Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnram. 1. Lars Olofsson B., till Isnäs och Domaregården, krigshöfvitsman - Björnram. 2. Hans Larsson B., amiral - Björnram. 3. Andreas Laurentii B., ärkebiskop - Björnram, Gustaf, mystiker - Björnrot, bot. Se Meum - Björnsen, Louise Elisabeth, dansk författarinna under pseudonymen Elisabet Martens - Björnsholm, herrgård vid Limfjorden i Jylland - Björnsholmen, ångsåg i Skellefteå socken - Björnsjöfloden. Se Björnfloden - Björnsjön, Stora, sjö i nordvästra delen af Canada - Björnskansen. Se Wismar - Björnskinn. Se Pälsverk - Björnson. 1. Björnstjerne Martinius B., norsk skald och politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Lars Olofsson B., till Isnäs och Domaregården,
krigshöfvitsman, tjänade först Sten Sture d. y.
samt var sedan en af Gustaf Vasas förste och
dugligaste anhängare. Han utmärkte sig i slaget vid
Västerås 1521, där danskarna blefvo besegrade. Sedan
han därefter blifvit skickad till Uppland, lyckades
det honom och stridskamraten Lars Eriksson att i
Uppsala öfverrumpla ärkebiskopens fogde Bengt Bjugg
och att uppbränna biskopsgården. När Gustaf Trolle
sedermera själf tågade tillbaka från nämnda stad,
dit han efter Bjuggs missöde begifvit sig för att
tukta upprorsmännen, angreps han ur ett bakhåll af B.,
som vållade honom stor manspillan och så när hade
bragt honom själf om lifvet. B. användes sedermera
af konung Gustaf alltjämt inom förvaltningen.
Han var bland annat fogde och ståthållare i Norrland.
2. Hans Larsson B., den föregåendes son, skickades
1561 jämte Klas Kristersson Horn till
Reval, där dessa båda män genom en under brydsamma
omständigheter med skicklighet ledd underhandling
lyckades att utan våld förmå staden att gifva sig
under svenskt välde. Samma år erhöll B. af Erik XIV
frälse för sig och sina arfvingar. 1562 blef han
amiral för en eskader, hvilken skulle i Finska
viken uppsnappa alla fartyg, som seglade på Narva,
Revals handelsrival. Äfven 1563 kryssade han
i Finska viken, hvarjämte han under fejden
mellan Erik XIV och hertig Johan från sjösidan
inneslöt Åbo, där den senare försvarade sig. Hösten
1563 kallar han sig slottsherre på Åbo slott och
1564 tillförordnad slottslofven därstädes.
Sistnämnda år deltog han såsom sändebud i
underhandlingar med ryssarna i Dorpat och afgick 1566
på en beskickning till Ryssland. Han befinnes hafva
undertecknat Göran Perssons dödsdom (1567).
I juni 1568 sattes han emellertid till gubernator
öfver hela Finland och öfverste befallningsman på
Viborgs slott. Han tyckes icke hafva deltagit
i resningen mot Erik, men villigt fogat sig i de
nya förhållandena, ty i dec. 1568 utnämndes han
till öfverbefälhafvare öfver krigsfolket i Viborgs
m. fl. län. Han afled 1571 och beskylldes
efter sin död af Johan III för egennytta.
Fr. W.
3. Andreas Laurentii B., den föregåendes broder,
ärkebiskop, skref sig omväxlande Björnram och
Bothniensis Bureus, det senare emedan modern
var af den gamla Buresläkten. Efter att ha studerat
vid utländska universitet blef han kyrkoherde i
Gäfle 1570. Omfattad med ynnest af Johan III på
grund af sin sympati för dennes liturgiska
planer – han lär ha varit den förste präst,
som mässade efter "röda boken" –, blef han
biskop i Växjö 1577. Där synes han dock ej
ha varit verksam för den nya ordningen; det var
först genom Knut Lillies och Henrik Mattssons försorg,
som Växjö domkapitel, år 1580, antog
liturgien. B. räknades under denna tid t. o.
