Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blistersteel, eng., blåsstål. Se Brännstål - Blittersdorff, Friedrich Landolin Karl, friherre, badensisk politiker - Blitum L., Sminkbär, bot., växtsläkte tillhörande fam. Chenopodiaceæ - Blix, Elias, norsk teolog och orientalist - Blix, Magnus Gustaf, fysiolog - Blixen-Finecke, svensk och dansk friherrlig ätt - Blixen-Finecke. Karl Frederik Axel Bror von B., friherre, dansk politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blistersteel [blista sti’1], eng., blåsstål. Se Brännstål.
Blittersdorff, Friedrich Landolin Karl, friherre,
badensisk politiker, f. 1792, d. 1861, utmärkte
sig såsom Badens ombud i Frankfurt vid tyska
förbundsförsamlingen 1821-35 och 1843-48 för den
strängaste konservatism och ifver att hålla alla
frihetsrörelser nere i de stater, som tillhörde tyska
förbundet. Som badensisk hus- och utrikesminister
verkade han i samma anda och kom i den häftigaste
konflikt med landtdagen, hvars andra kammare han 1841
upplöste. Efter 1848 lefde han i tillbakadragenhet,
harmsen öfver de af honom bekämpade nya idéernas
framgångar. I arbetet
Einiges aus der mappe des freiherrn von Blittersdorff (1849)
framlade han sin politiska åskådning.
Blitum L., Sminkbär, bot., växtsläkte tillhörande
fam. Chenopodiaceæ. Skiljes från Chenopodium
genom bärlik, röd skenfrukt. Endast 2 arter,
B. capitatum och B. virgatum, tillhöra Skandinaviens
flora. – Om B. bonus Henricus se Spenatväxter.
G. L–m.
Blix, Elias, norsk teolog och orientalist, f. 24
febr. 1836 i Gildeskaal (Nordland), genomgick Tromsö
skollärarseminarium (1853-55) och var därefter lärare
vid stadens skolor. 1860 blef han student och 1866
teol. kandidat. För att studera semitiska språk och
gammaltestamentlig teologi uppehöll han sig 1871-72
med statsunderstöd i utlandet (särskildt Leipzig),
hvarefter han 1873 blef stipendiat i nämnda ämnen vid
universitetet i Kristiania. 1876 tog han filosofiska
graden med en afhandling om De vigtigste udtryk for
begreberne herre og fyrste i de semitiske sprog,
egentligen en afdelning af ett större verk, hvarmed
han de sista åren varit sysselsatt, en jämförande
etymologisk ordbok öfver arabiska och syriska. 1879
blef han e. o. professor i hebreiska. Vid bildandet af
den sverdrupska ministären 26 juni 1884 utnämndes han
till chef för kyrko- och undervisningsdepartementet,
men utträdde åter i febr. 1888 och återtog 1889
sin professur. Mera än genom sina vetenskapliga
verk har B. gjort sitt namn kändt i Norge genom
sitt arbete för folkspråkets användning i kyrka och
skola. Utgången från allmogen, var han från ungdomen
en varm anhängare af "maalsträvet" och författade på
folkspråket Nokre salmar, gamle og nye (3 h. 1869-75),
hvilka, utmärkta för trosvärme och innerlighet,
utkommit i nya upplagor och auktoriserats 1892 till
offentligt bruk af de församlingar, som besluta
därom (hittills öfver 100). Senare besörjde B. med
biträde af Aasen en öfversättning till folkspråket
af Romarbrefvet, utgifvet 1882 som prof på den med
statsmedel understödda öfversättningen af hela nya
testamentet, hvilken utkom 1890, och hvilken äfven
till största delen är verkställd af B., som likväl
på skilda ställen haft värdefull hjälp af prästen
Belsheim och skoldirektör Matthias Skard. Under sina
sista år arbetade B. på en öfversättning af gamla
testamentet, hvaraf han hann få färdig en stor del
af Psaltaren. Han dog i Kristiania 17 jan. 1902.
