Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilbao. 2. Hufvudstad i spanska provinsen Vizcaya - Bilbasov, Vasilij Aleksejevitj, rysk historieforskare - Bilberg. 1. Johan B. (skref sig först Billberg), biskop - Bilberg. 2. Fredrik Otto B., militär, politiker - Bilbilis, romersk stad i Hispania Tarraconensis - Bilboquet, leksak - Bilbref, en skriftlig handling som skulle utfärdas för hvarje fartyg - Bild, den föreställning om ett föremål hvilken framkallas genom synintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ton, värde 55 mill. pesetas), tackjärn och
fårull. Införseln omfattar stenkol (1900:
20,? mill. pesetas), koks (1900: 4,7 mill. pesetas),
trä (1900: 1,9 mill. pesetas) och stockfisk
(1900: 8,1 mill. pesetas) m. m. Stadens industri
omfattar järnverk och metallfabriker, skeppsvarf,
papper, läder, segeldukstillverkning m. m. B. är
säte för en guvernör och många utländska konsuler
(bl. a. en aflönad svensk-norsk), ett universitet,
ett museum, en marinskola. – Staden hette
egentligen Belvao ("godt vadställe") och
anlades 1300. Många strider hafva utkämpats vid
B. De märkligaste voro de, som föreföllo 1873 och
1874 under karlistupproren. Vid båda tillfällena
belägrades det länge, men fåfängt af karlisterna.
(J. F. N.)
Bilbasov, Vasilij Aleksejevitj, rysk
historieforskare, f. 1838. Efter studier vid
Petersburgs universitet och flerårig vistelse i
utlandet blef han 1867 professor i historia vid
Kijews universitet, men lämnade 1871 den akademiska
lärarbefattningen och egnade sig odeladt åt
litteratur och historisk forskning, särskildt af
medeltidens historia under korstågen. Såsom grundlig
kännare af Katarina II och hennes regeringstid
har B. inlagt stora, tyvärr ofrivilligt afbrutna
förtjänster om den ryska historieskrifningen. Dessutom
var han faktiskt en tid tidningen "Golos"
redaktör. Död 1904. A–d J.
Bilberg. 1. Johan B. (skref sig först Billberg),
biskop, f. 17 nov. 1646 i Mariestad, d. 11 mars
1717, kom vid 13 års ålder till Uppsala, där
han 1672 aflade filosofie kandidat-examen och
försvarade en afhandling. Kort därpå besökte han
under en fyraårig resa med en ung ädling Europas
förnämsta hof och akademier samt förvärfvade
därunder ovanligt stora kunskaper. 1679 blef han
utnämnd till professor i matematik i Uppsala. Såsom
universitetslärare utvecklade han under tio års
tid en vidsträckt verksamhet såsom matematiker,
astronom och fysiker och efterlämnade ,ett stort
antal dissertationer. Småningom började dock
filosofien locka hans håg. Sedan han 1689 blifvit
teologie professor, egnade han hufvudsakligen sin
verksamhet åt denna vetenskap och fick därigenom
ett väsentligt inflytande på sin tids bildning. I
den häftiga striden mellan anhängarna af Cartesius’
filosofi och de ortodoxe teologerna, hvilka utgingo
från Aristoteles, var han en af de ifrigaste
kämparna på de förres sida och blef därför häftigt
angripen af teologerna, framför allt den trätgirige
H. Schütz. Striden upphörde ej ens sedan regeringen
tillsatt en kommission för att granska och afgöra
stridsfrågan, hvilken granskning utföll till B:s och
cartesianernas förmån. 1692 blef han af konungen
utnämnd till pastor i Örebro, där han fortfarande
under stort tillopp af åhörare höll offentliga
föreläsningar. 1701 blef han efter Erik Benzelius
d. ä. biskop i Strängnäs, hvilket ämbete han skötte
med allvar och nit till sin död. B. var en af sin
tids namnkunnigaste män, en verklig polyhistor,
i synnerhet framstående såsom reformator af de
filosofiska och teologiska studierna. Han är äfven
berömd såsom matematiker, grekisk filolog och latinsk
skald. Han sysselsatte sig ifrigt med förslag till
förbättringar i tidräkningen, hvilka dock först efter
hans död buro frukt. Sin största betydelse förvärfvade
B. såsom universitetslärare, genom det sätt, hvarpå
han förstod att leda ungdomen. Bland hans skrifter
märkas Diatriba de cometis (1682),
Elementa geometriæ planæ et solidæ (1687 och 1691)
och Computatio cyclica (1688 och 1692), hvilka
varit flitigt använda som läroböcker, vidare
Refractio solis inoccidui in septemtrionalibus
eller midnattssolens rätta och synliga rum uti
Nordlanden (1695) samt Consultatio de reformatione
utriusque calendarii juliani et gregoriani circa
finem hujus et initium venturi seculi ad theologos
et matematicos orbis christiani (1699). Se vidare
Ol. Andreæ Knös, "Historiola literaria poëtarum
Westrogothiæ latinorum", tertia partic. (1780-83)
samt "Svenskt biografiskt lexikon", ny följd, bd II,
med där angifven litteratur. – B:s barn adlades
1712. (J. Hdr.)
