- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1139-1140

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beck. 2. Johan Voktor B., bokbindare - Beck. 3. Julia B., textarinna, målarinna - Beck, Vilhelm, dansk präst - Beck, Johann Nepomuk, tysk operasångare - Beck,Karl Isidor, tysk skald - Beck, Friedrich von, österrikisk militär - Beck, Ellen, dansk sångerska - Beckasin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven skicklighet i läderplastik (punsning i
tjockt läder till rent reliefarbete). De många
praktarbeten af nämnda två slag, hvilka från början
af 1880-talet årligen utgått från firmans verkstad,
hafva samtliga utförts af B. själf, den ende i vårt
land, som i nämnvärd mån utöfvat dessa svåra, men
tacksamma konstindustrigrenar. Han blef 1881
samtidigt med fadern hedersmästare i Berlins
bokbindarförening och erhöll bl. a. guldmedalj på
utställningarna i Paris 1894 och i Lybeck 1895. Till
firmans 50-årsjubileum 1893 utgaf han en illustrerad
minnesskrift, innehållande bl. a. Spridda drag till
bokbinderiets i Sverige historia 1843–1893
.

3. Julia B., den föregåendes syster,
textarinna, målarinna, f. 23 dec. 1853 i Stockholm,
studerade vid konstakademien 1872–78 och
utmärkte sig för sina konstnärligt utförda textningar,
bl. a. i guld, silfver och färger, till de album och
diplompärmar, som af fadern utfördes. Hon studerade
därefter målarkonsten i Paris samt väckte på salongen
1880 uppseende med ett själfporträtt. Fröken B.,
som alltsedan 1880-talet varit bosatt i närheten af
Paris, har utom porträtt målat stämningsfulla
landskap samt emellanåt återvändt till textningskonsten.

Beck, Karl Isidor, tysk skald af judisk släkt,
f. 1817 i Baja, Ungern, d. 1879 på vårdanstalten
i Währing vid Wien, väckte stort uppseende genom
den lyriska diktsamlingen Nächte. Gepanzerte lieder
(2 bd, 1838) – hvars undertitel väl är förebilden
för Talis Qualis "Sånger i pansar" –, Der fahrende
poet
(s. å.) och versnovellen Jankó, der ungarische
rosshirt
(1842; 3:e uppl. 1870). Åskådlighet och
kraft i skildringen af Ungerns natur och folklif, ett
varmt deltagande för de nödställde, hänförelse för
friheten, rikedom på måleriska situationer, fantasi och
klangfullhet i uttrycket voro de egenskaper, som
gjorde honom berömd. Sorger och sjukdom bröto
likväl tidigt hans skaparkraft, och efter Lieder vom
armen mann
(1846) visade hans diktning afmattning.
Större delen af sitt lif tillbragte B. på resor, rolöst
kringflackande från land till land.

Beck, Johann Nepomuk, tysk operasångare,
f. 1828 i Pest, anställdes 1853 med lysande villkor
i Wien, pensionerades 1885 och dog 1904 i
Pressburg. Han gasterade 1861 på k. operan i Stockholm
som Rigoletto och Tell i operorna af samma namn
och som Karl V och Ashton i operorna "Ernani"
och "Lucie". Bland hans öfriga roller märkas Don
Juan, Nelusco
och Tsaren (i "Tsar och timmerman").
B:s röst var en djup baryton, af väldig och jämn
klang. – Hans son Joseph, f. 1850, d. 1903,
var äfvenledes barytonist och sedan 1880 anställd
vid stadtteatern i Frankfurt am Main, förut vid
hofoperan i Berlin.
A. L.

