Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beck, David, holländsk portrttmålare - Beck, Jakob Siegmund, tysk filosof - Beck, Johann Tobias, tysk teolog - Beck. 1. Frans B., bokbindare - Beck. 2. Johan Voktor B., bokbindare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medfördes af drottning Kristina till Rom, och dessa
äro nu försvunna. Af ett och annat finnas dock
kopior, såsom af L. De Geers samt af Descartes’ (på
observatoriet i Stockholm). Andra blefvo med stor
talang reproducerade i kopparstick af den med B.
samtida i Stockholm verksamme framstående polske
gravören Jeremias Falck. Dessutom målade B. under
af drottning Kristina bekostade resor vid utländska
hof åtskilliga fursteporträtt, såsom af hertigen af
Orléans, danska konungaparet o. s. v. Somliga af
dessa porträtt voro dock förmodligen endast kopior
efter framstående samtida konterfej af annan artists
hand. Så är det t. ex. sannolikt att B. utfört den
goda kopia efter A. v. Dycks bild af Karl I af
England, som finnes på Gripsholm.
(O. G–g.)
Beck, Jakob Siegmund, tysk filosof, f.
1761, d. 1842 som professor i Rostock, var personlig
lärjunge till Kant och gjorde till sin uppgift att tolka
dennes filosofi. Därvid förnekade han, liksom
samtidigt Fichte, Kants lära om "tinget i sig" och trodde
sig därmed träffa Kants verkliga mening, i det han
renade den från den dogmatism, som Kant blott af
pedagogiska skäl låtit stå kvar. Medvetandet kan
ej gå utom sig själf, och hvad tinget är i och för sig,
oberoende af vår uppfattning däraf, är därför en
rent meningslös fråga. För förklarandet af vår
erfarenhet kan filosofien därför ej gå tillbaka till någon
annan grund än "den ursprungliga föreställningen",
som är den förståndets handling, som åstadkommer
den ursprungligt syntetiska, objektiva enheten. B:s
framställningssätt var tungt och svårläst, och då
han därjämte ej gick så djupt, men i samma riktning
som den i entusiastisk stil förkunnande Fichte, kommo
hans skrifter ej att utöfva något större inflytande på
den filosofiska utvecklingen, trots deras oförnekliga
tankevärde. Hans hufvudarbete är Erläuternde auszug
aus den kritischen schriften des herrn professor Kant
(1793–96), hvars tredje del han gaf den
betecknande undertiteln: Einzig-möglicher standpunkt, aus
welchem die kritische philosophie beurtheilt werden
muss. Den intressanta brefväxlingen mellan Kant
och B. har hvad B:s bref angår utgifvits af R.
Reicke i "Aus Kants briefwechsel" (1885) och hvad
Kants angår af Dilthey i "Archiv für die geschichte
der philosophie II".
S–e.
Beck, Johann Tobias, tysk teolog, f. 1804
i Balingen i Württemberg, d. 1878 i Tübingen. Efter
flera års prästerlig verksamhet kallades B. 1836 till
Basel, där han som akademisk lärare, teologisk
skriftställare och predikant utöfvade ett alltjämt stigande
inflytande. Genom ny kallelse förflyttades han 1843
till Tübingen och var inom dess teologiska fakultet
under 35 år professor i dogmatik och etik samt
föreläste äfven inom exegetiken och pastoralteologien.
B., som inom 19:e årh:s teologi var
hufvudrepresentanten för den från den schwabiska teosofien
uppvuxna bibliska realismen eller bibelteologien, har i
sina många skrifter utvecklat och försvarat denna
åskådning. Den traditionella teologiens
läroutveckling lider enligt honom af en ensidig logisk formalism,
och kyrkoläran i dess historiskt betingade utgestaltning
har ett blott sekundärt intresse. Den kristna läran
(skriftläran), som bildar en inom sig sluten enhet,
en lefvande organism, eger sin enda kunskapskälla
i den heliga skrift och härledes ur denna genom en
s. k. pneumatisk skrifttolkning. Det substantiella
tänkesättet behärskar hela hans teologiska system.
