- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1495-1496

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergs-lag - Bergslagernas järnvägar - Bergslags kontrakt - Bergslien. 1. Knut B., norsk målare. 2. Brynjulf B., bildhuggare. - Bergslätt. Se Berg. - Bergsman - Bergsmanshemman - Bergs-mekanik. Se Bergshandtering - Bergsmör - Berg-snultran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bergsbruk var hufvudnäring, och fortlefver ännu,
fastän utan någon egentlig administrativ
betydelse.

Sedan Sala grufva och silfververk med år 1888
af staten öfverlåtits med full eganderätt till den
korporation, som af ålder kallats Sala bergslag,
samt denna till ett aktiebolag öfverlåtit eganderätten
till grufvan och silfververket, har Sala bergslag
upphört såsom bergsbruksidkande förening, men till följd
af vissa ekonomiska förhållanden i öfrigt fortfar
korporationen ännu såsom en ekonomisk förening,
bestående af egarna (förut innehafvarna) till den jord
(bergsmanstomterna), hvilken af Gustaf II Adolf 1624
donerades till silfververkets främjande. Falu bergslag
har jämväl upphört såsom sådant, men namnet
bergslag fortlefver i Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag (se d. o.).
Th. N–m.

Bergslagernas järnvägar (sign. B. J.), den
Bergslagernas järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägslinje,
som, utgående från Falun, förenar Dalarna och
bergslagen med Göteborg, äfvensom den från stationen
Daglösen utgående grenbana, som sätter Filipstad i
förbindelse med hufvudlinjen. Denna Sveriges största
enskilda järnvägsanläggning har en längd af
sammanlagdt 486 km. (hufvudlinjen 478 km. och grenbanan
8 km.), är byggd med normal spårvidd (1,435 m.) samt
öppnades för trafik successivt från 31 dec. 1875 till
1 dec. 1879. Byggnadskostnaden uppgick 31 dec. 1903
till 45,074,556 kr. Från den med Gäfle–Dala, Falun
–Rättvik–Mora–Orsa samt Falun–Västerdalarnas
järnvägar gemensamma stationen i Falun framgår
banan mot s. v., passerar Dalälfven vid Domnarfvet,
sammanträffar i Borlänge med Södra Dalarnas och
Siljans järnvägar, tager därefter en sydlig riktning
ned till Ludvika, där Frövi–Ludvika järnväg har
sin ena ändpunkt, hvarjämte Stockholm–Västerås
–Bergslagens järnväg där korsas. Fortsättande
söderut passerar den på en bro vid Grängesberg
Frövi–Ludvika-banan. Från Ställdalen kröker sig
banan åt s. v. öfver Bredsjö, föreningsstation med
den smalspåriga järnvägen Bredsjö–Degerfors, till
Hällefors, där den åter vänder sig mot söder, och
efter att hafva passerat Grythyttehed, där Svartälfs
järnväg ansluter sig, framgår den i nästan rent västlig
riktning förbi Herrhult, hvarest i banans plan korsas
Mora–Vänerns järnväg, och Daglösen, hvarifrån
grenbanan till Filipstad utgår. Vid Deje station
öfvergår banan Klarälfven, och vid Kil korsas
Nordvästra stambanan. Från Kil blir riktningen åter
sydvästlig; banan passerar Norsälfven vid Edsvalla,
öfvergår den kanaliserade Byälfven vid Säffle, följer
därefter i sydlig riktning Vänerns strand och
öfvergår vid Köpmannabro Dalslands kanal samt korsar
vid Mellerud Dalslands järnväg och vid Öxnered
Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga-banan,
hvarefter den norr om Trollhättan öfvergår Göta älf,
hvars vänstra strand den från närheten af Lödöse
tämligen nära följer fram till Göteborg. Strax utanför
Göteborg, vid Olskroken, har banan anknytning
med Västra stambanan och i Göteborg med
Västkustbanan samt Göteborg–Borås–Alfvesta
järnvägar. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i
Göteborg. Bolagets aktiekapital är 15,716,800 kr.
Reservfonden utgjorde vid 1903 års slut 337,900
kr.
(A. d’A.)

