Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beck-Friis, svensk adlig ätt - Beck-Friis. 1. Joakim B., riksråd - Beck-Friis. 2. Korfitz Augustin B., landthushållare, riksdagsman - Beck-Friis. 3. Lave Gustaf B. diplomat - Beckgrund - Beckholmen - Beck-kol - Beck-kvast - Becklufva. Se Favus. - Beckman, Nils, nidskrifvare - Beckman, Johan Vilhelm, hymnolog - Beckman. 1. Anders Fredrik B., teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma han tillträder dessa, "grefve Beck-Friis"
och skall antaga det beck-friisiska vapnet.
1. Joakim B., grefve, riksråd, f. 18 juli 1722,
blef 1757 hofrättsråd i Göta hofrätt och 1761
revisionssekreterare. 1763 utnämndes han till
landshöfding i Kronobergs län, kallades 1769 såsom en
af hattarnas mest betydande män (han var 1755 och
1769 ledamot af sekreta utskottet) till riksråd, men
afsattes i maj 1772 jämte sex andra riksråd, när
mössorna kommit till makten. Gustaf III återkallade
honom i aug. s. å., men vid rådkammarens upplösning
1789 entledigades han ånyo, för att s. å. inträda i
rikets ärendens allmänna beredning. 1771 upphöjdes
han till grefve (se släktöfversikten). Död på Börringe
kloster 3 aug. 1797.
2. Korfitz Augustin B., den föregåendes
brorsons sonson, grefve, landthushållare, riksdagsman,
f. i Stockholm 12 febr. 1824, blef 1840 student i
Lund, promoverades där 1844 till filos. doktor och
beträdde s. å. såsom attaché i Paris den
diplomatiska banan, hvilken han lämnade 1852 såsom
andre sekreterare i kabinettet. Såsom själfskrifven
ledamot af ridderskapet och adeln bevistade han
ståndsriksdagarna 1850–66 och var 1867–84
ledamot af första kammaren för Malmöhus län samt
innehade därunder alltsedan 1867 plats i
statsutskottet. Han var 1870–73 vice ordförande och
1873–82 ordförande i Malmöhus läns
hushållningssällskap, hvilket 1883 kallade honom till
hedersledamot och öfverlämnade åt honom sin stora
guldmedalj. 1880–91 var han ordförande i styrelsen
öfver Alnarps landtbruksinstitut och utnämndes 1881
till hedersledamot af Landtbruksakademien. Sedan
sin faders död (1870) var B. innehafvare af
grefskapet Beck-Friis. Han dog å Börringe kloster 16
april 1897. – Hans son friherre Hans Joakim
B.-F., f. 1861, kansliråd och chef för
legationsafdelningen i utrikesdepartementet 1896, legationsråd
i Paris 1900, är sedan 1903 envoyé i
Konstantinopel.
3. Lave Gustaf B., den föregåendes broder,
friherre, diplomat, f. 19 maj 1834 på Fiholm,
Södermanland, blef 1851 student i Lund samt aflade 1852
kansli- och 1854 hofrättsexamen. Efter att en kortare
tid hafva auskulterat i hofrätten öfver Skåne och
Bleking beträdde B. 1856 den diplomatiska banan såsom
attaché i Petersburg och utnämndes s. å. till andre
sekreterare i kabinettet. Han var legationssekreterare
i Konstantinopel 1858–61 och i London 1861–68,
därefter några månader chargé d’affaires i Madrid
samt kabinettssekreterare 1869–70. Sistnämnda år
utnämndes han till envoyé extraordinaire och
ministre plénipotentiaire i Köpenhamn, där han
stannade ända till 1902 och vann allmän
tillgifvenhet. Död på Bosjökloster 20 juli 1904.
J. Th. W.
Beckgrund, en etsningsgrund, bestående af
burgunderbeck och harts. Grunden, som är
genomskinlig, användes ofta af kopparstickare och etsare
till retuscharbeten.
