- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1203-1204

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begas. 3. Reinhold B. Tysk skulptör f. 1831 - Begass. Se Bagass. - Begeyn, Abraham Jansz. Holländsk landskapsmålare d. 1697. - Begga, dotter till Pippin af Landen. - Beggiatoa - Begharder (Begarder) Se Beginer. - Beghiner. Se Beginer. - Begine-brass - Beginer (Beguiner, Beghiner)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


3. Reinhold B., den föregåendes broder, tysk
skulptör, f. 1831 i Berlin, studerade i Berlins
akademi 1846–51 och sedan i Rauchs ateljé samt
illustration placeholder

utförde under dennes ledning en grupp,
Hagar och Ismael,
som väckte uppseende 1852. För att i marmor utföra
en ny grupp,
Psyche och den sofvande Amor,
begaf han sig 1856 till Rom, där han stannade till
1859. Studium af Michelangelos och barockskulptörernas
verk och umgänget med Arnold Böcklin hade därvid
stort inflytande på utvecklandet af hans riktning.
Där utförde han
Pan tröstar den öfvergifna Psyche samt
Faunfamilj.
För börsbyggnaden i Berlin utförde han på beställning
den stora frontalgruppen
Borussia skyddar åkerbruk, handel och industri,
i hvilket verk han framstod som fullblodig realist
med kraftfullt dekorativ läggning. Som sådan visar
han sig äfven i två tjurgrupper på slakthuset
i Budapest, medan hans skiss till ryttarstaty öfver
Fredrik Vilhelm III (i Köln, 1863)
är hållen i frodig barockstil och förebådar hans
senare monumentala verk. Skissen belönades med första
priset, men utförandet af monumentet lämnades efter
förnyad täflan åt G. Bläser. B. var 1860–62 anställd
som professor vid konstskolan i Weimar, for ännu en
gång till Rom, men återvände till Berlin för att täfla
om Schillermonumentet. För detta erhöll han första
priset, ehuru hans modell var underkastad stark
diskussion. Det aftäcktes 1871. Skaldens stod reser
sig ur en fontänbassäng, omgifven å fotställningen af
4 mycket realistiskt behandlade allegorier, Lyrik,
Tragedi, Historia och Filosofi. Bland hans sedermera
utförda verk märkas
Venus, som tröstar Amor,
Susanna,
Pan undervisar en liten faun i att spela flöjt,
Merkurius bortför Psyche (1874, i Berlins nationalgalleri),
gruppen Sabinskornas bortröfvande (1876),
byster af kejsarfamiljens medlemmar, af
Bismarck (flera olika, en i nationalgalleriet, en i tyghuset),
Moltke (nationalgalleriet), den ypperliga
bysten af Adolf Menzel (ibid.),
den sittande statyn af
Alexander von Humboldt (utanför Berlins universitet),
Borussia
samt flera föga betydande allegoriska statyer och
reliefer i tyghuset, den figurrika
Neptunbrunnen utanför slottet (1891,
i hög grad påverkad af Bernini),
sarkofager öfver prins Sigismund,
öfver kejsar Fredrik och öfver dennes gemål, i Potsdam,
ryttarstatyn Germania på riksdagshuset i Berlin (1894),
det kolossala och trots vackra detaljer
tämligen tomma, braskande nationalmonumentet öfver
kejsar Vilhelm I, utanför slottet på en skäligen
olämplig plats (aftäckt 1897),
två monument i Siegesallé
(Valdemar den store och
Vilhelm I till fots), slutligen det svaga
Bismarcksmonumentet framför riksdagshuset i Berlin (aftäckt 1901),
Prometeus fastsmidd vid klippan (1903) och ett
Bismarcksmonument,
afsedt för nya domkyrkan därstädes (under arbete).

B. har länge varit den mest framskjutne bland de
officielle konstnärerna i Berlin. Han har i många
år ledt konstakademiens mästarskola för skulptörer
– från denna befattning afgick han oväntadt våren

1903. Hans senare arbeten och hans lärjungars
verksamhet ha kommit samtiden att snart sagdt glömma,
att hans uppträdande i ungdomen betecknade ett
ganska kraftfullt genombrott inom tysk skulptur.
Robust kraft och blodfull realism utmärka – vida
mera än djup, förfining och besjäladt naturstudium
– hans alster, hvilkas formbehandling pekar tillbaka
till barockskulpturen. Sina bästa verk torde han ha
lämnat i några porträttbyster. Han har äfven målat
porträtt. 1902 kallades han till ledamot af svenska
konstakademien. Jfr
A. G. Meyer, "Reinhold Begas" (1897, i samlingen "Knackfuss künstlermonographien").

4. Adalbert Frans Eugen B., den föregåendes broder,
f. 1836, d. 1888, var en uppburen porträtt- och genremålare.

5. Karl B., den föregåendes broder, tysk
bildhuggare, f. 1845, studerade 1869–73 i Rom och
har efter hemkomsten utfört åtskilliga monumentala
verk i tyghuset och Siegesallé i Berlin samt i Kassel,
där han 1890–96 var lärare vid konstakademien. Han
är i nationalgalleriet representerad af ett par
grupper i marmor:
Faun med Bakchosbarnet (1876) och
Syskonen (1878).
Hans senaste arbete är en staty i marmor af tyska
kejsarinnan (1904).

G–g N.

Begass. Se Bagass.

Begeyn, Abraham Jansz., holländsk
landskapsmålare, f. 1637 l. 1638 i Leiden, d. 1697 i
Berlin, var efter hvartannat verksam i Leiden,
Amsterdam, Haag och Berlin, där han 1688 blef
kurfurstlig hofmålare. I sina landskap med italienska
motiv (getter, herdar o. s. v.) visar han påverkan af
Berchem, i sina framställningar af plantor och
insekter åter af Marseus. Arbeten af B. äro ganska
vanliga i utländska samlingar, men synas icke
förekomma i Sverige.

C. R. N. (O. G–g.)

Begga, dotter till Pippin af Landen, f. omkr.
615, d. 698, blef 630 gift med Ansegisel, son till
biskop Arnulf af Metz, och hade med honom sonen
Pippin af Héristal, fader till Karl Martell. Hon skall
692 hafva grundlagt klostret i Andenne, en stad i
belgiska prov. Namur, där en kyrka är helgad åt henne.
Hon är ett af katolska kyrkans helgon och firas 17 dec.

Beggiatoa, bot. Se Svafvelbakterier.

Begharder (Begarder). Se Beginer.

Beghiner. Se Beginer.

Begine-brass, sjöv. Se Brass.

Beginer (Beguiner, Beghiner) kallades, i början
på spe, de ordensliknande kvinnoföreningar,
som bildades i Liège med anledning af den
varmhjärtade botpredikanten Lambert le Beghe’s (d.
1187) uppträdande. Antalet af dessa föreningar,
ofta understödda af regenterna, ökades ideligen, så
att de omkr. år 1400 utbredt sig från Flandern och
Holland öfver Frankrike, de flesta romanska länder
och västra Tyskland; ja t. o. m. i Riga, Schlesien,
Böhmen och Polen funnos slutligen "beginkonvent".
Beginerna eller, som de också kallades, "de villiga
armarna" eller "de blåa nunnorna" lefde i klosterliknande
inrättningar dels på donationer eller afgifter från
förmögna medlemmar, dels på handarbete, sjukvård o. d.,
stodo under ledning af föreståndarinnor och voro
förpliktade till lydnad och kyskhet. Däremot fick
hvar och en fritt förfoga öfver sin egendom och kunde
utträda ur konventet för att gifta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free