Bergslags kontrakt, Linköpings stift, omfattar
de sju pastoraten Risinge, Vånga, Hällestad,
Skedevi, Regna, Tjällmo och Godegård. 1,797 har.
26,991 inv. (1903).

Bergslien [-lin]. 1. Knut B., norsk målare af
den düsseldorfska skolan, f. 1827 i Voss (Bergens
stift), bosatt i Kristiania. Han målade, påverkad
af Tidemand, norska folklifsbilder och har äfven
målat ämnen ur Norges medeltidshistoria. Bland
hans större arbeten må nämnas den på slottet i
Kristiania befintliga tafla, som föreställer Oskar II:s
kröning i Trondhjems domkyrka. Han är ock
porträttmålare – ett Mansporträtt från 1857 finns på
Göteborgs museum.

2. Brynjulf B., den föregåendes broder,
bildhuggare, föddes i Voss 1830. Efter att ha fått sin
konstnärliga utbildning hos Jerichau och Bissen i
Köpenhamn, flyttade han 1861 till Kristiania, där
han sedan dess varit bosatt, med undantag af året
1864, hvilket han tillbragte i Rom. Död i Kristiania
1898. B:s första större arbete var Karl Johans
ryttarstaty
framför slottet i Kristiania (aftäckt 1875).
Nämnda år gjorde han ett förträffligt utkast till en
staty öfver Kristian IV, som likväl ej blef antaget.
Han utförde sedan Henrik Wergelands staty på
Eidsvoldsplatsen (aftäckt 1881) samt smärre statyer
af P. K. Asbjörnsen (1891, på Sankt Hanshaugen)
och Joh. Brun (utanför nationalteatern i Kristiania).

3. Nils B., den föregåendes brorson, f. 1853 i
Voss, målare, bekant genom sina tomtebilder.
(G–g N.)

Bergslätt. Se Berg, geogr.

Bergsman kallades fordom innehafvare af
bergsmanshemman, hvilken egde skyldighet att bedrifva
hyttebruk (blåsa tackjärn) och använda sina skogar
till kolning. Bergsmännen voro indelade på hyttelag,
och deras hemman voro till följd af dessa
skyldigheter och mot erläggande af tiondejärn fritagna från
rotering m. m. Numera, sedan tackjärnstillverkningen
1859 frigjorts, kvarlefver ordet bergsman som
benämning på innehafvare af hemman eller hemmansdel i
ett bergslag, oafsedt om han bedrifver hyttebruk eller
ej. På senare tider hafva de bergsmän, som
verkligen bedrifva tackjärnstillverkning, börjat kalla sig
bergsbruksidkare och, om tillverkningen sker i större
skala, brukspatron.
Th. N–m.

Bergsmanshemman, hemman inom ett bergslag.
I kameralt afseende betyder detta ord: ett inom
tackjärnsbergslag beläget krono- eller skattehemman,
som, innan kungl. förordningen 20 sept. 1859
blef gällande, hade skyldighet att uppehålla
tackjärnstillverkning och därför i allmänhet åtnjöt frihet
från ordinarie rotering, men icke från andra onera,
som åligga krono- och skattehemman.
Kbg.

Bergs-mekanik. Se Bergshandtering.

Bergsmör Werner, miner., en ur alunskiffer
stundom utsvettad alunart af smörliknande konsistens.

Berg-snultran, Labrus maculatus, zool., den
största bland Skandinaviens bergfiskar, når vid
Sverige en längd af omkr. 1/2 m. och kan i sydligare
trakter blifva ända till 0,6 m. lång. Bergsnultran
har en ganska stor geografisk utbredning: den finnes
vid nordvästra kusten af Afrika, förekommer
öfverallt i Medelhafvet och går ända upp till
Trondhjemstrakten. Vid Bohus län är den icke sällsynt,
men tyckes hålla sig på enstaka platser i mellersta
skärgårdsbandet. Grundtonen i dess ryggfärg är
grön, med svart anstrykning och stora,
sicksack-ställda, men föga skarpt markerade mörka fläckar;
på buken är den blå. Fjällkanterna äro rödgula.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0790.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free