- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1321-1322

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benbrott - Benbädden - Benceller - Benckendorff, 1. Alexander 2. Konstatin f. 1785 3. Konstantin f. 1817 4. Dorothea 5. Alexander - Bencoolen - Benezur, Gyula (Julius) ungersk-tysk målare - Benda 1. Franz tysk violin-virtuos 2. Georg, tysk musiker - Bendavales l. Venvadales - Bendel, Franz, tysk pianist och kompositör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

orsaker, såsom då djuren resa sig o. s. v. (jfr
Benmjukhet och Benskörhet). Hästar och
nötkreatur lönar det vanligen ej mödan att behandla
för benbrott, med undantag vid brott af kvicken hos
nötkreatur. Hos unga får, svin och hundar däremot
läkas benbrott i lemmarna ofta nog ganska lätt.
Behandling af benbrott företages emellertid, endast om
benet ej blifvit söndersplittradt och några betydande
skador icke förekomma i angränsande mjuka delar.
Sedan benändarna blifvit förda i sitt rätta läge,
fasthållas de däri, under den tid läkningen pågår,
genom linnelindor, hvilka man vid tillfället bestryker
med något ämne, som hastigt hårdnar, såsom en nyss
förut beredd grötlik blandning af gips och vatten
eller tjockt snickare-lim. Djuren hållas, under den
tid läkningen pågår, så stilla som möjligt, och efter
6–8 veckors tid aflägsnas förbandet.

C. A. L.

Benbädden, geol., en till rätiska formationen
hörande bildning, som är känd från Tyskland och England
samt utgöres af en sammanhopad massa af kvartskorn,
tänder, benlämningar, fiskfjäll och koproliter.

Benceller, anat., de celler, som finnas uti och
utmärka benväfven (se d. o.).

Benckendorff (Benkendorff), en livlänsk,
ursprungligen från Brandenburg stammande familj,
hvars medlemmar beklädt höga ämbeten i rysk tjänst.

1. Alexander, grefve von B., rysk general,
f. i Reval 1783, d. 1844, fick genom sin släktskap
med grefvinnan C. Lieven anställning vid ryska
hofvet och kom där på den förtroligaste fot med de
unge storfurstarna. Under fälttågen i Tyskland och
Frankrike (1813 och 1814) utmärkte han sig i
generalstaben och vann den ena befordran efter den
andra samt blef slutligen (1815) kavallerigeneral och
adjutant hos sedermera kejsar Nikolaus. Vid dennes
tronbestigning medverkade B. kraftigt till
dekabristupprorets undertryckande och utnämndes därför
(1826) till chef för gendarmeriet och för kejsarens
stab. Såsom sådan upprättade han tredje afdelningen
af kejsarens eget kansli och blef därigenom skaparen
af Rysslands sedermera så vidt förgrenade hemliga
polis. Han blef 1832 upphöjd till ärftlig riksgrefve
samt utnämnd till polisminister och medlem af riksrådet.
B. utöfvade som polischef och kejsar Nikolaus’ ständige
följeslagare och förtrogne rådgifvare ett starkt
inflytande på denne.

2. Konstantin von B., den förres bror,
rysk diplomat och militär, f. 1785, deltog i 1813–14
års fälttåg mot Frankrike och befordrades därunder
till generalmajor. 1820–26 var han ryskt sändebud
i Stuttgart och Karlsruhe. I kriget mot Persien deltog
B. med stor utmärkelse och blef därunder generallöjtnant.
Som generaladjutant följde B. kejsaren i det turkiska
kriget 1828 och intog staden Pravadi (i juli), men afled
kort därefter (aug. s. å.) utanför Varna.

3. Konstantin von B., den föregåendes son,
rysk diplomat och militär, f. 1817, kämpade i Kaukasus,
deltog i det orientaliska kriget 1855, befordrades 1857
till generallöjtnant och utnämndes s. å. till sändebud
i Stuttgart. Han dog 1858 i Paris. Efter hans död utkom
Souvenir intime d’une campagne au Caucase (1858).

4. Dorothea von B., syster till B. 1 och
B. 2, gift med diplomaten furst Lieven, politisk
celebritet. Se Lieven.

5. Alexander von B., son till B. 3, rysk
diplomat, f. 1849, inträdde 1869 i diplomatisk tjänst,
drog sig 1876 tillbaka till sina gods, men återgick
till den diplomatiska banan och blef efter en tids
tjänstgöring som förste legationssekreterare i Wien
1897 minister i Köpenhamn samt fick 1902 den viktiga
posten som rysk ambassadör i London.

Bencoolen [benkålen], holländskt residentskap på
Sumatra. Se Bengkoelen.

Benczur [be’nsur], Gyula (Julius),
ungersk-tysk målare, f. 1844 i Ungern, studerade i München
hos Piloty, blef 1883 lärare och senare direktör för
Budapests konstakademi. Han utställde 1867 sin
första större tafla med ämne ur Ungerns historia,
Ladislaus Hunyadis afsked, som väckte uppseende
på världsutställningen i Paris (nu i nationalmuseum
i Budapest). Under de följande åren målade han för
konungen af Bajern historiska genrebilder från
rokokotiden. En berömd tafla visade hans fru jämte andra
damer i en skog; likaså berömdes den mycket färgstarka
målningen Stefan I:s af Ungern dop (1877; i
Budapests nationalmuseum). B. har äfven målat många porträtt.

(G–g N.)

Benda. 1. Franz B., tysk violin-virtuos, f.
1709 i Böhmen, var som gosse korsångare och åtföljde sedan
ett kringresande musiksällskap, af hvars medlemmar
en blind jude, Löbel, blef hans förste lärare på
violin. Senare blef han kapellmästare i Warschau
och kallades 1732 till kronprinsen af Preussen
(sedan Fredrik II), hos hvilken han 1771 blef
anställd som konsertmästare efter Graun. Hans spel
berömmes för sin uttrycksfulla sång och rena ton.
B. dog 1786.

2. Georg B., den förres broder, tysk musiker,
f. 1722, utbildade sin kompositionstalang under studium
af Hasses och Grauns verk. 1748 blef han kapellmästare
hos Fredrik III i Gotha och reste sedan på dennes
bekostnad till Italien. Efter återkomsten uppförde
han med bifall några operor i italiensk stil.
Epokgörande blef han först 1775 genom sin
Ariadne auf Naxos (gifven i Stockholm 1786),
en melodram (musik till talad text), till hvilken den
illustration placeholder

berömda skådespelerskan Brandes gaf honom impulsen.
Ovisst är, huruvida Rousseaus "Pygmalion", det första
verket i denna genre, var B. bekant. 1778 nedlade han
sin befattning i Gotha. Död 1795. Utom "Ariadne" skref
han äfven Medea m. fl. melodramer, Der dorfjahrmarkt,
Romeo und Julia m. fl. operor och dessutom flere
symfonier och sonater samt andliga och världsliga kantater.

A. L.

Bendavales l. Vendevales kallas de stundom
stormiga sydliga vindar, som under "regntiden"
(maj–november) blåsa i de norra kustländerna i
Syd-Amerika (Nya Granada och Venezuela) samt på
Panama-näset. Under den öfriga delen af året härska
därstädes de ständiga nordöst-vindarna
(nordöst-passaden), hvilka kallas brisas.

R. R.*

Bendel, Franz, tysk pianist och kompositör,
f. 1833 i Böhmen, utbildade sig först i Prag, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free