- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
149-150

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bestötlåda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djur; fig., syndabock. – Bêtise [betis], dumhet. Jfr
Best.

Bete. Se Betesfodring, Betesmarker och Mulbete.

Béteigeuze [betäJös] l. Batageuze, fr., a Orionis,
astron.
, fixstjärna af första storleken i stjärnbilden
Orions högra (östra) skuldra, en af Bessels 47
fundamental-stjärnor. Den glänser med ett vackert,
rödt ljus och flyttar sig på hundra år 5 sekunder mot
öster.

(A. N–r.)

Betel, bot. Se Areca, Kateku och Piper.

Betel (hebr. Els, d. ä. Guds "hus"), en i gamla
testamentet ofta omtalad berömd ort, bekant redan före
Israels uppträdande i Kanaan. Ursprungligen skall
staden ha hetat Lus (Dom. 1:23), men detta namn
har med tiden fått vika för Betel, som egentligen
torde ha varit namn på kultstället öster om staden
1 Mos. 28, 11 ff.). B. omtalas flera gånger redan
under patriarkernas tid (1 Mos. 12:8; 28; 35). I
berättelsen om Jakobs dröm och byggandet af altaret
i B. (1 Mos. 28:17; 35:7) gifves förklaringen
till namnets uppkomst. När Israel under Josua kom
för att eröfra landet, var B. säte för en af de
småkonungar, som regerade öfver Kanaan (Jos. 12:
16). Under domartiden nämnes det som en betydelsefull
samlingsplats med en viktig helgedom (1 Sam. 7:16,
Dom. 20:18, 26). Efter rikets delning blef staden
genom konung Jerobeam I en rikshelgedom i Efraims
rike (1 Kon. 12:28 ff.). På Elisas tid fanns där en
profetförening (2 Kon. 2:3). Den där öfvade kulten,
som blef oberörd af Jehus religiösa reform efter den
omridiska dynastiens störtande, var under Jerobeam
II:s tid föremål för profeterna Amos’ och Hoseas
stränga anklagelser (Am. 3:14; 4:4; 5:5, Hos. 4:
15; 5:8; 10:5). I B. uppträdde Amos och förkunnade
till stor bestörtning, särskildt för prästen Amasja,
Efraims rikes undergång (Am. 7:10 ff.). Efter
Samarias fall kom B. för en kort tid under Juda
rike genom dess konung Josia, som lät utrota den där
öfvade orena kulten (2 Kon. 23:15 ff.). Sedan judarna
återkommit från Babel, omtalas B. mera sällan, i nya
testamentet icke alls. Josephus omnämner det såsom en
liten stad. B. motsvarar det nuv. Betin, beläget några
timmars väg i nordlig riktning från Jerusalem. Det har
ett fritt läge, flera källor samt ruiner efter en damm
och efter några kyrkliga byggnader.

E. S–e.

Betel, en Helgelseförbundets missionsstation i
Zululandet i Syd-Afrika.

Bet el-Fakih ("de lärdes hus"), stad i arabiska
landskapet Jemen, n. ö. om Mokka. Omkr. 8,000
inv. Fordom landets största marknadsplats för kaffe.

Betelflagg. Se Betelkapten.