m. af antiliturgisterna till deras parti. Emellertid
upphöjdes han af konungen år 1583 på den sedan 1579
vakanta ärkebiskopsstolen. Kort därefter utfärdade
han, till antiliturgisternas öfverraskning och harm,
en deklaration beträffande liturgien, om hvilken han
förklarade, att han med godt samvete kunde antaga
den, då intet i den stred mot "den rena apostoliska
tron". Angripen med stor hänsynslöshet af Abraham
Angermannus i tvenne anonyma skrifter, svarade
han med ett i värdig ton hållet genmäle. l striden
för ’Nova ordinantia" af 1575 och liturgien var han
konungens fastaste stöd. Men tillika anbefallde han,
såsom man ser af ett i flera hänseenden märkligt
visitationsprotokoll af år 1585, "catechismus och
then Lutheri uttydhning, som ståår i psalmebooken",
att läsas och förklaras på de bönedagar, som skulle
hållas hvarje vecka, äfvensom, om man så ville, på
några återinförda katolska helgdagar (Kristi lekamens
fest m. fl.). B. dog nyårsdagen 1591 och begrofs i Uppsala domkyrka.
O. Aft.
Björnram, Gustaf, mystiker, f. i Savolaks 1743
l. 1746, blef tidigt sergeant vid hertig Fredrik
Adolfs regemente och tjänade sig där upp till
löjtnant, men tog afsked ur krigstjänsten och blef
hertig Karls (Karl XIII:s) handsekreterare. Han var
äfven anställd som translator för finska språket
i Stockholm, där han mest vistades. Slutligen
fick han titel af kungl. sekreterare samt en
pension af 400 kr. årligen. Död i Stockholm
1801. B. var ryktbar såsom frimurare, andeskådare
och spåman. Själfve Gustaf III och många bland
dennes hofmän läto förleda sig att vara tillstädes
vid och tro på hans andebesvärjelser och profetior.
V.*
Björnrot, bot. Se Meum.
Björnsen, Louise Elisabeth, dansk författarinna
under pseudonymen Elisabet Martens, f. 1824,
d. 1899, skref alltifrån 1855 en rad berättelser,
som företrädesvis skildra kvinnans ställning i lifvet
och samhället. De viktigaste äro Hvad er livet? (1855,
3:e uppl. 1881), En kvinde (1860, 2:a uppl. 1894),
Sangerinden (1876), To söstre (1890) och samlingen
Fra fortid og nutid (1878).
E. Ebg.
Björnsholm, herrgård vid Limfjorden i Jylland,
v. om Lögstör, är det forna namnkunniga Vitsköl
kloster, som upprättades 1158 af Valdemar I, hvilken
lät dit hämta cistersiensmunkar från Varnhems kloster
i Västergötland. Efter reformationen indrogs klostret
till kronan, men såldes 1573 till Björn Andersen till
Stenalt, som gaf gården dess nuvarande namn.
Björnsholmen, ångsåg i Skellefteå socken,
Västerbottens län, tillhör firman A. Markstedt &
söner. Jfr Lejonström och Sävenäs.
Björnsjöfloden. Se Björnfloden.
Björnsjön, Stora (eng. Bear lake), sjö i nordvästra
delen af Canada, mellan 65° och 67° n. br. samt 117°
och 123° v. lgd. Areal 29,000 kvkm. (= Dalarna). Sjön,
hvars yta ligger 119 m. ö. h., har många stora
vikar (Mac Tavish bay, Mac Vicar bay, Keith bay,
Smith bay och Dease bay), som åtskiljas genom långt
framskjutande halföar. Den upptager flera mindre
tillflöden och afflyter (vid Fort Franklin) genom
Björnfloden till Mackenzie.
Björnskansen. Se Wismar.
Björnskinn. Se Pälsverk.
Björnson. 1. Björnstjerne Martinius B., norsk
skald och politiker, föddes 8 dec. 1832 i Kvikne,
Österdalen, i prästgården Björgan, belägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