A. T–g.
Beckholmen, en söder om den egentliga
Djurgården i Stockholm belägen liten holme. Då antalet
ångfartyg i Stockholm mot slutet af 1840-talet
började ökas betydligt och bristen på torrdockor
gjorde sig gällande, inköpte Stockholms
grosshandelssocietet 1848 denna holme och anlade därstädes tvenne
i berget insprängda skeppsdockor. Arbetet utfördes
af dåv. öfversten Nils Ericsson och fullbordades år
1850. Sedermera hafva dockorna undergått åtskilliga
förbättringar, så att nu den ena är 102, den andra
99 meter lång. Skeppsdockorna lyda under en
styrelse af fyra personer, en tillsatt af k. m:t och
tre af grosshandelssocietetens deputerade, och stå
under närmaste tillsyn af en dockmästare.
Beck-kol, en tät, bituminös stenkolsvarietet, som
har mussligt brott och becksvart färg. Den är
stundom så fast och så litet spröd, att den låter skära,
fila och svarfva sig utan att splittras samt antager
vid slipning en vacker polityr af stark fettglans,
hvarför den, hufvudsakligen förr, användts för
tillverkning af s. k. sorgsmycken (broscher, nålar,
armband m. m.). Den tyska benämningen är gagat, den
engelska jet. Numera torde ifrågavarande ämne
bearbetas endast vid Whitby i Yorkshire och
därifrån komma i handeln.
E. E.
Beck-kvast, en sticka eller mindre käpp, klufven
i ena ändan och försedd med borst af kabelgarn eller
öfverklädd med fårskinn. Sådana kvastar nyttjas
vid beckningen af bordläggningsnåt o. d. ombord på
fartyg.
R. N.*
Becklufva. Se Favus.
Beckman, Nils, nidskrifvare, f. i Heide, i
Ditmarschen (födelse- och dödsår obekanta), förvärfvade
juris doktorsgrad i Orléans 1666 och erhöll genom
rekommendation af riksmarsken Gabriel Oxenstierna,
för hvilkens son han varit informator i Königsberg,
1667 en professur i romersk rätt vid det nyupprättade
universitetet i Lund. Hans juridiska lärdomsmeriter
voro synnerligen klena. B. gjorde sig under sin
lärarverksamhet i Lund sorgligt ryktbar genom
intriger och nidskrifter mot sin kollega, den ryktbare
Samuel v. Pufendorff, som han tillvitade kätterska
villomeningar och ateism. På grund af dessa
tvistigheter nödgades B. 1673 fly till Danmark, hvarifrån
han fortsatte sina nidskrifverier; 1675 blef han af
svenska regeringen förklarad ärelös och landsförvisad.
Efter att en tid ha fört ett kringirrande lif i
Tyskland, öfvergick han till katolicismen och blef
föreståndare för S:t Mikaels kloster vid Bamberg.
Beckman, Johan Vilhelm, hymnolog, f. 18
sept. 1792 i Gårdsby församling nära Växjö, blef
1814 student i Uppsala och prästvigdes 1818 i
Växjö. Sedan han under några år tjänstgjort såsom
adjunkt och kateket i Maria och Katarina
församlingar i Stockholm, blef han 1824 komminister i
Klara – en befattning, som han innehade till sin
död, 10 april 1873. – År 1824 utgaf B. Minnen
af lediga stunder, en samling dikter och uppsatser
på prosa. 1843 uppträdde han med sitt
hymnologiska förstlingsverk, Schwedische bearbeitungen
und uebersetzungen der sequenzen "Dies iræ" und
"Stabat mater", och 1845 utkom första häftet af
hans stora verk Den nya svenska psalmboken,
framställd uti försök till en svensk psalmhistoria
(fullbordadt 1872). År 1863 offentliggjorde han Svensk
psalmhistoria i sammandrag och Svensk psalmhistoria
i kort sammandrag. B. var en flitig och samvetsgrann
forskare på sitt område och anses för en god
auktoritet i frågor rörande den svenska hymnologien. Som
kateket ådagalade han stor förmåga och lefvande
intresse, organiserade en ny kateketskola i Katarina
församling och ledde 1821–29 en
växelundervisningsskola för gossar, hvilken uppkallades efter
honom.
(K. H.)
Beckman. 1. Anders Fredrik B., teolog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
