Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Béranger, Pierre Jean de,fransk skald. - Berar, indisk provins - Berat l. Barat - Berat, (Arnaut-Beligrad) - Bérat, Frédéric,fransk visdiktare - Béraud, Jean, fransk målare - Beraun - Berber, stad i Nubien. - Berber, hamitisk befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackraste. Den mest omfattande och B:s originalitet
bäst karakteriserande genren är den mer eller mindre
fronderande, stundom äfven rent patriotiska,
politiska visan. Inom denna hade B. inga föregångare,
men den motsvarade bäst hans eget kynne, och bland
hans många visor i denna tonart finnas flera
fullkomliga mästerverk, som af samtiden mottogos med
förtjusning och ännu läsas med beundran; såsom
exempel må anföras den mot Napoleon I:s omättliga,
krigiska ärelystnad riktade Le roi d’Yvetot, La
sainte-alliance des peuples samt Les souvenirs du peuple,
hvari han på ett så lättfattligt anslående sätt
förhärligade minnet af den store Napoleon, att han
därigenom inom de breda lagren framkallade en
kraftig, sympatisk stämning, som politiskt utmynnade i
bonapartism. Under restaurationen var hans fronderi
ofta rent satiriskt, hvilket framgår af sådana dikter
som Le ventru och Les clefs du paradis. I Les
contrebandiers och Le vieux vagabond samt andra
dikter i samma tonart, alla skrifna under det sista
skedet af hans diktning, ger han slutligen uttryck åt
en af socialism influerad syn på vår samhällsordning.
– Som diktare har B. endast efterlämnat sina i
sex olika samlingar successivt utkomna visor, hvartill
komma Ma biographie (1857) samt hans i fyra
volymer 1860 utgifna korrespondens. I denna senare
framträder B. icke alltid i en fullt fördelaktig dager,
ty den visar, att det småborgerliga elementet bildade
en väl stark insats i hans karaktär. Detta jämte
nya smakriktningar ha inom vissa litterära kretsar
framkallat en af många som alltför stark ansedd
reaktion mot den till en början öfverdrifna beundran
för B. och hans visor. Hans, liksom så många andra
diktares, renommé tyckes komma att i en våglinje
gå sin väg fram genom tiden. Af hans dikter anses
den af hans förläggare och vän Perrotin redigerade
upplagan, Oeuvres complètes (2 bd, 1857–58), vara
den bästa och fullständigaste. – I Sverige har B.
länge åtnjutit stort anseende såsom en god
representant för det nationellt egendomliga i det franska
folklynnet. Bernhard von Beskow var hans
personlige vän och liflige beundrare. Urval af B:s dikter
äro öfversatta på svenska af Gustaf Hierta (1833),
Uno Enegren (1865) och Karl Snoilsky. – Bland
arbeten och uppsatser om B. må anföras:
Sainte-Beuve, flera artiklar i "Portraits contemporains",
"Causeries du lundi" och "Nouveaux lundis", samt
P. Boiteau, "Vie de Béranger" (1861), A. Arnould,
"Béranger, ses amis et ses ennemis" (1864), och
Brivois, "Bibliographie de l’oeuvre de Béranger"
(1876).
P. A. G.
Berar [beira’ə], provins i kejsardömet Indien,
mellan Centralprovinserna, Bombay och Haidarabad.
