- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1143-1144

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borassus - Borastus, Gregorius - Borat, kem. Se Borsyra - Borax - Boraxglas, kem. Se Borax - Boraxvinsten - Borbeck - Borbetomagnus - Borboriter - Borborygmi - Borch [bårk], äfven Bork, Oluf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Borassus L., Solfjäderspalm, bot., växtsläkte
af fam. Palmæ. – B. flabelliformis L., vanlig
solfjäderspalm, vinpalm, palmyrapalm
, en
tämligen högväxt, vacker palmart med solfjäderlikt
delade bladskifvor, är ett af de nyttigaste
träd, som finnas, täflande med dadelpalmen och
kokospalmen. I Ostindien, där det förekommer både
vildt och odladt, är det af synnerligen stor vikt.
Afskär man de unga blomkolfvarna, utflyter en saft,
som beredes till palmvin eller "toddy". Af saften
beredes äfven genom inkokning ett brunt socker,
jaggarasocker. Stenfrukterna, stora som kokosnötter,
utgöra i Ostindien ett viktigt näringsmedel. Veden
tjänar till snickar- och svarfvararbeten, bladen
till flätverk, eller på malabariska kusten äfven som
skrifmaterial. Bladets fibrer komma i handeln under
namn af bassine. Äfven gummi och sago erhållas
af denna palm. Ldt. (G. L–m.)

Borastus, Gregorius,
egentl. Greger Larsson, historieskrifvare, var enligt
egen uppgift född i Norrköping på 1580-talet. Han
medföljde Sigismund vid dennes återresa till Polen,
förmodligen 1594, och studerade först i en polsk
jesuitskola, sedan i Rom, där han blef teologie
doktor, och i Paris, där han förvärfvade juris
doktorsgrad. Efter att förgäfves ha sökt sin utkomst i
hemlandet, trädde han i Sigismunds tjänst i Polen och
nämnes 1617 som sekreterare i dennes kansli. Senare
omtalas han som hofkaplan och canonicus af Krakau och
Ermeland, 1632 lär han af Sigismund ha bekräftats
i sin värdighet som dennes svenske kansler, och som
kunglig sekreterare tjänade han äfven Vladislav och
Johan Kasimir. B. var A. J. Messenius behjälplig,
när denne i Polen sökte och lyckades återbekomma sin
faders till konung Vladislav af änkan öfverlämnade
manuskript till "Scondia illustrata". Som hans dödsår
uppger en polsk källa 1654. – B. utvecklade i Polen
en liflig litterär verksamhet. Redan 1611 hade han
utgifvit en latinsk panegyrik öfver Sigismund. Johan
Skyttes bekanta tal inför konung Jakob af England
bemötte han i den hatfulla skriften
Calumniæ orationis maledicæ.....detectæ, och
1628 lät han trycka en skarp Censura öfver ett af
holländaren Daniel Krusius till Gustaf II Adolfs ära
i Danzig hållet och i tryck utgifvet tal. Om svensk
historieskrifning har han bl. a. gjort sig förtjänt
genom att från en värdshusvärd i Vilna utlösa Erik
XIV:s "Diarium" för 1567, som Gustaf Eriksson där
pantsatt. Diariet kom sedan jämte B:s egna historiska
arbeten i Johan Kasimirs ego och räddades 1673
i en kryddbod i Paris af Åke Rålamb undan
förstörelsen. Samtidigt torde vidlyftiga fragment
af B:s handskrifna svenska krönika, Utrikes göthers
krönika
och Svenska och inländska göthers krönika,
ha kommit i svensk ego. Den förvaras numera i
k. biblioteket och är beskrifven af Wieselgren,
som prisar dess lediga stil och författarens
varma patriotiska intresse. Jfr H. Wieselgren,
"Gregorius Borastus" (Hist. tidskrift,
1882), och V. Söderberg, "Historieskrifvaren
Arnold Johan Messenius’’ (1902, sid. 16–18).
V. S-g.

Borat, kem. Se Borsyra.

Borax (af arab. baurak, salpeter), kem., borsyrans
natriumsalt, sammansatt enligt formeln Na2 B4
O7+ 10 H2 O (natriumdimetaborat). Det finnes i
Asien och Syd-Amerika upplöst i vissa saltsjöars
vatten. Vid dessa sjöars intorkning utkristalliserar
en oren borax, som förr under namnet tinkal
sändes i handeln. Detta salt, som numera för
det mesta fås därigenom att borsyra från Toscana
mättas med natron, bildar stora, färglösa prismer,
som vid upphettning pösa upp till en lucker massa,
hvilken först vid glödgningshetta smälter till ett
färglöst glas, boraxglas. Smältande borax upplöser
de flesta metalloxider och gifver med dem glas af
ofta karakteristisk färg, hvarför borax användes i
blåsrörsanalysen. Borax användes äfven vid lödning af
metaller (emedan den i hetta upplöser det oxidlager,
som öfverdrager metallytorna och hindrar dem från
att häfta vid hvarandra) och ingår såsom ingrediens
i lättsmälta glasyrer på porslin, i emalj m. m.
P. T. C.*

Boraxglas, kem. Se Borax.

Boraxvinsten, tartarus boraxatus, farm., kallas ett
i svenska farmakopén upptaget preparat, som utgör
en blandning (eller sannolikt kemisk förening)
af borax och vinsten samt bildar ett hvitt,
surt, lättlösligt pulver, som i smärre doser
(0,5–2 gram 4–6 ggr dagl.) verkar urindrifvande,
i större (5-10 gram 2–3 ggr) laxerande.
S. J–n.

Borbeck, by i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf, vid Essen an der Ruhr. 42,217
inv. (1900). Stenkolsgrufvor (som 1900 lämnade öfver
3 mill. ton) och betydliga järnverk.

Borbetomagus, det latinska namnet på staden Worms.

Borboriter l. Borborianer (af grek. borboros,
smuts), smädenamn på åtskilliga gnostiska sekter i
1:a årh. och på ett vederdöparparti i Holland under
16 :e årh.

Borborygmi (af grek. borborygmos, buller), det
bullrande ljud, som uppstår i tarmarna, då luft
passerar genom där befintliga vätskor.

Borch [bark], äfven Bork, Oluf, dansk lärd, f. 1626
i Sönder Bork, Västjylland, d. 1690. Han blef 1655
hofmästare för Jochum Gersdorfs söner, utmärkte
sig 1659 vid Köpenhamns försvar, reste 1661–66 i
västra Europa och Italien och var sedan professor
i filologi och naturvetenskaper vid universitetet i
Köpenhamn. 1667 blef han tillika kunglig lifläkare
och 1686 assessor i höjesteret. Han var en ypperlig
läkare och en mångsidig vetenskapsman; ehuru icke
genial eller banbrytande i något fack, utförde han
i flera ämnen arbeten, som för hans tid hade stor
betydelse. Han var latinsk skald och mycket ifrig
för det latinska språkets renhet. 1654 gaf han i
Parnassus in nuce vägledning för versskrifning på
latin och senare goda bidrag såväl till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free