- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1493-1494

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergshandtering - Bergshandteringens vänner - Bergshauptman - Bergsingenjör - Bergsjö - Bergsjöholm. Se Bjeresjöholm. - Bergskalmucker. Se Tatarer. - Bergskedja. Se Berg. - Bergskedjebildning - Bergskollegium - Berg-skrabba. Se Globularia. - Bergskrut. Se Krut. - Bergs-lag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mineral industry, its statistics, technology, and trade
(annual)".
L. R. (G. H–r.)

Bergshandteringens vänner inom Örebro
län
, en förening med uppgift att dryfta hvarjehanda
för bergshandteringen viktiga ärenden, i synnerhet
teknisk-ekonomiska frågor. Sedan lång tid utgjorde
hindermässan i Örebro mötesplatsen för ortens
bergsmän, som därvid ofta uppgjorde många och stora
affärer. I midten af 1860-talet framställde några för
bergshandteringen intresserade personer lämpligheten af att
vid samma tillfälle öfverlägga om
bergshandteringsärenden, och sålunda kom föreningen till stånd 1865.
Bland stiftarna märkas främst direktörerna And. Grill
och L. Rinman samt bruksegarna C. Lindberg och
Har. Eriksson, hvilka också utgjorde föreningens första
styrelse. Föreningen, som årligen vid
hindersmässotiden (slutet af januari) sammanträder i Örebro, har
under årens lopp utvecklat sig så, att den numera
har medlemmar öfver hela landet. Medlemsantalet,
som 1865 utgjorde omkr. 50, uppgår nu (1904) till
omkr. 500. Utåt har föreningen verkat genom
utgifvande af sina förhandlingar, i "Blad för
bergshandteringens vänner i Örebro län" (minst 1 häfte, i senare
tid 3 à 4 häften årligen), som redigeras af
föreningens sekreterare (L. Rinman 1866–88, E. G.
Odelstjerna 1889–94 och C. O. Norelius fr. o. m.
1895), numera med en af 2 ledamöter bestående
redaktionskommitté vid sin sida.

Bergshauptman (ty.), titel på ett slags tjänstemän
i Sala och Falun, motsvarande bergmästare
(se d. o.).

Bergsingenjör, titel, som användes för att beteckna
en tekniskt bildad person, som egnar sig åt
bergshandteringen. Ehuru icke föreskrifven, har denna
titel sedan långt tillbaka användts för att angifva,
att dess bärare genomgått någon af Tekniska
högskolans fackafdelningar för bergsvetenskap. På
senaste tid har emellertid denna titel börjat anläggas
äfven af personer, som genomgått någon af de lägre
bergsskolorna i Falun och Filipstad, samt af personer,
som utan att ega teoretisk underbyggnad egna sig
åt bergshandtering.
G. D.

Bergsjö. 1. Socken i Gäfleborgs län, Bergsjö
tingslag. 39,415 har. 3,930 inv. (1903). B. utgör
ett konsistoriellt pastorat i Uppsala stift, Hälsinglands
norra öfre kontrakt. – 2. Tingslag i Gäfleborgs län,
ingår i Norra Hälsinglands domsaga och fögderi samt
omfattar socknarna Harmånger, Jättendal, Gnarp,
Bergsjö, Hassela. Areal 1,402 kvkm. 14,202 inv.
(1903). – 3. Ångsåg om 4 ramar i Bergsjö socken af
Gäfleborgs län, tillhör Hudiksvalls trävaruaktiebolag.
År 1902 sysselsattes där i medeltal 54 arbetare,
och produktionen skattades till ett värde af
263,000 kr.
3. K. K.-Å.

Bergsjöholm. Se Bjeresjöholm.

Bergskalmucker. Se Tatarer.

Bergskedja. Se Berg, geogr.

