Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengtsfors - Bengtsson, Jon, riksdagsman från Ströby - Bengtsson, Sven, träsnidare, ciselör och keramiker i Lund - Bengt Stensson,riksråd, lagman. Se. Natt och Dag. - Benguela - Benguela-strömmen. Se Atlantiska hafvet,sp. 339. - Bengzon, Ferdinand, tonsättare - Bengäddan. Se Kaimanfisken. - Benha el-Asal - Benhinna - Benhinneinflammation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabrikat man ej förut med framgång kunnat tillverka
inom Sverige. Bolagets inbetalda aktiekapital uppgår
till 500,000 kr.
K. K.-Å.
Bengtsson, Jon, riksdagsman, från Ströby, i
Skatelöfs socken af Kronobergs län, valdes ständigt
till sin hemorts ombud vid riksdagarna från 1755
till 1789, dock troligtvis med undantag för 1769
års riksdag. Han tillhörde under frihetstiden mössorna
och var under Gustaf III:s tid den kraftigaste
representanten för bondeoppositionen mot
kronobrännerierna och passevolansen. Enligt Wieselgren, som
biograferat honom i "Ny Smålands beskrifning" och
"Biografiskt lexikon", skall han ha blifvit mördad
af en tjuf 1797, vid 80 års ålder.
Bengtsson, Sven, träsnidare, ciselör, keramiker,
f. 18 nov. 1843 i Lund, arbetade flera år som
timmerman, men började på 1870-talet idka träskärning
och målarkonst och vann inom den förstnämnda
konstgrenen snart nog en anmärkningsvärd skicklighet, som
belönades bl. a. med ett af kommerskollegiets
resestipendier. Efter några månaders studier i träskulptur
i Tyskland, särskildt i Nürnberg, verkade han några
år framgångsrikt i Lund, först som
ornamentsbildhuggare, sedan som ciselör. De tusen större och
mindre arbeten i drifven och punserad koppar och
mässing, som utgått från verkstaden vid Svanegatan
i Lund och som vunnit efterfrågan långt utom landets
gränser, tillförsäkra B. platsen såsom Sveriges
förnämste nu lefvande själfständige utöfvare af den
gamla ciseleringskonsten, ty B. är lika mycket sin
egen kompositör som sin egen arbetare. Hans
historiska porträttreliefer och (1895) jätteörnen till John
Ericssons-monumentet tillfredsställa ganska höga kraf
på ciseleringskonst. Anslutande sig till danska
amatörkeramikers verk, har B. äfven med framgång
egnat sig åt keramiken. De keramiska figurer på
fot i själfständiga grupper, som han själf modellerat,
färglagt, glaserat och bränt, låta hans friska och
ursprungliga, något burleska konstnärsindividualitet
kraftigt framträda.
G. K–n.*
Bengt Stensson, riksråd, lagman. Se Natt
och Dag.
Benguela [bängela]. 1. Kustlandskap i Afrika,
Nedre Guinea, utgörande ett distrikt af den
portugisiska prov. Angola, mellan 11° och 13° s. br.
250,872 kvkm. 55,000 inv. (1898). Klimatet är
osundt, och där råder stor brist på dricksvatten.
Detta gäller i synnerhet om kuststräckan och dess
närmaste slättland. Längre inåt blir klimatet
drägligare. – 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, äfven
kallad San Felipe de B., på den flacka, osunda kusten,
omgifven af tät skog och med regelmässiga gator, stora
torg och massiva envåningshus. Omkr. 1,500 inv.,
däribland många negrer. Garnison på 100 man. B.
är förvisningsort för deporterade och centralpunkt för
gummihandeln. 1897 utfördes 1,7 mill. kg. gummi
och 300,000 kg. vax. Hamnen anlöpes af
postångarna.
J. F. N.
Benguela-strömmen. Se Atlantiska
hafvet, sp. 339.
Bengzon, Ferdinand, tonsättare, f. 1840, d.
