- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
875-876

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banpolis - Banprofil - Banque de France - Banque foncière, fr. Se Hypoteksbank. - Bansektion - Bansträcka - Bansystem - Banta - Bantam, på västligaste delen af Java vid Sunda-sundet. - Bantam-höns l. Dvärghöns - Bantelegraf. Se Järnvägstelegraf. - Banteng-oxe - Bantia (nu S. Maria di Banzi) i Apulien. - Bantid - Bantingskuren, med., en mot fettsot använd kur. - Bantlär l. Bandolär - Bantracering - Bantu, Abantu, Bantufolk, alla infödda i hela s. hälften af Afrika.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efterlefva de föreskrifter af lags natur, som för
järnvägsdriften äro fastställda.
H. L.

Banprofil, järnv., en i banaxelns riktning tänkt
genomskärning af en järnväg. Då denna
åskådliggöres på en profilritning, bruka därå finnas utmärkta
och markerade icke blott markens (terrängens)
ursprungliga form (den s. k. jordlinjen), utan jämväl
banplanet med dess olika höjder och lutningar
äfvensom annotationer öfver kurvor, trummor, broar,
vägöfvergångar m. m. För att göra profilen å ritningen
tydlig är dennas höjdskala alltid betydligt större än
dess längdskala.
H. L.

Banque de France [bãk d* frãs], namn på franska
riksbanken.

Banque foncière [bãk fåsiär], fr. Se
Hypoteksbank.

Bansektion, järnv. En för trafik öppnad järnväg
– vid statens trafikerade järnvägar ett distrikt –
indelas med afseende å banunderhållet och
banbevakningen i bansektioner, hvilka hvar och en förestås
af en baningenjör. Sektionslängden – sällan öfver
250 km. – beror på trafikens omfattning,
bangårdarnas antal och storlek samt är kortare på
hufvudlinje och starkt trafikerad bandel än på bilinje
och bandel med ringa trafik. Sektion indelas i
afdelningar, som förestås af banmästare. Svenska statens
järnvägar omfatta f. n. 27 bansektioner.
H. L.

Bansträcka, järnv. En för trafik öppnad järnväg
indelas för själfva banbevakningen i vissa smärre delar,
bansträckor, på högst 4 à 5 km. längd. På hvarje
sträcka placeras en eller, om det gäller nattågslinje,
tvenne s. k. banvakter (se d. o.). Flere sträckor
bilda tillsammans en "afdelning".
H. L.

Bansystem, järnv. I allmän nationalekonomisk
mening betyder bansystem sammanfattningen af alla
de med hvarandra förbundna banorna inom ett visst
område, hvilka tillsammans tjäna ett i stort sedt
gemensamt kommunikationsintresse (jfr Ban-nät).
– Med afseende på administrationen af ett lands
järnvägar skiljer man emellan statsbansystem,
privatbansystem och blandadt stats- och privatbansystem.
I Tyskland i allmänhet och i Preussen särskildt är
det förstnämnda systemet förhärskande. England har
uteslutande privata banor. I Frankrike intaga
statsbanorna en underordnad plats. Österrike och Ungern
äfvensom Sverige hafva ett blandadt system. Om
fördelarna af det ena eller andra systemet äro
meningarna delade. – Med afseende på
järnvägarnas konstruktion, beroende på omfånget och
beskaffenheten af den trafik, som skall ombesörjas, kan
man skilja emellan hufvudbanesystem och
bibanesystem, hvilket senare omfattar tvenne
systemgrupper, nämligen sekundär- (lokal-) och
tertiärbanor.
H. L.

Banta (eng. to bant), genomgå bantingskur
(se d. o.).

Bantam, holländskt residentskap på västligaste
delen af Java, vid Sunda-sundet. 7,906 kvkm.
699,185 inv. (1895), nästan uteslutande sundaneser.
Till dem hör den intressanta baduvi-stammen, som
undan islam flydde till berg- och skoglandet
Kandang (i södra delen af B.). Förr odlades mest peppar,
nu ris, hvarjämte boskapsskötsel, fiske och handel med
Batavia äro områdets näringskällor. Hufvudstad är
nu Serang, förr Bantam, vid Sunda-sundet, en gång
en världsbekant handelsstad, nu förfallet.
J. F. N.