Betelkapten, sjöv., befälhafvare å handelsfartyg,
hvilken har rättighet att föra betelflagg
och som det åligger att i utrikes hamnar, där flera
svenska (norska och danska) fartyg sammanträffa,
hvarje söndag, när omständigheterna det medgifva,
hålla offentlig gudstjänst ombord på sitt fartyg. Då
sjömannasällskapen bildades i Sverige (1831), beslöto
de, att ett visst antal betelkaptener skulle finnas
inom hvarje sällskap. Till betelkaptener borde utses
sådana bland sällskapens seglande ledamöter, som gjort
sig synnerligen förtjänta af medborgerligt förtroende
och som förde fartyg på aflägsna farvatten. Numera
(1904) finnes icke någon betelkapten, dels emedan
svenska segelflottan på aflägsna farvatten
betydligt minskats, dels emedan skandinaviska kyrkor
eller kapell finnas i de flesta mera betydande
sjöstäder. Betelflaggen hade hvitt fält, på tre
sidor omgifvet af en gul kant och utanför denna
af en blå kant, samt i midten en strålande sol
med bilden af det allseende ögat, hvaröfver stod
ordet "Bethel". Den första svenska betelflaggen
invigdes af J. O. Wallin 7 mars 1838. Det fartyg,
som fördes af en betelkapten, kallades betelskepp. Så
benämnas äfven en del gamla, aftacklade fartyg,
som i vissa amerikanska m. fl. hamnar användas såsom
sjömanskapell.

R. N. (H. W–l.)

Betelnöt, bot. Se Areca och Arekanöt.

Betelpalm, bot. Se Areca.

Betelpeppar, bot. Se Areca.

Betelseminariet, en läroanstalt för utbildande af
pastorer och missionärer inom baptistsamfundet
i Sverige. Det grundlades år 1866. Läroverket
öfvervakas af en särskild styrelse, årligen
vald af föreningen Betelseminariet. Det har eget
hus (Engelbrektsgatan 18, Stockholm), inköpt
för 80,000 kr. Utom något understöd från det
amerikanska baptistmissionssällskapet i Boston
åtnjuter det bidrag från baptistförsamlingarna
i landet. Inkomsterna ha de senare åren uppgått
till omkr. 16,000 kr. Seminariet omfattar 4
årsklasser (numera omkr. 40 elever årligen)
och har 4 ordinarie och 2 extra lärare. Nära
400 elever ha sedan läroanstaltens början
deltagit i undervisningen. Läroverket eger
ett jämförelsevis rikhaltigt bibliotek af
mestadels engelsk teologisk litteratur.

C–th.

Betelskepp. Se Betelkapten.

Bête-noire [bät-nwar], fr. Se Bête.

Beterræ (Bæterræ), romarnas namn på staden
Béziers.

Betesda var namnet på en damm i Jerusalem, vid
"Fårporten", n. om templet (Joh. 5). Dess vatten, som
ansågs tidvis vara satt i rörelse af en ängel (Joh. 5:4),
torde ha stått i förbindelse med en underjordisk
intermittent källåder och har förmodligen, såsom
vattnet i den nuvarande Mariakällan i Kidrondalen,
sålunda under vissa tider stigit, under andra
aftagit. Hvar Betesdadammen legat i Jerusalem är
ännu ovisst. Några söka den i Birket Isra’in, en
förfallen damm, norr om den gamla tempelplatsen,
andra i en damm under Sionssystrarnas kloster, andra
åter norr om den nuvarande S:t Annakyrkan. Det senare
antagandet kan stödja sig på en tradition, som ända
från 6:e årh. utpekar detta ställe såsom Betesda.

E. S–c.

Betesfodring, husdjurssk., är af stort värde
vid husdjurens underhåll, icke endast därför
att landtmannen dymedelst kan tillgodogöra sig
växtligheten på en del marker, som i annat fall skulle
lämna ringa inkomst, utan äfven därför att husdjurens
välbefinnande ökas genom de lättsmälta, späda
växterna, den rena luften och den omständigheten att
de kunna röra sig fritt. För hästar, får och getter
väljas helst höglända betesmarker och för nötkreatur
låglända. På odlade betesmarker kan man antingen låta
kreaturen ströfva fritt omkring – såsom vanligt är
på naturliga beten – eller ock tjudra eller valla
dem. Vid tjudring måste de flyttas en eller ett par
gånger om dygnet, alltefter växtligheten på marken,
och dessutom måste man föra vatten till dem. Vid
vallning af större hjordar böra vallhjonen hafva hjälp
af dresserade hundar, i hvilket fall kreaturen kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free