1893, tog direktörsexamen i konservatoriet, där han
hade van Boom till lärare i pianospel, och verkade
i Stockholm såsom musiklärare. Han utgaf en
Pianoskola, flere häften salongsmusik för piano
äfvensom sånger, bland hvilka Viola och Vuggevise en tid
voro populära.
A. L.
Bengäddan, zool. Se Kaimanfisken.
Benha el-Asal, stad i egyptiska prov. (mudirijje)
Kaliubijje, på högra stranden af Nilens Damiettearm
och vid järnvägen Alexandria–Kairo. 12,472 inv.
(1897). I B. har kediven ett slott.
Benhinna, Periosteum, anat., ett hvitt, segt,
trådigt lager af bindväf, som tätt omsluter benen och
fasthänger vid dem i hela deras utsträckning, med
undantag af de broskklädda ledytorna. Denna hinna
är af stor betydelse för benens utveckling och
nybildning, hvilken utgår från dess innersta del. Jfr
Benväf och Benbildning.
G. v. D.*
Benhinneinflammation l. Periostit. 1. Patol.
Benhinnan (lat. periosteum) kan under sinsemellan
mycket olikartade förhållanden bli säte för
inflammatoriska förändringar. Lämpligen kunna dessa
inflammationer indelas i akuta och kroniska, hvarvid dock
måste ihågkommas, att gränsen mellan dessa grupper
ingalunda är skarp; tvärtom förekomma snart sagdt
alla tänkbara öfvergångsformer. – De akuta
periostiterna förorsakas, liksom öfriga akuta inflammationer,
nästan alltid af bakterier, och i det stora flertalet
fall är det därvid fråga om någon eller några af de
vanliga varbakterierna (stafylokocker och
streptokocker), hvadan de flesta akuta benhinneinflammationer
förlöpa med den för dessa bakterier karakteristiska
varbildningen. Bakteriernas inträngande i benhinnan
kan ske på flera olika sätt. Genom ända till benet
nående sår kunna de direkt inplanteras i densamma.
Från allehanda ytliga sår i huden eller
munslemhinnan eller från ihåliga tänder o. s. v. kunna
bakterierna och med dem inflammationen tränga på
djupet, och med blodet cirkulerande bakterier kunna
från detsamma aflagras i benhinnan. På grund af det
intima sambandet mellan benhinnan och själfva benet
inträffar det vanligen vid såväl det ena som det
andra af dessa förlopp, att inflammationen intränger
äfven i benet (osteit, se d. o.) och i benmärgen
(osteomyelit, se d. o.), ett förhållande, som i hög
grad ökar den med sjukdomen förenade faran.
Omvändt uppkommer ofta inflammation i benhinnan i
anslutning till inflammation i ben och benmärg.
För flertalet akuta benhinneinflammationer är det
gemensamt, att de förorsaka höggradig ömhet och
värk – väl bekant från de från ihåliga tänder
utgående varbildningarna, hvilka ofta just utgöras
af variga inflammationer i käkens benhinna.
Behandlingen bör i början bestå i lokal applikation af
köld (isbitar, isblåsa) eller värmö (s. k. vått,
värmande omslag). Senare, så snart varet är
färdigbildadt, måste i regel ett kirurgiskt ingrepp utföras;
för långt dröjsmål med ett sådant innebär ofta stor
fara ej blott för den sjuka kroppsdelen, utan t. o. m.
för lifvet.
De kroniska benhinneinflammationerna
(periostiterna) förorsakas af allehanda olika skadliga
inflytelser, såsom långvarig mekanisk retning på nära
under huden belägna ben, kroniska hudsår, särskildt
de vanliga bensåren, och – icke minst viktigt – de
specifika infektionssjukdomarna tuberkulos och syfilis
m. m. Vidare kunna de af varbakterier framkallade
periostiterna öfvergå till eller från början vara
kroniska. Vid dessa olikartade kroniska
benhinneinflammationer blir benhinnan i regel tjock och hård (fibrös),
och ej sällan inträffar det, att från den in emot benet
vända ytan af densamma benväfnad nybildas i större
mängd än förut (redan fysiologiskt producerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
