Print (PDF) - On this page / på denna sida - Bengtsfors - Bengtsson, Jon, riksdagsman från Ströby - Bengtsson, Sven, träsnidare, ciselör och keramiker i Lund - Bengt Stensson,riksråd, lagman. Se. Natt och Dag. - Benguela - Benguela-strömmen. Se Atlantiska hafvet,sp. 339. - Bengzon, Ferdinand, tonsättare - Bengäddan. Se Kaimanfisken. - Benha el-Asal - Benhinna - Benhinneinflammation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1353 Bengtsson-Benhinneinflammation 1354 fabrikat man ej förut med framgång kunnat tillverka inom Sverige. Bolagets inbetalda aktiekapital uppgår till 500,000 kr. K. K.-Å. Bengtsson, Jon, riksdagsman, från Ströby, i Skatelöfs socken af Kronobergs län, valdes ständigt till sin hemorts ombud vid riksdagarna från 1755 till 1789, dock troligtvis med undantag för 1769 års riksdag. Han tillhörde under frihetstiden mössorna och var under Gustaf III:s tid den kraftigaste representanten för bondeoppositionen mot kronobränne-rierna och passevolansen. Enligt Wieselgren, som biograferat honom i "Ny Smålands beskrifning" och "Biografiskt lexikon", skall han ha blifvit mördad af en tjuf 1797, vid 80 års ålder. Bengtsson, Sven, träsnidare, ciselör, keramiker, f. 18 nov. 1843 i Lund, arbetade flera år som timmerman, men började på 1870-talet idka träskärning och målarkonst och vann inom den förstnämnda konstgrenen snart nog en anmärkningsvärd skicklighet, som belönades bl. a. med ett af kommerskollegiets resestipendier. Efter några månaders studier i träskulptur i Tyskland, särskildt i Niirnberg, verkade han några år framgångsrikt i Lund, först som ornamentsbildhuggare, sedan som ciselör. De tusen större och mindre arbeten i drifven och punserad koppar och mässing, som utgått från verkstaden vid Svanegatan i Lund och som vunnit efterfrågan långt utom landets gränser, tillförsäkra B. platsen såsom Sveriges förnämste nu lefvande själfständige utöfvare af den gamla ciseleringskonsten, ty B. är lika mycket sin egen kompositör som sin egen arbetare. Hans historiska porträttreliefer och (1895) jätteörnen till John Ericssons-monumentet tillfredsställa ganska höga kraf på ciseleringskonst. Anslutande sig till danska amatörkeramikers verk, har B. äfven med framgång egnat sig åt keramiken. De keramiska figurer på fot i själfständiga grupper, som han själf modellerat, färglagt, glaserat och bränt, låta hans friska och ursprungliga, något burleska konstnärsindividualitet kraftigt framträda. G. K-n.* Bengt Stensson, riksråd, lagman. Se Natt och Dag. Benguela [bängela]. 1. Kustlandskap i Afrika, Nedre Guinea, utgörande ett distrikt af den portugisiska prov. Angola, mellan 11° och 13° s. br. 250,872 kvkm. 55,000 inv. (1898). Klimatet är osundt, och där råder stor brist på dricksvatten. Detta gäller i synnerhet om kuststräckan och dess närmaste slättland. Längre inåt blir klimatet drägligare. - 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, äfven kallad San Felipe de B., på den flacka, osunda kusten, omgifven af tät skog och med regelmässiga gator, stora torg och massiva envåningshus. Omkr. 1,500 inv., däribland många negrer. Garnison på 100 man. B. är förvisningsort för deporterade och centralpunkt för gummihandeln. 1897 utfördes l,? mill. kg. gummi och 300,000 kg. vax. Hamnen anlöpes af post-ånirarna. J. F. N. Benguela-strömmen. Se Atlantiska hafvet, sp. 339. Bengzon, Ferdinand, tonsättare, f. 1840, d. 1893, tog direktörsexamen i konservatoriet, där han hade van Boom till lärare i pianospel, och verkade i Stockholm såsom musiklärare. Han utgaf en Pianoskola, flere häften salongsmusik för piano äfvensom sånger, bland hvilka Viola och Vuggevise en tid voro populära. A. L. Bengäddan, zool. Se Kaimanfisken. Benha el-Asal, stad i egyptiska prov. (mudirijje) Kaliubijje, på högra stranden af Nilens Damiettearm och vid järnvägen Alexandria-Kairo. 