den är
öfvervägande skämtsam. Sagan är sannolikt författad
omkr. 1200.
R. N–g.
Bandanna. Se Bandannos.
Bandannos (sp.), namn på vissa råsilke-tyger,
hvilka ofta äro tryckta. – Bandanna kallas
små bomulls- eller silkesdukar (vanligen näsdukar)
med tryckta mönster.
Banda Oriental. Se Uruguay.
Bandar, stad i Indien. Se Masulipatam.
Banda-öarna l. Banda, en nederländsk, till
residentskapet Amboina hörande vulkanisk ögrupp
i Bända-sjön, s. om Ceram, emellan 3° 50’ och
4° 40’ s. br.; 130° ö. lgd går öfver ögruppen.
Denna består af två större öar, Lontor (Stora B.),
16 km. lång, 3,5 km. bred, och Neira (Lilla B.),
7,4 km. lång, 3,7 km. bred, samt de smärre öarna:
Pulo-Aij, Pulo-Run, Pulo-Rozinghain, Pulo-Pisang,
Pulo-Woy och Kapal samt den omedelbart v. om
Neira ur hafvet uppstigande verksamma vulkanen
Gunong-Api (671 m.). Hela arealen är 42 kvkm.
9,334 inv. (1895), däraf 7,000 infödingar, mest
kristnade ättlingar af förr införda slafvar. Öarna
äro fruktbara; mest odlas muskat-trädet (Myristica
moschata), hvilket förnämligast gifver öarna deras
betydelse. Regeringen har sitt säte i staden Banda
på ön Neira. B. upptäcktes 1512 af portugiserna,
men eröfrades i början af 17:e årh. af
holländarna, som utrotade hela den infödda befolkningen,
emedan den ej ville foga sig efter deras
monopolsystem.
J. F. N.
Bandbroms. Se Broms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