2.Fredrik Otto B., den föregåendes sonson, militär,
politiker, f. 3 aug. 1722, ingick tidigt vid
amiralitetet, där han 1754 avancerade till löjtnant,
1760 till kaptenlöjtnant och 1761 till major. Vid
flera tillfällen utmärkande sig för tapperhet,
gjorde sig dock B. mest bemärkt genom sin politiska
verksamhet. Under frihetstidens senaste riksdagar en
af mössornas stridbaraste kämpar bland adeln, fann
sig B. ej utan vidare till rätta med den sakernas
nya ordning, som åvägabragts genom Gustaf III:s
revolution, utan framträdde vid 1778 års riksdag
som en af de få målsmännen för det oppositionella
landtpartiet. Hans motion om en instruktion för
bankoutskottet gaf ock anledning till mycken
oro inom det rojalistiska lägret, ehuru den ej
ledde till praktisk påföljd. Vid 1786 års riksdag
ansågs ock B. som en af oppositionens "operatörer"
var en af riddarhusets elektorer och erhöll själf
plats i statsutskottet. Såväl genom sitt uppträdande
därstädes som i ståndets plena torde B. hafva kraftigt
bidragit till att ständerna åtogo sig den af konungen
föreslagna bevillningen endast för fyra år. Ett af
B. ingifvet memorial om tryckfrihetens återställande
till de gränser, som utstakats i 1774 års förordning,
bidrog ytterligare att stärka B:s anseende inom
oppositionens leder. Af Gustaf III betraktades
han åter som en farlig fiende, och när konungen
1789 beredde sig att genomdrifva förenings- och
säkerhetsakten, blef B., som tillhörde bankoutskottet,
förbjuden att lämna sina rum. Han erhöll dock snart
fullständig frihet, mot löfte att icke vidare deltaga
i den pågående riksdagens förhandlingar. Vid riksdagen
i Gäfle 1792 var han åter medlem af bankoutskottet och
lät äfven, trots sin höga ålder, stundom höra af sig
vid 1800 års riksdag. Död å sin egendom Näsbyholm
i Södermanland 29 okt. 1806, den siste af sin ätt.
V. M.
Bilbilis, romersk stad i Hispania Tarraconensis. Af
dess ruiner byggde araberna Calat Ajub, det nuv. Calatayud
(se d. o.).
Bilboquet [-båke], fr. (af bille, kula, boll), leksak,
bestående af en skål med tillhörande skaft och en
därvid med ett snöre fäst kula. Leken består däri,
att den i luften uppkastade kulan uppfångas i skålen
eller på spetsen af skaftet.
Bilbref (af holl. bijl, bila, yxa), en skriftlig
handling, som enligt k. förordn. 1868 ang. pass- och
nationalitetshandlingar skulle utfärdas för hvarje
till utrikes sjöfart afsedt nybyggdt eller förbyggdt
fartyg, hvars dräktighet uppgingo till 6 nyläster
eller därutöfver. Numera medföra fartygen inga
bilbref. Jfr Bilattest.
Bild, den föreställning om ett föremål, hvilken
framkallas genom synintryck; äfven föreställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