Bantam-höns l. Dvärghöns, en från Java
härstammande, mycket småväxt hönsras, hvaraf flere
till färg och i andra afseenden olika underraser finnas.
För sitt näpna utseendes skull och sina små, fint
smakande ägg hållas de mångenstädes, men sakna
ekonomisk betydelse.

Bantelegraf. Se Järnvägstelegraf.

Banteng-oxe, Bos banteng, zool., en på Java
förekommande vild ox-art.
F. A. S.*

Bantia (nu S. Maria di Banzi), fordom stad
i Apulien. Om den i språkhistoriskt afseende viktiga
bantinska inskriften (tabula bantina), som innehåller
B:s stadsrätt, se Oskiska språket.

Bantid, krigsv., den tid, som erfordras för en kula
att tillryggalägga hela sin bana.

Bantingskuren, med., en mot fettsot använd
kur, som har sitt namn ej efter den engelske läkaren
W. Harvey, som föreslagit densamma, utan efter den
patient, W. Banting, på hvilken den först
tillämpades. Banting offentliggjorde den lyckade kuren i
ett bref till allmänheten ("Letter on corpulence,
adressed to the public", 1863), men på grund af
ett till Harvey gifvet löfte förteg han dennes namn.
Kurens framgång lockade öfverallt till efterföljd.
Redan före Harvey hade van Swieten (i början af
18:e årh.) och Brillat Savarin (i början af 19:e
årh.) offentliggjort enahanda åsikter om fettsotens
behandling. Se vidare Fettsot.

Bantlär l. Bandolär (fr. bandoulière; jfr sv.
band), krigsv., intill midten af 19:e årh. benämning
på det breda axelgehäng, hvilket uppbar den stora
"taska", som innehöll patronköket. Stundom
användes benämningen för själfva taskan.
C. O. N.

Bantracering, järnv., detsamma som banläge
(se d. o.).

Bantu, Abantu (af sulu: a-ba-ntu, "män",
plur. af u-mu-ntu, "man"), Bantufolk, en
gemensam benämning på alla de infödda stammar,
som jämte hottentotter och buschmän i s. v. intaga
hela södra hälften af Afrika ända upp till ekvatorn
och något n. därom (omkr. 5° n. br.), där de
egentlige negrernas samt de hamitiska galla- och
somalfolkens område vidtager. Stundom, och kanske
rättast, anses bantu som en särskild ras,
bantu-rasen, men vanligen som den ena, södra,
afdelningen af den afrikanska negerrasen,
bantu-negrer, till skillnad från den andra, norra,
afdelningen, sudannegrerna (l. egentliga
negrer
). De ytterst talrika bantu-stammarna
sammanhållas till en etnologisk enhet dels genom gemensamma
fysiska kännetecken (se nedan), dels och i synnerhet
därigenom att de bilda en särskild språkfamilj (se
Bantuspråken). I geografiskt hänseende kunna
de bäst indelas i följande 8 grupper: 1.
Kaffrerna på sydöstra kusten mellan floden Sambesi i
n. och Keiskamma is. (se Kaffrer). 2.
Tsjuana-folken (be-chuana) i det inre landet,
v. och n. v. om de förre, emellan (ungef.) 16° och
28° s. br. samt 20° och 30° ö. lgd. De delas i
tvenne grupper: a) öst-tsjuaner i Basuto-landet,
Oranjeflods- och Transvaal-områdena samt
Ma-tebele-riket, inalles 12 stammar, stundom sammanfattade
under namnet ba-suto, en af hufvudstammarna; b)
väst-tsjuaner, 11 stammar, i östra delen af den stora
öknen Kalahari. 3. Dama l. Hereró (se d. o.)
mellan 17° och 22° s. br. 4. Kongo-folken,
vid västra kusten i det s. k. nedre Guinea (Benguella,
Angola, Kongo, Loango), mellan 17° s. br. och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free