Blix, Magnus Gustaf, fysiolog, f. 25 dec. 1849 i
Säbrå socken, Västernorrlands län, blef student 1869,
med. kandidat 1875 och licentiat 1879 samt med. doktor
1880, allt i Uppsala. Han förordnades 1880 till
docent i experimentell fysiologi och medicinsk fysik
i Uppsala, utnämndes 1882 till
ordinarie laborator vid fysiologiska institutionen
därstädes, efter att ända sedan 1876 på förordnande
hafva förestått densamma, samt 1885 till professor i
fysiologi och embryologi vid Lunds universitet. Sedan
1899 var han universitetets rektor. Död 14
febr. 1904. Med särskild förkärlek egnade sig
B. åt muskelfysiologien och sinnesfysiologien och
vann inom dessa grenar af sin vetenskap mycket
viktiga resultat, bland hvilka i främsta rummet
bör anföras hans upptäckt af att våra förnimmelser
af köld och värme förmedlas genom olika slags nerver
(Experimentala bidrag till lösningen af frågan om hudnervernas specifika energi
(1883, i Upps. läkarf. förh.), för hvilken afhandling han 1889 erhöll Svenska läkarsällskapets halfsekelsmedalj).
I sin gradualafhandling,
Oftalmometriska studier (1880; af Vetenskapsakademien belönt med halfva wallmarkska belöningen),
beskrifver han en efter en ny princip konstruerad
oftalmometer och meddelar med densamma gjorda mätningar.
I flera afhandlingar,
Bidrag till läran om muskelelasticiteten (1874, i Upps. läkarf. förh.),
Till belysning af frågan huruvida värme omsättes till mekaniskt arbete vid muskelkontraktionen (ibid. 1881),
Ett bidrag till kännedomen om muskelns spänning och det mekaniska arbetet vid kontraktionen (ibid. 1884),
Die länge und spannung des muskels (Skand. arch. f. physiol., 1891-95),
Studien über muskelwärme (ibid. 1901),
har han med nya metoder behandlat många af de svåraste frågorna
beträffande muskelns allmänna fysiologi. Därjämte
konstruerade B. en mängd utmärkta fysiologiska
instrument, hvilka till en del äro beskrifna i
nyssanförda arbeten, dels ock i andra afhandlingar, bl. a. i
Neue registrirapparate (i Pflügers arch., 1902).
Hans vetenskapliga alstring utmärkte sig genom
en utomordentligt sträng experimental kritik och en
mycket stor originalitet och själfständighet. Jfr
nekrolog af J. E. Johansson, i Hygiea 1904.
R. T–dt.
Blixen-Finecke, svensk och dansk friherrlig ätt,
som härstammar från Pommern. Under namnet Blixen
blef den naturaliserad i Sverige 1723 och 1756
samt friherrlig 1772. Ätten kallar sig sedan 1801
Blixen-Finecke efter en kammarjunkare von Finecke,
hvilken för släkten stiftade stamgodset Dallund på
Fyn och 1802 baroniserades i Danmark.
Karl Frederik Axel Bror von B., friherre, dansk
politiker, f. 15 aug. 1822 på Dallund, d. 6 jan. 1873
i Baden-Baden. Han ärfde 1829 stamgodset Dallund
på Fyn och Näsbyholm i Skåne äfvensom familjegods
i Pommern, men sålde de sistnämnda 1847, så snart
han blef myndig. I kriget 1848 anförde han en
skvadron frivilliga herrgårdsskyttar och var 1850
en af "grundejerforeningens" stiftare samt en
tid dess ordförande. Denna förening ville häfda
godsegarnas politiska inflytande och bekämpade
planen om tvångsaflösning af "fäste"-förhållandet,
men tillrådde kraftigt frivillig försäljning af
"fästegodsen". Själf sålde B. alla sina till billiga
priser. 1851-52 var han folketingsman och tog då
till orda för helstaten, men 1856 tog han säte på
svenska riddarhuset efter en tillfällig brytning med
konung Fredrik VII. 1857 väckte han uppseende genom
sin flygskrift Skandinavismen praktisk, hvari han
föreslog en ömsesidig adoption af de två nordiska
konungahusen, så att det längst lefvande skulle ärfva
alla tre kronorna. 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