Arealen 45,867 kvkm. 2,754,016 inv. (1901), 60
på 1 kvkm. Omkr. 300,000 muhammedaner, resten
mest hinduer. Provinsen genomskäres i n. af
Gawilgarkedjan, i s. af Ajantabergen; mellan båda ligger
en vidsträckt, af Purna och dess många bifloder
vattnad slätt. Bergen bestå af basalt och andra
eruptiv samt äro täckta med värdefull skog, slätten
utgöres af en mycket fruktbar svart jord. Jordbruk
är hufvudnäring; ett af dess viktigaste alster är
bomull, den bästa i Indien. Klimatet är hett
(medelårstemperatur 27°); regnmängd 660 mm. Ett
sanatorium finnes i Tsjikalda (1,255 m. ö. h.). Provinsen,
som är indelad i 6 distrikt (Akola, Buldana, Basim,
Amraoti, Ellichpur, Wun), lyder direkt under
generalguvernören. I spetsen för förvaltningen står
en kommissarie under den brittiske residenten i
Haidarabad. B. tillhörde sedan 1804 Nizams rike
l. Haidarabad, men öfverlämnades 1853 till
engelsmännen såsom betalning för skuld och kallas därför
äfven Haidarabad assigned districts. Nettoinkomsterna
(efter afdrag af alla utgifter) öfverlämnas till
regeringen i Haidarabad. 1897–98 inträffade
emellertid på grund af hungersnöden i Indien, att B:s
budget uppvisade ett deficit för första gång på mer
än tjugo år. Hufvudstad är Amráoti (se d. o.).
Berat l. Barat, i sultanens namn utfärdadt
dokument, som innebär vissa privilegier, rättigheter eller
friheter för innehafvaren.
Berat (Arnaut-Beligrad), befäst stad i
turkiska vilajetet Janina (södra Albanien), vid foten
af berget Tumor (2,413 m.). Omkr. 12,000 inv.,
af hvilka tredjedelen är greker. Säte för en pasja
och en grekisk ärkebiskop.
Bérat [bera’], Frédéric, fransk visdiktare,
f. 1801, d. 1855, vän till Béranger, skref ord och
musik till intagande visor, som voro mycket omtyckta
på sin tid (bl. a. Ma Normandie, Le marchand de
chansons, Le berger normand och La Lisette de
Béranger).
Béraud [berå], Jean, fransk målare, f. 1849,
uppträdde på 1870-talet med parisiska interiörer af
slående lokaltrohet och med förträffliga typer, bilder
från kaféer, teatersalonger, hallarna, ballokaler,
folkmöten (I Salle Graffart, 1884) och från polisens
lokaler (Salle des filles au dépôt, 1886). Han målade
äfven porträtt, uppträdde sedan med ett par
effektmålningar, Kristus och Magdalena bland fariséerna
(sceneriet en modern paris-salong, Magdalena en känd
skådespelerska, fariséerna moderna börsmän) och
Korsets uppresande (på Montmartre, i förgrunden en
blusklädd arbetare, som knyter näfven ner emot
Paris).
G–g N.
Beraun (tjech. Berounka). 1. Biflod fr. v. till
Moldau, i Böhmen, upprinner på Böhmerwald och
faller ut vid Königsaal. Längd 225 km. – 2. Stad
i Böhmen, vid Litawas utflöde i floden B. och
järnvägen Prag–Pilsen. 9,693 inv. (1900).
Berber (arab. el Mekerif), stad i Nubien, på
högra Nilstranden under 17° 59’ n. br. Omkr.
10,000 inv. Det är en viktig handelsplats, öfver
hvilken de från det inre Afrika kommande
karavanerna taga vägen till det 420 km. aflägsna Sauakin
vid Röda hafvet.
Berber, det allmänna europeiska namnet på den
sedan 7:e årh. af araberna öfversvämmade och
under islam hemfallna hamitiska urbefolkningen i
norra Afrika, hvilken är utbredd från västra kanten
af Nil-länderna öfver Sahara och dess oaser till
Atlantiska hafvet i v., från Medelhafvet i n. till Sudans
negerstater i s., och som trots alla inom det stora
området uppträdande olikheter med afseende på
språk, kroppsbyggnad, hudfärg och ansiktsbildning
dock är tämligen likformig. Typiska för dem äro
ovalt ansikte med afplattning i trakten af
kindkotorna, kort, trubbig, platt näsa, små ögon, rund
haka. De förr ofta omtalade blonde berberna äro
enligt Rohlfs endast några få individer, hvilkas typ
måhända härstammar från vandalerna. Till
berberna böra otvifvelaktigt räknas, jämte de nu utdöde
guancherna (urbefolkningen på Kanarieöarna),
forntidens libyer, maurer l. mauretaner, numider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