Bergskedjebildning, geol., förloppet vid och
resultatet af de enorma, ehuru långsamt försiggående,
rubbningar inom den fasta jordskorpans i synnerhet
yttre delar, genom hvilka mäktiga berglager,
ursprungligen horisontellt utbredda, blefvo hopskjutna
i stora veck och delvis upptornade till bergskedjor af
tusentals meters höjd. Orsakerna till sådana väldiga
omgestaltningar af jordytan, de s. k.
bergbildande krafterna, anses numera ligga i
jordens småningom skeende afsvalning från en högre
till en lägre värmegrad och däraf följande
sammankrympning till mindre volym. De yttre, redan fasta
delarna af jordskorpan måste därvid, för att kunna
foga sig efter denna volymförminskning i det inre,
sammantryckas till veck, som resa sig i höjden.
Nästan hela jorden rundt finnas bergskedjor, bestående
af på nämnda sätt upptornade, böjda och veckade
berglager.
E. E.

Bergskollegium. Genom ett kungl. bref af 26
febr. 1630 inrättades för första gången en
bergsöfverstyrelse i Sverige. Denna styrelse kallades
bergsamtet och fick fullständig instruktion 1634.
Ledamöter i densamma voro: en guvernör och fyra
assessorer, med hvilka skulle adjungeras en
bergskamrer, en riksguardien, en bergsskrifvare, en
general-konstmästare och en visitator eller
markscheider. 1649 fick denna styrelse namnet
bergskollegium. Detta skulle bestå af en guvernör och
6 adliga assessorer, af hvilka en skulle ständigt
vistas i Stockholm; de öfrige kunde vara
landshöfdingar i bergslagerna. Af bergskollegium
förordnades bergmästare, guardien, markscheider,
konstmästare, malmletare, bergsfogdar m. fl. tjänstemän.
Efter år 1640 blef det brukligt, att landshöfdingarna
i Stora Kopparberget, Västmanland, Närke och
Värmland hade den högsta uppsikten öfver
bergshandteringen hvar i sitt län och en gång om året infunno
sig vid bergskollegiets sammankomster. Detta bruk
upphörde omkr. 1699. Presidents- och
bergsrådstitlarna infördes 1713. Bergsråden voro till en början
2 och assessorerna 4, men då arbetet ökades, blefvo
1756 bergsråden 6 till antalet. 1766 förändrades
åter bergskollegiets sammansättning, så att det skulle
bestå af 2 bergsråd och 4 assessorer. 1828
öfverflyttades kollegiets domsrätt på de allmänna
domstolarna, och 1832 blef ledamöternas antal minskadt
till 3. 1857 upplöstes bergskollegium, och dess
göromål öfvertogos i början af 1858 af
kommerskollegium.
Th. N–m.

Berg-skrabba, bot. Se Globularia.

Bergskrut. Se Krut.

Bergs-lag, förv., var förr ett visst distrikt, som
hade privilegium på bergshandtering. I Sverige
funnos ett silfverbergslag, Sala bergslag, ett
kopparbergslag, Falu bergslag, och 17
tackjärnsbergslag, nämligen 2 i Västmanlands, 10 i
Örebro, 2 i Värmlands, 1 i Jönköpings, 1 i
Kopparbergs och 1 i Gäfleborgs län.
Tackjärnstillverkningen hade af ålder ansetts böra koncentreras
inom vissa distrikt eller bergslag, hvaremot
anläggning af stångjärnsverk enligt regeln skulle ega rum
utom bergslagen, hvars skogar voro afsedda
företrädesvis för järnhandteringens modernäring,
tackjärnstillverkningen. Denna bedrefs af de smärre
jordegarna, bergsmännen, i de trakter, som
ligga närmast grufvorna. Vissa skattefriheter
åtnjötos af dem för deras inom tackjärnsbergslagen
befintliga jord. Däremot voro de förbundna att
uppehålla tackjärnsblåsning i hytta. Enligt en k.
förordning 1859 är bergshandteringen numera fri, och
den skyldighet till blåsning i hytta eller masugn,
som dittills ålegat bergsmansjorden, upphörd. De
nuvarande hyttelagen inom tackjärnsbergslagen äro
numera icke tvungna föreningar, hvadan lott i hytta
kan förvärfvas och innehafvas utan sammanhang med
bergsmansjord. – Namnet bergslag gafs stundom
äfven åt icke privilegierade distrikt, inom hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free