Gud är en substantiell lifspotens, Guds nåd är en
real lifsinverkan, hos Jesu person betonas den sedliga
lifsutvecklingen, och hos den kristne är nådens reala
lifsinverkan och lifsutveckling hufvudsaken.
Rättfärdiggörelsen såsom en juridisk akt skjutes åt sidan.
Inom eskatologien hyllar B. en realistisk kiliasm,
som kommer honom att intaga en reserverad hållning
gentemot många samtida företeelser på det
praktiskt kyrkliga området, exempelvis
missionsverksamheten. Den beckska teologien har icke blott i
Tyskland, utan äfven i Sverige och Finland varit mycket
uppmärksammad. Bland dess svenske målsmän må
nämnas O. F. Myrberg, V. Rudin och J. A. Ekman.
De mest betydande af B:s skrifter äro: Einleitung in
das system der christl. lehre. Propädeutik (1838,
2:a uppl. 1870), Die christliche lehrwissenschaft I.
Logik (1841, 2:a uppl. 1875), Leitfaden der
christlichen glaubenslehre I–II (1862, 2:a uppl. 1869),
Die christliche liebeslehre I–II (1872–74), Umriss
der biblischen seelenlehre (1843, 3:e uppl. 1873),
Gedanken aus und nach der Schrift (1859, 2:a uppl.
1878), Pastorallehren des neuen testaments (1880),
Christliche reden I–VI (1836–70), Christliche
ethik (1882–83), Briefe und kernworthe (1895),
Christliche glaubenslehre I–II (1886–87) samt
postuma exegetiska arbeten öfver Timoteusbrefvet
(1879), Romarbrefvet (1884), Uppenbarelseboken
(s. å.), Efeserbrefvet (1891) och Petrusbrefven (1896).
Bland svenska öfversättningar märkas: "Kristliga tal,
ordnade efter kyrkoårets texter" (1872), "Den
bibliska själalärans grunddrag" (2:a uppl. 1873),
"Kyrka och stat samt deras förhållande till
hvarandra" (1875), "Tankar ur och enligt skriften"
(1880–81), "Om nådavalet" (1893) m. fl. Se
B. Riggenbach, "T. Beck, ein schriftgelehrter zum
himmelreich" (1888), O. Pfleiderer, "Die
entwickelung der protestant. theologie in Deutschland
seit Kant" (1896), och Brömel, "Homilet.
charakterbilder" II (1874).
J. Hdr.
Beck. 1. Frans B., bokbindare, f. 22 mars
1814 i byn Gau-Bickelheim i Rhen-Pfalz, lärde
bokbindaryrket och kom vid 26 års ålder till Sverige,
hvarest han 1843 vardt egen mästare i Stockholm.
Han sparade ingen möda för att höja sitt yrke,
såväl i fråga om den vanliga bokbindningen som
särskildt i fråga om praktband, hvilka från början blefvo
en af firman med allt större framgång odlad
specialitet. De första åren var B. inskränkt till de då
vanliga monteringarna af pärlbroderier, men han
öfvergick snart till mera själfständiga orneringar med
stålstift, punkter i guldpressning, rika guld- eller
silfverbeslag eller montering af träskulptur. B.
erhöll bland andra utmärkelser medaljen Litteris et
artibus 1882, guldmedalj vid utställningen i Malmö
1881 och diplom såsom hedersmästare i Berlins
bokbindarförening s. å. Död i Stockholm 15 maj 1888.
2. Johan Viktor B., den föregåendes son,
bokbindare, f. 12 mars 1852 i Stockholm, erhöll
sjuttonårig handtverksföreningens stora silfvermedalj,
genomgick Tekniska skolan och upptogs 1876 som
delegare i faderns affär, hvilken han 1886 öfvertog.
Han besökte 1872, med ett statens resestipendium,
utställningen i Köpenhamn samt 1873
världsexpositionen i Wien, där han lyckades erhålla någon
inblick i ett nytt konstindustriellt förfaringssätt,
lädermosaik, hvilket han sedan på egen hand fört
betydligt framåt. Från 1881 förvärfvade han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
