- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1485-1486

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergqvist, Bengt Jakobsson, teolog - Bergqvist, Olof, biskop - Bergresar. Se Jättar. - Bergs-adel - Bergsakademi - Bergs-allmänning - Bergsalt - Bergsamtet. Se Bergskollegium. - Bergsartiklar - Bergsartilleri. Se Artilleri. - Bergsdeputation - Bergsexamen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhörde Auroraförbundct och var nyromantikernas
förste anhängare i Lund. Bland hans skrifter må
nämnas Utkast till predikningar jemte skrift- och
confirmationstal
(1835), Enfaldig utveckling af dr
Luthers lilla kateches
(s. å., flere uppl.) samt
Högmessopredikningar öfver de årliga sön- och
helgedagstexterna
(1837). Dessutom författade han en mängd
från trycket utgifna tal, ströpredikningar och
religiösa uppsatser. Efter hans död utkommo
Föreläsningar, anteckningar under den heliga skrifts läsning,
tal och predikningar vid särskilda tillfällen och
poetiska försök
(1862). Utan att egentligen vara
vetenskapsman, utöfvade B. som akademisk föreläsare en
nyttig verksamhet och egde ett hälsosamt inflytande på
sin tids prästbildning. Som kateket utvecklade han
mycken förmåga och åtnjöt ett icke obetydligt
anseende som predikant, förvärfvadt som predikant vid
S:t Peders kloster. Jfr M. Weibull, "Lunds univ:s
historia".
(K. H.)

Bergqvist, Olof, biskop, f. 24 sept. 1862 i
Brunskogs församling i Värmland, blef 1884 student
i Uppsala, 1892 teol. kandidat, s. å. vice pastor
i Gellivare, 1896 kyrkoherde därstädes och 1904
biskop i det nyupprättade Luleå stift. Under sin
prästerliga verksamhet i Norrbottens finn- och
lapptrakter och vid dess arbetarcentra har B. förvärfvat
sig en grundlig kännedom om norrbottniska
förhållanden och gjort sig känd som en kraftfull och
intresserad reformsträfvare i kulturella och sociala ting och
som en präst af frisinnad hållning. Han är fullt
mäktig finska och lapska språken och har deltagit i
öfversättningen af nya testamentet till lapska (tr.
1903). Af trycket har han bl. a. utgifvit Om missionen
bland Kaitomlapparna under 1700-talet
(Kyrkl. tidskr.
1897), Missionen bland Kaitomlapparna intill år 1850
(ibid. 1899) och Det kristna dopet enligt nya
testamentet
(1903).
K. B. W.

Bergresar, nord. myt. Se Jättar.

Bergs-adel. 30 jan. 1621 utfärdade Gustaf II
Adolf ett bref för bergsmannen Kristofer Olofsson
till Nor vid Kopparberget, i hvilket bref förklarades,
att eftersom "i förtiden och af ålder en särdeles
bergsadel varit hafver", som uppstått därigenom,
att landets regenter "med ansenliga och hederliga
sköldemärken" och "särdeles privilegier" benådat
"de principalste och förnämste bergsmän, som genom
flitigt arbete och idkeliga bergsbruks drifvande till
någon synnerlig förmögenhet komne äre och sig om
sitt fädernesland och dess öfverhets väl att förtjäna
hafva beflitat", och enär Kristofer Olofsson alltid
varit en trogen undersåte och särskildt vid behof
gifvit kronan försträckningar, konungen "bemälde
adelskap nådigast igen i bruk velat revocera", hvarför
Kristofer Olofsson för sig och arfvingar erhöll ett
sköldemärke med vissa bergsbruksemblem samt skulle
åtnjuta den "ära, akt och eminens, som sådana fria
vapen och sköldemärken medföljer samt de privilegier,
som förbemälte bergsadel fordom njutit och haft
hafve". Andra underrättelser om "bergsadeln" äro
ej bekanta, ej heller om dess "särdeles privilegier".
Antagligen har väl därmed åsyftats s. k.
bergsfrälse (se d. o.). I kronoräkenskaperna är Kristofer
Olofssons gård fri för afradskopparen på grund af hans
försträckningar, en förmån, som dock äfven åtnjöts
af andra kronans långifvare vid Kopparberget. Då
han afled utan mansarfvingar, vann sköldemärkets
ärftlighet ej någon effekt.
S. C.