12,472 inv. (1897). I B. har kediven ett slott. Benhinna, Perio'sleiim, anat., ett hvitt, segt, tradigt lager af bindväf, som tätt omsluter benen och fasthänger vid dem i hela deras utsträckning, med undantag af de broskklädda ledytorna. Denna hinna är af stor betydelse för benens utveckling och nybildning, hvilken utgår från dess innersta del. Jfr Ben väf och Be n bi l d n in g. G. v. D.* Benhinneinflammation 1. Periostit. 1. Patol. Benhinnan (lat. periofsteum) kan under sinsemellan mycket olikartade förhållanden bli säte för inflammatoriska förändringar. Lämpligen kunna dessa inflammationer indelas i akuta och kroniska, hvarvid dock måste ihågkommas, att gränsen mellan dessa grupper ingalunda är skarp; tvärtom förekomma snart sagdt alla tänkbara öfvergångsformer. - De akula periosti-terna förorsakas, liksom öfriga akuta inflammationer, nästan alltid af bakterier, och i det stora flertalet fall är det därvid fråga om någon eller några af de vanliga varbakterierna (stafylokocker och streptokoc-kerj, hvadan de flesta akuta benhinneinflammationer förlöpa med den för dessa bakterier karakteristiska varbildningen. Bakteriernas inträngande i benhinnan kan ske på flera olika sätt. Genom ända till benet nående sår kunna de direkt inplanteras i densamma. Från allehanda ytliga sår i huden eller munslem-hinnan eller från ihåliga tänder o. s. v. kunna bakterierna och med dem inflammationen tränga på djupet, och med blodet cirkulerande bakterier kunna från detsamma aflagras i benhinnan. På grund af det intima sambandet mellan benhinnan och själfva benet inträffar det vanligen vid såväl det ena som det andra af dessa förlopp, att inflammationen intränger äfven i benet (osteit, se d. o.) och i benmärgen (osteomyelit, se d. o.), ett förhållande, som i hög grad ökar den med sjukdomen förenade faran. Omvändt uppkommer ofta inflammation i benhinnan i anslutning till inflammation i ben och benmärg. För flertalet akuta benhinneinflammationer är det gemensamt, att de förorsaka höggradig ömhet och värk - väl bekant från de från ihåliga tänder utgående varbildningarna, hvilka ofta just utgöras af variga inflammationer i käkens benhinna. Behandlingen bör i början bestå i lokal applikation af köld (isbitar, isblåsa) eller värmö (s. k. vått, värmande omslag). Senare, så snart varet är färdig-bildadt, måste i regel ett kirurgiskt ingrepp utföras; för långt dröjsmål med ett sådant innebär ofta stor fara ej blott för den sjuka kroppsdelen, utan t. o. m. för lifvet. De kroniska bcnhinneinflammationerna (periosti-terna) förorsakas af allehanda olika skadliga inflytelser, såsom långvarig mekanisk retning på nära under huden belägna ben, kroniska hudsår, särskildt de vanliga bensåren, och - icke minst viktigt - de specifika infektionssjukdomarna tuberkulos och syfilis m. m. Vidare kunna de af varbakterier framkallade periostiterna öfvergå till eller från början vara kroniska. Vid dessa olikartade kroniska benhinneinflammationer blir benhinnan i regel tjock och hård (fibrös), och ej sällan inträffar det, att från den in emot benet vända ytan af densamma benväfnad nybildas i större mängd än förut (redan fysiologiskt producerar ben-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
