- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1487-1488

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergsexamen - Bergsfana. Se Bergsregemente. - Bergsfogde - Bergsfrälse - Bergsfänicka. Se Bergsregemente. - Bergshammar - Bergshandtering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svåraste universitetsexamina, ehuru värdet af de så
högt ställda teoretiska fordringarna kunde vara högst
tvifvelaktigt för den examinerades duglighet i det
praktiska lifvet. – För att blifva antagen såsom
auskultant i bergskollegium eller sedermera
kommerskollegium måste den vid universitetet examinerade
äfven undergå en examen i kollegiet och under någon
tid tjänstgöra därstädes. För att vinna någon
praktisk erfarenhet måste auskultanten ytterligare genomgå
en 2-årig kurs i Falu bergsskola. Efter bergsskolans
förflyttning till Stockholm och förening med Tekniska
högskolan samt inrättandet af en 4-årig kurs
därstädes medgafs genom k. förordn. af 13 okt. 1886
afgående elev från Tekniska högskolans fackskola
för bergsvetenskap behörighet till inträde i
bergsstaten på följande vilkor: a) mogenhetsexamen vid
allmänt läroverk, b) genomgången fullständig 4-årig
kurs i grufvetenskap såsom ordinarie elev vid
fackskolan för bergsvetenskap och vid utgångsexamen
därifrån betyg om "med beröm godkända insikter
i mineralogi och geologi, i läran om
malmfyndigheter och i grufbrytning och grufmätning samt om
godkända insikter i malmanrikning, metallurgi och
bergsmekanik". Ehuru bergsexamen vid
universiteten ännu kvarstår, torde den ej vidare komma att
afläggas (den har ej där aflagts sedan 1890), enär
de, som vilja egna sig åt detta studium, hafva
tillfälle till mera praktisk och för framtiden viktig
undervisning vid Tekniska högskolan. – I Finland
omfattar bergsexamen (enl. förordn. af 10 dec. 1828)
juridiskt skrifprof samt pröfning i fysik, mineralogi,
kemi och metallurgi, matematik, bergslagfarenhet
och dess process samt juridisk encyklopedi och
civilrättens grundbegrepp. Examen aflägges ytterst
sällan.
C. A. D.*

Bergsfana. Se Bergsregemente.

Bergsfogde, titel på tjänstemän, som förr uppburo
de ordinarie kronoutskylderna från smälthyttor,
stångjärns- och spikhamrar samt manufaktursmedjor.
Bergsfogdetjänsterna indrogos 1853, då deras
göromål öfverflyttades på kronofogdarna.