Bergsakademi. Se Bergsskola.

Bergs-allmänning, till bergsbruket anslagen
allmänning. Se Allmänning.

Bergsalt l. Stensalt, miner., i kuber efter
reguljära systemet kristalliserande klornatrium, som,
om det är rent färglöst, bildas af 39,34 proc. natrium
och 60,66 proc. klor. Ofta är bergsaltet grå- eller
blåaktigt af bitumen, rödt af järnoxid eller grönt af
kopparklorid. Vissa varieteter innehålla komprimerade
gaser (kolväten, kolsyra o. s. v.), som vid saltets
upplösning förorsaka små explosioner (knistersalt). Mineralet
förekommer i kristalliniskt korniga, trådiga eller
bladiga massor, bildande inlagringar i bergarter af
växlande geologisk ålder. Salt afsätter sig dels
direkt ur hafsvatten, dels såsom aflagring i
afloppslösa sjöar såsom en följd af vattenafdunstning. Vid
denna följa ej salterna med, utan moderluten blir
i stället allt mera mättad, hvarvid salterna börja
utfalla, först de svårlösligaste (gips), därpå de mindre
svårlösliga (koksalt) och slutligen de lättlösliga (kali-
och magnesiasalter). På samma sätt under föregående
geologiska perioder. Man känner siluriska saltlager
(Nord-Amerika, Indien), saltlager tillhörande perm
(Stassfurt), trias (Alpernas saltstockar vid t. ex.
Hall, Aussee, Hallstadt, Ischl, Hallein vid
Salzburg, Berchtesgaden), eocen (Cardona i Katalonien)
och yngre tertiär (Wieliczka, Bochnia, Maros-Ujvar).
Endast vid Cardona sticka saltaflagringarna upp i
dagen, där bildande ett 150 m. högt, alldeles kalt
saltberg; annars måste de brytas grufmässigt, såvida
det ej är fråga om rent recenta saltbildningar, såsom
vid Elton-sjön, där saltet upphämtas från den grunda
sjöns botten. I Alperna är saltet förorenadt af lera;
där inledes friskvatten i saltgrufvan, hvarefter
saltlösningen föres till sjuderierna. Vid Stassfurt äro
saltlagren skyddade mot atmosfärilierna genom vattentäta
lerlager, hvadan där också de lättlösligaste salterna
äro bevarade. I Sverige finnas inga stensaltlager,
såvida kändt är. Att emellertid keuperbildningarna
i Skåne innehålla koksalt, synes framgå däraf, att
Sofiakällan i Hälsingborg, hvars grundvattenström
kommer från keuperlager, innehåller 1,28 proc.
klornatrium.
A. Hng.

Bergsamtet. Se Bergskollegium.

Bergsartiklar, vissa i äldre tider af konungarna
gifna ordningsföreskrifter rörande grufdriften, hvilkas
egentliga namn är grufartiklar (se d. o.).

Bergsartilleri. Se Artilleri.

Bergsdeputationen, ett af frihetstidens
riksdagsutskott. Jfr Utskott.

Bergsexamen, examen för inträde i bergsstaten,
inrättades på samma gång som öfriga ämbetsexamina
genom k. förordn. af 9 mars 1750. Den tiden
fordrades emellertid för inträde i bergsstaten med
anledning af den med nämnda stat förenade
jurisdiktion, utom de till bergsexamen hörande ämnen,
fysik, mekanik, geometri och kemi, äfven den s. k.
hofrättsexamen. Genom k. kung. af 13 april 1849
meddelades, sedan bergstingen upphäfts, tillåtelse
att aflägga bergsexamen och söka tjänster i
bergsstaten utan föregående hofrättsexamen. Genom k.
förordn, af 9 okt. 1863 förordnades, att examen
till bergsstaten skulle omfatta pröfning i matematik,
fysik och mekanik, kemi, mineralogi och geologi.
Denna examen aflades vid universiteten, där
fordringarna år efter år alltmera skärptes, så att
bergsexamen slutligen fick anseende att vara en af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free