- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1435-1436

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brahmin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnes hela den äldsta runraden. (Jfr B. Salin, "De
nordiska guldbrakteaterna", i Antiqv. tidskr. 1895). –
2. Myntk. Tunt medeltidsmynt af silfver, med prägel
endast på den ena sidan. Se vidare Mynt.

Braktéer (af lat. bractea, tunt blad), högblad
(blomstödjeblad, skärmblad), bot. Se Blad.

Brakved, bot. Se Rhamnus.

Brakyblast, bot., kortskott. Se Skottbyggnad.

Brakycefal l. Brachycephal (af grek. brachys,
kort, och kefale, hufvud; egentl, "korthufvud",
"kortskalle"), ett uttryck, som, efter A. Retzius
föredöme, af etnologerna användes för att beteckna
de folkraser, folkstammar eller enskilda människor,
som hafva kort hufvudskål. Motsatsen är dolikocefal,
långskalle. – Brakycefali, egenskapen att vara
brakycefal. Se Breddindex och Hufvudskål.

Brakydiagonal (af grek. brachys, kort), krist., den
kortaste af de tre kristallaxlarna i det rombiska och
triklina systemets kristaller. Vid vanlig uppställning
tänkes den löpa mot åskådaren, under rät vinkel (rombiska)
eller sned (triklina) mot vertikalaxeln och makrodiagonalen.

A. Hng.

Brakydoma (af grek. brachys, kort), krist., liggande
prisma, parallellt med brakydiagonalen, tecknas P?.

Brakygraf, dets. som stenograf. Jfr Brakygrafi.

Brakygrafi (af grek. brachys, kort, och grafein,
skrifva), "kortskrift"; mindre bruklig synonym till stenografi.

Brakykatalektisk (af grek. brachys, kort, och
katalegein, upphöra), i antik metrik, en till sin
sista taktdel ofullständig vers. Jfr Katalektisk.

Brakykronisk (af grek. brachys, kort, och clironos,
tid), kortvarig.

Brakylogi (af grek. brachys, kort, och
logos, lära), språkv., sammanträngdhet
i uttryckssättet, ofta åstadkommen medelst
utelämnande af sådana delar af en framställning,
hvilka vanligen medtagas. Adj. Brakylogisk.

R–n B.

Brakypetalisk (af grek. brachys, kort, och petalon,
blomblad), med korta kronblad.

<b>Brakypinakoid</b< (af grek. brachys, kort), krist.,
yta parallell med brakydiagonalen och vinkelrät mot
makrodiagonalen. Tecknas ?P?.

Brakypodisk (af grek. brachys, kort, och pus, fot),
med korta fötter.

Brakyprisma (af grek. brachys, kort), krist.,
prisma, parallellt med vertikalaxeln, men med förlängd
brakydiagonal = ?Pn.

Brakypyramid (af grek. brachys, kort), krist.,
brakydiagonalens pyramid =mPn.

Brakystyl, bot. Se Heterostyli.

Bram, sjöv., sammansättningsled i namn på tåg
o. s. v., som tillhöra bramseglet, bramrån och
bräm-stången. – Bramsegel, det tredje eller,
på fartyg med dubbla märsrår, det fjärde seglet från
däck. – Ifrågavarande föremål benämnas därjämte,
efter sin mast, förbramstång, storbramsalning,
kryssbramvant o. s. v. På stora handelsfartyg finnas
ibland dubbla bramsegel, det ena öfver det andra,
båda sittande på bramstången. Jfr Bofven, Segel
och Tackling.

R. N.*

<b<Brama</b> (Brahman). ind. myt. Se Brahman.

<b>Brama,</b< zool. Se Hafsbraxen.

Bramah [brä’ni9 1. brä’ma], Joseph, engelsk mekanikus,
f. 1749, d. 1814, uppfann 1786 vattenklosetten
och 1796 den hydrauliska pressen, hvilken därför
efter honom äfven kallas "Bramahs press", samt ett
kombinationslås, det s. k. Bramah-låset, hvilket
erbjuder säkerhet såväl mot dyrkning som mot våld.

<b>Bramahlås,</b< mek. Se Bramah.

Bramahs press. Se Hydrauliska pressen.

Braman, ind. myt. Se Brahman.

Bramanism. Se Brahman.

Bramante, italiensk arkitekt. Se Lazzari.

Bramantino, egentl. Bartolomeo Suardi, italiensk
arkitekt och målare, verksam 1491–1529, var
medhjälpare åt Bramante, som från 1474 vistades i
Milano, och följde honom i början af 1500-talet
till Rom, där han under Julius II i Vatikanens
stanzer målade några af de väggbilder, som sedermera
borthöggos för att lämna rum åt Rafaels verk. Senare
slog han sig åter ned i Milano och var från 1525
ingenjör och byggmästare hos Francesco Maria Sforza
II. Bland hans byggnader märkas S. Nazaro, en
kyrka med en förhall (1518), bland hans målningar
Konungarnas tillbedjan och Madonnan med helgon
(bägge i Ambrosiana) och <i<Madonna med änglar</i>, stor
fresk (i Brera). Utom från Bramante, röjes hos honom
i färgernas obestämda sammanflytning i hvarandra
påverkan af Lionardo.

C. R. N.
(O. G–g.)

Bramarbas (af sp. och provens, bramar, skria),
skräflare, slagskämpe. – Bramarbasera, skryta, skräfla.

Brama samaj. Se Brahma samaj.

Brambach, Joseph, tysk tonsättare, f. 1833, d. 1902,
var 1858–61 lärare vid Kölns konservatorium, 1861–69
musikdirektor i Bonn och sedermera privatlärare. Han
gjorde sig företrädesvis känd genom sina körverk:
Prometheus, Loreley, Columbusr Das lied vom Rhein m. fl.

A. L.

Brambeck, Axel Edvard, bildhuggare, f. 22 sept. 1843 i
Hälsingborg, kom vid 19 års ålder till Stockholm och
fick anställning hos ornamentsbildhuggaren Nerpin,
studerade sedan 1872–74 i Köpenhamn, arbetade på den
yngre Bissens ateljé och utförde de själfständiga
kompositionerna Herdegossen och Cyparissos samt
porträttbyster. Inskrifven vid konstakademien i
Stockholm 1874, vann han 1876 kungliga medaljen för
gruppen Eva sörjande vid Abels lik, vistades därefter
i fem år som akademiens stipendiat hufvudsakligen i
Paris, kortare tider i Italien. I Paris utförde han
Kristi frestelse (utställd på salongen 1883, huggen i
marmor 1902 och uppställd i Mariakyrkan i Hälsingborg)
och Neapolitansk fiskargosse.

Efter stipendietidens utgång försökte sig B. i Paris
på oljemålning, men återvände snart till Stockholm
och erhöll där beställning på dopfunten till Jakobs
kyrka samt statyn Psyche. 1884–87 var han bosatt
i Rom och utförde dessa båda arbeten i marmor samt
dessutom Offrande flicka (marmor). Återkommen till
Sverige, utförde han för nationalmuseum porträttbyst
af grefve A. G. Bielke (brons) samt för Klara
kyrka, som då restaurerades, tympanon öfver
hufvudingången. B. flyttade 1889 till Göteborg,
där han dekorerade C. Wijks nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0774.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free