Beck, Vilhelm, dansk präst, f. 30 okt. 1829
i Örslev vid Slagelse på Själland, blef 1865
kyrkoherde i Örum nära Grenaa i Jylland och 1874 i
sin födelsesocken, där han redan 1856–65 hade
varit kaplan hos sin fader. Redan 1861 ledare af
"Kirkelig förening for indre mission", fick han denna
omdanad till uttryck för en kraftig väckelseriktning.
Denna förening växte småningom till en andlig makt
i landet och vann synnerligen stor anslutning i flera
landsändar, framför allt i Jylland. Från 1862 utgaf
B. själf dess tidning, som 1900 hade uppnått ett
prenumerantantal af 16,000, och från 1890 dessutom
ett tilläggsblad, som hade 3,800 prenumeranter. Han
utöfvade likaledes en utomordentlig verksamhet som
kringresande predikant och egde ett obegränsadt
inflytande på sina anhängare. B. hade böjelse för
våldsamma uttryck. Hans förkunnelse var allvarligt
kristlig och strängt ortodox, men bar en pietistisk
prägel samt stod i afgjord motsättning både till
grundtvigianismen och den vetenskapliga teologien.
I synnerhet hade han 1896 en häftig sammanstötning
med universitetets professorer, emedan de enligt hans
mening icke visade bibeln tillbörlig vördnad genom
att hylla den nya bibelkritiken. B. utgaf flera
predikosamlingar: Fjorten prædikener (1867;
"Fjorton predikningar", 1868), Nyt og gammelt (1869;
4:e uppl. 1887), Fra livets kilde (1881) och Paa
livets vej
(1885). Han dog 30 sept. 1901. Hans
Erindringer utkommo 1900.
E. Ebg.

Beck, Friedrich von, friherre, österrikisk
militär, f. 1830, deltog i de ungerska och italienska
krigen 1849 och italienska kriget 1859, blef 1866
öfverste, 1878 fältmarskalklöjtnant och friherre, 1881
chef för generalstaben och 1889 fälttygmästare.

Beck, Ellen, dansk sångerska, f. 1873 nära
Kallundborg, elev af Algot Lange i Köpenhamn och
Devilliers i Paris, har debuterat som Ingeborg i
"Drot og marsk", men hufvudsakligen egnat sig åt
konsertsång samt uppträdt med framgång flerstädes
i Tyskland och Skandinavien (Stockholm 1902–04)
äfvensom i London och Paris. Hon eger en kraftig
mezzosopran och ett patetiskt föredrag.
A. L.

Beckasin (fr. bécassine, dimin. af bécasse,
morkulla), zool., är dels liktydigt med det äldre
släktnamnet Scolopax, hvilket innefattade såväl
morkullorna som de egentliga beckasinerna, dels namn
endast på de sistnämnda. Dessa fåglar tillhöra
snäppfamiljen (Totanidæ), till största delen allmänt kända
och vidt utbredda gråfläckiga vadarfåglar, som
utmärka sig genom sina spetsiga, smala vingar och sitt
långa, böjliga näbb, med näsborrarna liggande
närmare öfverkäkens kanter än dess rygg och hvar sida
af öfverkäken försedd med en fåra, hvilken sträcker
sig från näsborrarna ända ut mot näbbets spets.
Denna är öfverdragen med en mjuk hud, i hvilken
en stor mängd känselkroppar äro inbäddade. Från
de öfriga snäppartade fåglarna skilja sig våra
morkullor och beckasiner genom sina stora ögon, hvilka
häntyda på deras nattliga lefnadssätt, genom sina
jämförelsevis långa, ända till basen från hvarandra
fria tår, af hvilka den mellersta framtån är ungefär
af samma längd som tarsen, och slutligen genom sitt
synnerligen långa och raka näbb. De till
Skandinaviens fauna hörande arterna af denna grupp kunna
urskiljas efter följande schema:

A. Underbenet (skenbenet) är helt och hållet
fjäderklädt; hjässan har ljusare tvärstreck (släktet
Scolopax, arten Sc. rusticola, morkulla).

B. Nedre delen af underbenet bar; ryggen har två
ljusare långstreck; blott i dundräkten synes en
antydan till ljusare tvärstreck på hjässan (släktet
Telmatias).

        a. Den mörkbruna hjässan har en långsgående,
        ljusare midtlinje.

                [alfa]. Tarsens längd är större än halfva
                näbblängden; bröstet (stundom äfven buken) har
                mörka tvärfläckar (T. major, dubbelbeckasin).

                [beta]. Tarsens längd är mindre än halfva
                näbblängden; bröstet och buken (på de


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free