Bergsfrälse. Vid Kopparberget, d. v. s.
nuvarande Falu grufva, äfvensom vid Norberg och i flere
andra gruftrakter åtnjöto bergsmännen, för att de
dess bättre skulle "bruka berget", redan under
medeltiden skattefrihet för sin jord. Sålunda gaf
konung Albrekt 1368 åt Norbergsmännens landtbor
samma frälse som deras landtbor egde, som voro vid
Kopparberget, och efterföljande regenter stadfäste
gång på gång bergslagerna i deras "bergsrätt och
bergsfrälse". Däremot erlade bergsmännen afrad till
kronan för själfva bergshandteringen (för sina hyttor
o. d.). Detta ursprungliga bergsfrälse ökades sedan
åtminstone från Gustaf II Adolfs tid genom att
hemman eller räntor, hvaröfver kronan disponerade,
skänktes eller såldes till enskilda, att af dem åtnjutas
under bergsfrälsefrihet. Denna, som principiellt
borde besittas blott af brukande bergsmän, ehuru
afvikelser förekommo, reglerades äfven närmare, så
att den, utom frihet från sedvanlig skatt, kom att
omfatta frihet från russtjänst, knektetjänst,
utskrifning, kronotionde m. m. 15 mars 1652 bestämde
sålunda en kungl. resolution, dels att vid Falu och
Ljusnarsbergs kopparbruk de innehafvare af
bergsfrälse, som själfva uppehöllo sina grufvedelar, skulle
vara fria från all tunga, både utlagor och
knektehåll, men däremot de, som inga grufvedelar
uppehöllo, skulle lika med krono- och skattebönder
deltaga i knektehåll, dels att innehafvare af bergsfrälse
vid järnbergslager skulle, endast om de uppehöllo
grufvedelar eller förestodo bruk, ega att till hälften
mot krono och skatte svara till knektetjänst, men
eljest utgöra skatt, utlagor och knektehåll lika med
krono och skatte. Under Karl X:s reduktion
bestämdes genom k. br. 13 aug. 1659, att
Kopparbergets bergsfrälse skulle bestå såsom dittills; under
Karl XI anordnades rörande detsamma flere
undersökningar, som dock ej synas ha fullföljts. Genom
resol. 17 april 1729 utbyttes den skyldighet att göra
vissa dagsverken till grufvan, som ålegat
bergsfrälseinnehafvare vid Kopparberget, hvilka ej underhöllo
grufvedelar, mot skyldighet att till densamma för
hvart spannland jord hugga ett stafrum ved, och
23 sept. 1808 bestämdes, att nämnda skyldighet eller
en motsvarande afgift i penningar skulle åligga alla
bergsfrälseinnehafvare, i dubbelt mått dem, som ej
idkade bergsbruk. 1816 fixerades afgiften i
penningar, och 1855 indrogs den till kronan, då
bergslagets kopparränta nedsattes mot upphörande af dess
särskilda privilegier, samt kvarstod under namn af
vedhyggsteräntan till år 1901, då den enligt särskildt
beslut af konung och riksdag förklarades böra i
likhet med grundskatterna afskrifvas. –
Bergsfrälsefriheter å järnbergslagerna reducerades åter enligt
k. resol. 26 maj 1688. – Äfven vid Sala grufva
fanns s. k. bergsfrälsejord, bestående af intagor, som
obesutna bergsmän i äldre tider gjort å
allmänningsmark eller skattlagda hemmans utmark och som
enligt k. bref af 1667 fått egenskap af bergsfrälse.
Dess skyldigheter till grufvan reglerades efter hand
att utgå i afgifter, olika allteftersom jorden tillhörde
bergsmän eller andra. Vid 1887 års uppgörelse
mellan kronan och Sala bergslag bestämdes, att
denna jord skulle, fri från ränta och rotering samt
afgifter till silfververket, under full eganderätt
öfverlåtas till innehafvarna. Den utgjordes då af omkr.
2,000 tunnland, taxerade till omkr. 328,000 kr.,
och var styckad i mer än 1,000 smådelar.
S. C.

Bergsfänicka. Se Bergsregemente.

Bergshammar. 1. Säteri i Fogdö socken, Åkers
härad, Södermanlands län, nära Söderfjärden af
Mälaren, utgörande med underlydande 10 3/4 mtl i Fogdö,
Vansö och Barfva socknar. Taxeringsvärde 257,300
kr. (1903). B., som har tillhört ätterna Ferla,
Oxenstierna, Sture, Posse, Kurck m. fl., är numera
fideikommiss inom friherrliga ätten Sack. Därvarande
handskriftsamling har visat sig vara af vikt för den
fosterländska häfdaforskningen. En af J. A.
Lagermark verkställd utförlig förteckning på densamma
meddelades i Hist. tidskr. 1885.

2. Socken i Södermanlands län, Jönåkers härad.
3,153 har. 664 inv. (1903). Annex till Tuna,
Strängnäs stift, Nyköpings västra kontrakt.

Bergshandtering kallas sammanfattningen af de
arbeten, genom hvilka mineral (helst om de äro
metallförande) upptagas – vanligen ur berg – och
vidare behandlas, för att en produkt i mer eller
mindre förädlad form må frambringas. De vanligaste
slagen af bergshandtering äro: grufdrift,
omfattande mineralens uppsökande, brytning,
uppfordring och skrädning jämte dit hörande
inrättningar och hjälpmedel; hyttdrift, mineralens
vidare behandling i glödgning och smältning samt i
allmänhet de metoder, genom hvilka metaller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free