Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bekker, Balthasar, holländsk teolog - Bekker, Elisabeth holländsk författarinna - Bekker, August Immanuel - Bekker, Ernst Immanuel - Beklerbeg. Se Bej. - Beklädnad - Beklädnadsarbete - Beklädnadsförvaltare Se Beklädnasintendent - Beklädnadshygien. Se Klädedräkt. - Beklädnadsintndent - Beklädnadsmur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan ande och än mindre taga väldet öfver en
annans lekamen. Denna fördomsfria åskådning och
ännu mer några djärfva omtydningar af skriftutsagor
framkallade en öfverväldigande massa
vederläggningsskrifter. Från flera håll anklagad för kätteri,
suspenderades B. på synoden i Edam 1691 från sitt ämbete
och afsattes fullständigt, då han vägrade att återkalla
sina uttalanden.
J. Hdr.
Bekker, Elisabeth, holländsk författarinna,
f. i Vlissingen 1738, d. i Haag 1804, gift med
prästen Adrian Wolff (f. 1707, d. 1777), framlefde
efter sin mans död sitt lif i innerligaste vänskap med
Agathe Deken, sin trogna medarbeterska. Bland
B:s arbeten må nämnas Historie van Willem Leevend
(1785), Abraham Blankaart (1787), Cornelia
Wildschut (1793–96), Historie van Sara Burgerhart
(1782), hvilka intressera genom väl motiverad
framställning, gedigen karakteristik och en naturlig
dialog.
Bekker. 1. August Immanuel B., tysk
filolog, f. 1785, d. 1871, utnämndes 1810 till e. o.
och 1811 till ordinarie professor i filologi vid Berlins
universitet. Under flera år företog han vidsträckta
resor i Europa, hufvudsakligen för att uppsöka och
granska klassiska handskrifter. Frukterna af hans
forskningar föreligga i en mängd omedelbart från
handskrifterna hämtade upplagor, såsom Platon,
Oratores attici, Aristoteles, Sextus Empiricus,
Thukydides, Theognis, Aristofanes, Fotios’ "Bibliotheke",
Homeros m. fl. Af latinska författare utgaf han
Tacitus och Livius samt reviderade texten i en mängd
grammatikers och bysantinska historieskrifvares verk.
2. Ernst Immanuel B., den föregåendes
son, tysk jurist, f. 1827, sedan 1874 professor i
Heidelberg, var under åren 1857–63 en af
redaktörerna för "Jahrbuch des gemeinen deutschen
rechts" och har tillsammans med Pözl utgifvit
"Kritische vierteljahrsschrift für gesetzgebung und
rechtswissenschaft". B. har äfven sysselsatt sig med
hypoteksväsendet och utgifvit skrifter i detta ämne. Bland
hans öfriga arbeten må nämnas Die prozessualische
konsumption (1853), Die aktionen des römischen
privatrechts (1871–73), Das recht des besitzes bei den
römern (1880), System des heutigen pandektenrechts
(1886–89) och Recht muss recht bleiben (1896).
Beklerbeg. Se Bej.
Beklädnad, krigsv., sammanfattningen af de
klädespersedlar, hvarmed en trupp eller en enskild
soldat är försedd. Ursprungligen anskaffades och
underhölls beklädnaden af soldaterna själfva; sedan
öfvertogs detta bestyr vid de värfvade trupperna af
kronan eller, rättare sagdt, af kompanicheferna på
entreprenad eller passevolans (se d. o.), vid de
roterade trupperna af kronan och rotehållarna gemensamt,
vid de berustade af rusthållarna. Vid de roterade
trupperna öfvertogs bestyret med beklädnaden 1818 af
en särskild beklädnadsdirektion,
hvarjämte beväringsmanskapets beklädnad vid alla trupper
omhändertogs af en beväringsbeklädnadsdirektion.
Vid förvaltningsväsendets ombildning
1880 öfvertogos båda direktionernas åligganden af den
nybildade förvaltningsdirektionen. Beklädnaden ingår
numera liksom all annan personlig utrustning i
munderingen (se d. o.).
C. O. N.
Beklädnadsarbete, fortif., den anordning, som
utföres intill en jordsluttning, för att man åt densamma
skall kunna gifva större varaktighet och brantare
lutning, än jorden af sig själf medgifver. Olika
beklädnadssätt äro: plackning, då ris, halm, torf, lera
eller fetare jord inlägges i sluttningen hvarftals med
den uppkastade jordmassan samt tillklappas
(inblandas gräsfrön eller kvickrot, ökas
sammanhållningen småningom); ris-, gärdsel-, bräd- eller
timmer-beklädnad, hvarvid beklädnadsämnet utlägges i
vågräta lager invid jordsluttningen, mot hvilken det
tryckes medelst utanför nedslagna pålar, som, om
beklädnaden är högre, måste kvarhållas i viss lutning
genom "förankring", d. v. s. man nedslår smärre
pålar inne i jordmassan och förbinder sedan dessa
med stödpålarna medelst vidjor, tåg eller järntråd;
torftäckning, då å mindre branta sluttningar lika
stora torfvor utläggas i ett hvarf intill hvarandra med
grässidan uppåt samt fastpinnas; torfsättning, då
invid brantare sluttningar torfvorna uppstaplas på
hvarandra i förband och med grässidan nedåt samt
fastpinnas; faskinbeklädnad, då faskiner (se d. o.)
uppstaplas på samma vis som sätt-torfven samt
fastpålas och, om beklädnaden är hög, äfven förankras;
flätverksbeklädnad, då flätverk (se d. o.) antingen
tillverkas direkt vid jordsluttningen eller lösa, för
att sedan uppställas mot densamma (förankring bör
härvid alltid användas); skanskorgsbeklädnad, då
skanskorgar (se d. o.) uppställas bredvid hvarandra
och något stukas mot sluttningen samt fyllas med
jord, hvarefter de ibland "krönas" med faskiner,
som då läggas ofvanpå korgarna längs sluttningen;
sten- eller sandsäcks-beklädnad, då stenar eller
sandsäckar uppstaplas på samma vis som sätt-torf. I
fästningar beklädas brantare sluttningar vanligen
med murverk, beklädnadsmur (se d. o.), och för
flackare jordytor användes gazonering, d. v. s.
beläggning med matjordslager, som sedan besås med
gräsfrö.
L. W:son M.
Beklädnadsförband. Se Mur.
Beklädnadsförvaltare, sjöv. Se
Beklädnadsintendent.
Beklädnadshygien. Se Klädedräkt.
Beklädnadsintendent,
sjöv., vid
flottans
marinintendenturkår anställd
tjänsteman, som
omhänderhar
beklädnads- och
sängpersedelförrådet vid
en af flottans
stationer. Intill 1904
kallades han
beklädnadsförvaltare och var
tjänsteman vid
flottans civilstat.
Beklädnadsmur.
1. Väg- o. vattenb.
En tunn mur, som
afser endast att
skydda en jordslänt
mot utskärning af
vatten eller en lös
bergart mot
vittring eller ock
användes endast för
 |
| Till art Beklädnadsmur 2 (sp. 1237). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
