Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonn - Bonnac (Bonac). 1. Jean Louis Dusson de B. 2. Pierre Chrysostème Dusson (d'Usson) de B. - Bonnassieux [-siö], Jean Marie - Bonnat. - Bonnat [båna'], Joseph Florentin Léon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden af Rhen, öfver hvilken där går en vacker
bro, fulländad 1898. 50,736 inv. (1900), däraf
10,937 protestanter. B. var fordom residens
för kurbiskopen af Köln, hvars slott nu är
universitetsbyggnad. Universitetet leder sina anor
tillbaka till en 1777 af Kölns ärkebiskop stiftad
akademi, hvilken genom kejsar Josef II :s diplom
1784 upphöjdes till universitet. Detta öppnades
1786 och egde bestånd till fransmännens inmarsch
i staden 7 okt. 1794, ehuru det upplöstes först
1797. Det nuvarande universitetet, som stiftades
1818, öfverträffas i fråga om lärarkrafter (1903:
159) och antalet studerande (omkr. 2,300) bland
preussiska universitet endast af Berlins. Biblioteket
har omkr. 301,500 bd och 1,452 handskrifter. I
det närbelägna Poppelsdorf ligga universitetets
naturhistoriska museum, botaniska institut och
trädgård samt den med universitetet förenade,
1846 grundade landtbruksakademien. Bland B:s kyrkor
märkes münstern, byggd dels i romansk stil, dels i
s. k. öfvergångsstil under 11 :e–13:e århundradena. I
B. är rest en staty af Beethoven, som föddes där;
äfven finnes en staty af Arndt. – B. har en rätt
liflig industri samt betydlig vinhandel. B. är
af romersk-keltiskt ursprung, i det Drusus vid en
keltisk by grundade Castra bonnensia. Flera gånger
förstördes staden, sista gången af nordiska vikingar
(869). När kölnarna förjagade sina ärkebiskopar, blef
B. från 1265 deras residens ända till 1794, ehuru de
fortfarande buro titel af Köln. Äfven i nyare tiden
har B. flera gånger eröfrats. Dess fästningsverk
slopades 1717. År 1794 intogs det af fransmännen,
som behöllo det i Lunévillefreden. 1814 tillföll
det Preussen. J. F. N.
Universitetet i Bonn.
Bonnac (Bonac(). 1. Jean Louis Dusson de B., markis,
fransk diplomat, f. 1672, d. 1738 i Paris,, tjänade
en tid såsom musketör och blef 1694 dragonkapten,
men åtföljde 1696 sin morbroder Bonrepaus på hans
ambassad till Danmark och Holland och utnämndes 1700
till envoyé hos hertigarna af Lüneburg samt fick af
dem 1701 chefskapet för ett regemente. 1701 afgick
öfverste B. såsom fransk envoyé till Karl XII, blef
visserligen mottagen, ehuru kyligt, i lägret vid
Libau i sept. s. å., men underrättades, att ingen
främmande minister finge följa konungen i fält,
hvarefter B. vistades än i Riga, än i Oliva och än,
hufvudsakligen, i Danzig. Under denna ofrivilliga
skilsmässa från den monarks person,
hos hvilken han var ackrediterad, egnade han mycken
uppmärksamhet åt Tysklands, Danmarks, Polens och
Ungerns angelägenheter. Han bidrog bl. a. väsentligt
till att väcka och underhålla Rákoczis mot kejsaren
riktade uppror i Ungern, och genom hans händer gick
det franska guld, som understödde detsamma. På egen
begäran rappellerades B. 1707 och ackrediterades
s. å. hos Polens konung Stanislaus Leszczynski, men
nödgades i slutet af 1709, efter Poltavaslaget, lämna
Polen. (Om B:s beskickning till Karl XII se Christian
Schefers "Louis XIV et Charles XII" i "Annales
de l’Ecole libre des sciences politiques", tome
VIII, 1893.) Återkommen till Frankrike, författade
han 1711 till dauphines upplysning en intressant
Mémoire de ce qui s’est passé de plus considérable
dans le Nord depuis l’année 1700 jusques en 1710
(tryckt i "Revue d’histoire diplomatique", bd 2–3,
1888–89). Efter att 1711–13 hafva varit minister
i Madrid, arbetade han på att blifva ambassadör i
Berlin, och för att tilldraga sig hertigen-regentens
uppmärksamhet författade han 1715 flera betänkanden
rörande utrikespolitiken (delvis tryckta i ofvannämnda
revy, bd 5, 1891), i hvilka han bl. a. tillstyrkte en
nära förbindelse med Preussen, emedan en allians med
det försvagade Sverige ej längre syntes honom lända
till Frankrikes nytta. Emellertid utnämndes han 1716
till ambassadör i Konstantinopel, där han stannade
till 1724, en tid, som rymmer den mest lysande delen
af B:s diplomatiska bana. Han skref sedermera en
äfven Sveriges diplomatiska förbindelser med Turkiet
belysande Mémoire historique sur 1’ambassade de
France à Constantinople (utg. af Charles Schefer
1894). 1727–36 var B. minister i Schweiz.
2. Pierre Chrysostème Dusson (d’Usson) de B.,
den förres son, grefve, generalmajor af infanteriet,
f. 1724, efterträdde 1774 Vergennes såsom ambassadör
i Stockholm, där han afled 1782.
Bonnassieux [-sioj, Jean Marie, fransk bildhuggare,
f. 1810, d. 1892, vann 1836 Rom-priset med Sokrates
tömmande giftbägaren. Bland hans följande arbeten
märkas Amor, som klipper sina vingar (1842), David
kastande slungan (1844), Meditation (1855, inköptes af
staten, förstördes 1871 under kommundagarna), Henrik
IV (bronsstaty i La Flèche, 1857), den 16 m. höga
kolossalstatyen Nôtre-Dame de France (1860) i Puy,
hvilken göts af 213 vid Sevastopol tagna kanoner,
marmorgruppen Timmarna (1863, i Börsen i Lyon),
Pater Lacordaire (bronsstaty i Flavigny, 1876),
Biskop Darboy (marmorstaty, i Notre-Dame i Paris,
1877), Den helige Frans af Assisi (marmorstaty,
i katedralen i Lyon, 1891), <i<Meditation</i> (förstorad
reproduktion af ofvannämnda verk med samma
namn, Luxembourg) och en mängd porträttbyster.
G–g N.
Bonnat., i zoologiska beteckningar förkortning för
Jos. Bonnaterre, fransk abbé, f. omkr. 1752, d. 1804.
Bonnat [bana’], Joseph Florentin Leon, fransk målare,
f. 1833 i Bayonne, uppfostrades i Spanien samt
utbildades sedan i Paris och i Rom (1858–60). Men
han sysselsatte sig där icke blott med historiska
kompositioner, utan målade efter spanskt föredöme
med förkärlek bilder ur det romerska folkets lif samt
porträtt. Exempel från denna tid på den första arten
äro: Adam och Eva finna Abel död (i Lilles museum),
<i>S:t Andreas’ martyrdöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
