- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1237-1238

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beklädnadsmur. - Beklädnadsväxter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2. Fortif. Mur, som användes som stöd för
jordmassor inom fästningsverk och särskildt vid
grafsidorna, hvarigenom stormfriheten ökas.
Beklädnadsmurarna stärkas genom anbringandet vid deras
inre sida af sträfpelare, s. k. konterforter, och för
att hindra den bakomvarande jorden att vid murens
sönderskjutning nedrasa i grafven, slås hvalf öfver
de i så fall inåt förlängda sträfpelarna. Dessa hvalf
kallas bärhvalf och göras öppna, d. v. s. utan
frammur (se fig. sp. 1236), eller slutna. Förses slutna
bärhvalf med bakmur, uppkomma kasematter i
grafsidan. Slås hvalf mellan ena grafsidans
beklädnadsmur och en inre, med denna jämnlöpande mur,
uppkommer ett grafgalleri. Se vidare Fästning och
Graf.
L. W:son M.

3. Metall. Se Järn.

Beklädnadsväxter, Trådväxter l.
Textilväxter kallas sådana växter, som lämna
råämnen till beklädnadsartiklar åt människan. Deras
antal är så betydligt, att endast de viktigare kunna
omnämnas. Villkoret för att en växt skall kunna
räknas till denna klass är, att den på eller uti sig
alstrar smala, långsträckta, mer eller mindre
cylindriska organ, fibrer l. växttråd, af mer än vanlig
seghet och styrka, som till följd däraf blifva
användbara för trådberedning och tygtillverkning. Denna
växttråd har ett väsentligen trefaldigt ursprung.
Den kan utgöras 1:o af en-celliga hårbildningar på
fröskal eller fruktvägg af dikotyledona växter; 2:o
af bastceller eller bastknippen ur stammen, likaledes
af dikotyledona växter; 3:o af hela kärlknippen ur
stam, blad, rot eller frukt, hos monokotyledona
växter.

Till den första klassen höra bomull,
bombax-ull
och vegetabiliskt silke.
Bomullen erhålles från åtskilliga arter af släktet
Gossypium, bland hvilka de viktigaste äro G. herbaceum
L., bomullsörten, mest odlad i Turkiet, Mindre Asien
och Ostindien; G. arboreum L., bomullsträdet, i
Ostindien, Kina, Egypten och Amerika; G. hirsutum, i
Västindien och södra Nord-Amerika; G. barbadense,
i Västindien, och G. religiosum, nankin-bomull, i
Kina och Ostindien. Bombax-ull, också kallad
ceiba-ull eller växtdun, fås af arter
tillhörande släktena Ceiba och Ochroma. Bombax-ullen
kan, i anseende till sin korthet och ringare fasthet,
ej användas till finare väfnader, utan nyttjas mest
till stoppning. Vegetabiliskt silke fås af
arter af familjerna Apocynaceæ och
Asclepiadaceæ.

Till den andra klassen höra i främsta rummet
lin, hampa och jute samt därjämte en stor
mängd andra växttrådsörter, som ha en vidsträckt
användning i de varmare länderna, men af hvilka ännu
allenast några få, hufvudsakligen gambohampa,
ramie
och sunn, fått användning i den
europeiska industrien. Hit må äfven räknas den bekanta
lindbasten. – Linet erhålles ur stjälken af
lin-plantan, Linum usitatissimum L. Denna odlas
företrädesvis i Europa, men äfven i andra
världsdelar, i sådana trakter, där bomullsodling ej lyckas.
Största mängden och bästa sorten af lin lämnar
Belgien; därnäst komma Ryssland, Irland, Holland,
Preussen och – af utom-europeiska länder –
Egypten, Algeriet och Australien. Lintågan utgöres, då
den är fullkomligt ren, endast af bastceller; mindre
fullständigt renad innehåller den därjämte parenkym
och andra celler. – Hampan erhålles af Cannabis
sativa
L. Hampplantan såsom trådväxt har
hufvudsakligen samma utbredning som linplantan. Största
mängden hampa lämnar Ryssland och därnäst Italien,
Ungern. Frankrike, Österrike, Tyskland samt – af
utom-europeiska länder – desamma som lämna lin,
med tillägg af Nord-Amerika. Den bästa hampan
erhålles från Italien och Frankrike. Hamptågan
utgöres hufvudsakligen af bastceller; men äfven i
finhäcklad tåga uppträda därjämte smärre mängder af
bastparenkym. I gröfre hampa finner man dessutom
rester af andra cellväfnader. – Jute kallas
basttågorna ur stjälken af några ostindiska arter af släktet
Corchorus, tillhörande samma familj som vår lind. Den
största mängden af jute lämnar C. capsularis, som
odlas icke allenast i Ostindien, utan äfven i Kina
och Algeriet. Till Europa införas och där bearbetas
så betydliga massor af jute, att den jämte bomull för
närvarande är den viktigaste växtfibern. –
Gambohampa fås ur stjälken af Hibiscus cannabinus,
som odlas i Ostindien och andra tropiska länder. –
Ramie l. Kinagräs fås ur stjälken af
nässelväxten Bæhmeria nivea, som odlas hufvudsakligen
uti Ostindien och Kina. Ramie är en vackert
sidenglänsande, särdeles stark växttråd – den starkaste
bland alla, näst den, som erhålles af Asclepias
tenacissima
– och dessutom den längsta af alla
växtfibrer; den användes därför, utom till vackra och
starka väfnader, i synnerhet till tågvaror. – Äfven
flere andra nässelväxter äro rika på långa och starka
bastceller. Bland andra lämnade vår vanliga
brännnässla, Urtica dioica L., före bomullens införande
materialet till den s. k. nättelduken (nässleduken).
Sunn är en växttråd, som erhålles af en indisk
ärtväxt, Crotalaria juncea, men som blott föga
användes i Europa. – Lindbastet, som endast
undantagsvis nyttjas till beklädnadsartiklar, t. ex.
till skor (dess egentliga användning är till bastmattor
och korgar m. m.), erhålles af europeiska lindar,
företrädesvis Tilia parvifolia, vanlig svensk lind,
och T. grandifolia. Lindbastet vinnes
hufvudsakligen i Ryssland, där omkr. 1 million unga lindar
årligen fällas för dess tillgodogörande. – Om
pappersmullbärsträdets, Broussonetia
papyrifera
, bast se Pappersväxter.

Till den tredje klassen höra ny-zeeländskt
lin, manila-hampa, agave-hampa

eller pite, tillandsia-tåga eller
trädskägg, piassave, kokos-tåga eller coïr
samt esparto-tåga. – Ny-zeeländska
linet
beredes sedan lång tid tillbaka ur bladen af
den ny-zeeländska lin-liljan, Phormium tenax L.
Det odlas med framgång i Nya Syd-Wales, Ostindien,
Natal och på Mauritius. Ny-zeeländska linet är af
en synnerlig styrka samt stor motståndskraft mot
vattnets inverkan, hvarför det i rått tillstånd mest
användes för tågtillverkning. Renadt nyttjas det
äfven till tygberedning. Det användes dock nu
mindre än förr. – Manila-hampa erhålles
ur bladslidorna ("stammen") af flere Musa-arter, i
främsta rummet af Musa textilis Nees., från
Filippinerna och Molukkerna, men äfven af de öfverallt inom
tropikerna odlade banan- eller pisang-växterna, M.
paradisiaca
L. och M. sapientum L. m. fl. andra
arter. Manila-hampan, som i största mängd erhålles
från Filippinerna, användes på hufvudsakligen samma
sätt som ny-zeeländska linet. – Pite eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free