Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 929-930 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bark, sjöv. - Bark, riksråd. Se Barck. - Barka (Afbarka) - Barka. 1. Afrikanskt högland. - Barka. 2. Riktigare Baraka. periodiskflod i Abessinien. - Barka. 3. Stad. Se Bengasi. - Barkar, medicinskt el. tekniskt verksamma ämnen i bark - Barkarol, en- eller tvåstämmig sång - Barkarö, socknar. Se Kungs-Barkarö och Västerås-Barkarö. - Barkass, den största af båtarna ombord på ett örlogsfartyg. - Barkbalsam. Se Perubalsam. - Barkbockar, långhoriga skalbaggar - Barkborrar, skalbaggar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i allmänhet på svenska örlogsfartygs båtar. – 2. En
för kungliga och andra högt uppsatta personer afsedd



båt, utsirad med bildhuggerier och förgyllningar
samt akter-ut försedd med ett lätt tak, uppburet af
pelare och beklädt med draperier. Dylika båtar



begagnas numera nästan aldrig i Sverige, men synas
stundom i Medelhafshamnar. – 3. En lastpråm af
smidig form, oftast däckad eller öfverbyggd.
Sådana begagnas mest till fartygs lossning och
lastning. – 4. Förkortad benämning på barkskepp
(se d. o.).
R. N.*

Bark, riksråd. Se Barck.

Barka (Afbarka), skogsv., beröfva trädet dess
bark. Se Barkning.

Barka. 1. Ett högland i norra Afrika, mellan
Stora Syrten (hafsviken Sidra) och Egypten samt
den libyska öknen och Medelhafvet. Arealen vid
pass 50,000 kvkm. Landet har en medelhöjd af
500 m. Den norra delen, där Djebel el-Achtar når
600 m., är en kalkplatå, hvars rödaktiga jord gifvit
den namnet B. el-homre ("röda B."). Bergen
äro täckta af praktfulla tujaskogar; på slätterna växa
palm- och olivdungar, och vid kusten träffas ett
fruktbart åkerland. Söder härom ligger B. el-beida
("hvita B."), så benämndt efter en sandsten, som
i norr är bevuxen med alfa och sydligare förlorar all
vegetation. Klimatet liknar Italiens.
Årsmedeltemperaturen är 22°. Folkmängden uppgår till 302,000,
mest araber, berber och turkar, med stark blandning
af negerblod; i hamnarna finnas några greker.
Näringar äro åkerbruk, boskapsskötsel, beredning af
hafssalt, svampfiske. B. bildar turkiska vilajetet
Bengasi, med likbenämnd hufvudstad. I verkligheten är
muhammedanska snussi-orden allsmäktig. Guvernören
betalar Porten årligen nära 3 mill. kr. – I forntiden
hette landet Kyrenaika, sedermera det libyska
Pentapolis, så kalladt efter sina fem stora städer, af hvilka
Ptolemais (nu Tolmeita) och Kyrene samt Barka
(Bengasi) ännu ega stora ruiner.

2. (Riktigare Baraka) En omkr. 500 km. lång,
periodisk flod i norra Abessinien, hvilken utflyter
i Röda hafvet söder om Suakin. Den folkstam,
som bor vid dess stränder, kallas barakastammen.
J. F. N.

3. Stad. Se Bengasi.

Barkar, farm., den allmänna benämningen på
de i handeln förekommande olika slag af bark, som
utmärka sig genom sin halt af medicinskt
verksamma eller tekniskt användbara ämnen, t. ex.
kinabark, kanelbark, frangulabark, ekbark,
kaskarillbark m. fl.
O. T. S.*

Barkarol (it. barcarole), en- eller tvåstämmig
sång, som sjunges af venezianska eller neapolitanska
båtförare eller gondoljärer ("barcaruoli").
Barkarolen går vanligen i moll och 6/8 takt. Den har
upptagits äfven i konstmusiken, såsom i operorna "Otello",
"Zampa", "Fra Diavolo" och "Den stumma", samt
i Mendelssohns "Lieder ohne worte".
A. L.

Barkarö, socknar. Se Kungs-Barkarö och
Västerås-Barkarö.

Barkass, skpsb., den största af båtarna ombord
på ett örlogsfartyg; på ett handelsfartyg får
motsvarande båt oftast namn af storbåt. Barkassen
användes särskildt vid vissa ankar-arbeten, hvarför
den bör vara så stor och hafva en sådan bärighet,
att ett af fartygets större ankaren kan därmed vare
sig utföras eller lättas (lyftas). För sistnämnda
ändamål begagnas en med rulle försedd dävert, som
anbringas akterut på relingen och i hvilken bojrepet
eller ankartåget lägges, då smärre ankaren skola
lyftas. Numera finnes ofta, för lättandet af tunga
ankaren, midt i barkassen ett litet bråspel och tvenne
vattentäta trummor, kallade kogerskor, genom
hvilka bojrepet uppledes till spelet. Genom denna
inrättning vinnes den fördelen, att ankaret under
och efter lättningen kommer att hänga midt under
bottnen, där båten har sin största bärighet.
Barkasser hafva en klufven eller klykformad förstäf,
försedd med rulle, i hvilken ankartåget lägges,
då båten medelst detta skall halas till
ankarplatsen.
R. N.*

Barkbalsam. Se Perubalsam.

Barkbockar, skogsv., arter af släktet Callidium
inom de långhorniga skalbaggarnas (Longicornia)
familj, lefva i veden af flera trädslag, i
byggnadstimmer, stockar och stubbar. Flera bland dem blifva
därigenom tekniskt skadliga. För den lefvande
barrskogen anses endast en art vara skadlig, nämligen
C. luridum l. castaneum.
F. L.

Barkborrar, Tomicidæ l. Scolytidæ, zool., en till
skalbaggarnas ordning hörande familj, af hvars arter
flera uppträda som svåra skadeinsekter på skogen.
Larverna lefva i allmänhet mellan barken och veden,
men några arter göra gångar djupt in i veden.
Typiska för barkborrarna äro de egendomliga
gångsystem de därvid utgnaga och hvilka, olika för olika
arter, dock i allmänhet visa två slags gångar, dels
"modergångar", gjorda af den äggläggande honan,
dels från dessa utstrålande "larvgångar".

I vårt land finnas 49 arter, alla små; endast en
uppnår en storlek af 6–9 mm. De kunna fördelas
på 3 stora släkten: Tomicus, barkborrar i
inskränktare mening, Hylesinus, bastborrar, och Scolytus,
splintborrar, hvarje släkte fördeladt på flera
undersläkten. Bland viktigare arter kunna följande
nämnas. Larverna af Tomicus typographus lefva under
barken af gran. Gångsystemet visar två eller flera
från en gemensam hålighet, "parningskammaren",
utgående, i stammens längdriktning löpande
modergångar. Arten angriper i allmänhet endast fällda
stammar eller sjuka träd, men kan stundom bli
farlig för den friska skogen. Den uppträder ofta
efter andra insekthärjningar, exempelvis

Tryckt den 23/7 04

2 b. 30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>