Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Braunersköld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sedermera vidtagna förändringar,
konstitutionellt monarkisk. Regenten bär titeln
"hertig af B. och Lüneburg". Högsta ledningen af
statsförvaltningen handhafves af ett kollegialt
statsministerium. Folkrepresentationen ("die
landesversammlung") sammanträder hvart annat
år. Den består af en kammare, som räknar 48
ledamöter, valda för 4 år dels direkt af den
högre intelligensen och de högst beskattade, dels
indirekt af det öfriga folket. – Statsbudgeten
för 1904–05 upptog i inkomster 16,195,520 mk och
i utgifter 16,526,226 mk. Statsskulden var vid
1903 års slut 55,5 mill. mk, statens tillgångar
s. å. 40,01 mill. mk. B:s matrikularbidrag
belöpte sig 1904-05 till 1,959 mill. mk. – För
rättskipningen finnas en "oberlandesgericht" och en
"landgericht" i staden B. samt 24 "amtsgerichte". –
För förvaltningen är landet deladt i 6 kretsar. –
I Tyska rikets förbundsråd har B. 2 röster och
sänder till tyska riksdagen 3 ombud. – Enligt
1886 ingången militärkonvention med Preussen
hafva B:s förut uppställda truppdelar ingått som
omedelbara beståndsdelar af preussiska hären. –
Hertigdömets vapen är en hoppande häst, silfver,
i rödt fält. Hertigens vapen är en klufven sköld:
högra fältet, rödt, visar två gyllene leoparder
öfver hvarandra, vänstra fältet, guld, beströdt med
röda hjärtan, ett blått lejon. Omkring skölden ett
rödt band med inskriften Immota fides (orubblig
trohet); nedtill ett blått band: Nec aspera terrent
(vidrigheter afskräcka ej). Landsfärgerna: ljusblått
och gult. Orden: Henrik Lejonets orden, med 5 klasser
och 2 klasser förtjänstkors. Det i Schlesien belägna
mediatiserade furstendömet Oels tillhör hertigen af
B., men står ej i någon förbindelse med hertigdömets
regering. J. F. N.
Historia. De braunschweigska
länderna voro ursprungligen en del af det gamla
hertigdömet Sachsen och tillhörde som allodialgods den
welfiska släkten, hvilken på 1100-talet innehade
den sachsiska hertigvärdigheten. När Henrik Lejonet
1180 förlorade denna, fick han likväl behålla sina
familjegods, och dessa gingo sedan i arf till hans
söner: Henrik, Otto (såsom tysk kejsare Otto IV)
och Vilhelm, och delades dem emellan, men samlades
åter i den sistnämndes son Otto Barnets (1213–52)
hand. Denne blef af kejsar Fredrik II upphöjd till
hertig af B. och Lüneburg. Af hans bägge söner, som
1267 skiftade arfvet efter fadern, blef den ene,
Johan, stamfader för den äldre lüneburgska linjen
(hertigdömet Lüneburg samt städerna Hannover och
Celle), och den andre, Albrekt den långe, för
den äldre braunschweigska linjen (hertigdömet
B., Kalenberg, Göttingen m. m.). Den förra utdog
1369, hvarefter ett häftigt krig uppstod om dess
kvarlåtenskap. Den andra linjen hade delat sig i
tre grenar: Grubenhagen (utdöd 1596), Göttingen
(utdöd 1463) och Wolfenbüttel. Det nyssnämnda
kriget, det s. k. lüneburgska arfföljdskriget,
bragte den äldre lüneburgska linjens besittningar
i den wolfenbüttelska grenens ego. Denna gren
klöfs 1409 i: mellersta huset B. och mellersta
huset B.-Lüneburg. Det förra, som till 1584 var
deladt i grenarna Braunschweig-Kalenberg och
Braunschweig-Wolfenbüttel, riktades med det
nyssnämnda göttingska och, för en tid, med det
grubenhagenska husets besittningar, men utdog
1634. Det mellersta huset Lüneburg delades 1569 på
tvenne linjer: den
nya linjen Braunschweig-Lüneburg, från hvilken
hertigarna af Lüneburg, kurfurstarna och
konungarna af Celle och Hannover samt den till
1901 i England regerande dynastien härstamma, och
Braunschweig-Lüneburg-Dannenberg. Från denna linje,
som 1635 fick det utslocknade mellersta huset
B.-Wolfenbüttels hertigdöme, härstammar det nya
huset Braunschweig-Wolfenbüttel, hvilket den till
1884 regerande hertigliga linjen tillhörde. Stiftaren
af denna linje var August, kallad "senex divinus"
(den gudomlige gubben), en utmärkt regent och
grundligt bildad man. Han dog 1666 vid 87 års
ålder. Hans två äldre söner och deras ättlingar
regerade till 1735, då B. tillföll den af hans tredje
son Ferdinand Albrekt (d. 1687) stiftade bilinjen
Braunschweig-Bevern. Den förste regenten af denna
linje, Augusts sonsons son Karl I (1735–80), som 1753
förlade residenset till Braunschweig och stiftade
"collegium carolinum", sänkte, genom sitt slöseri och
genom försök att realisera en mängd vidlyftiga planer,
landet i stor skuld, från hvilken dock hans son,
den bekante fältherren Karl II Vilhelm Ferdinand
(1780–1806), till en del lyckades befria det (se
vidare Karl, tyska furstar), men efter hans död
införlifvades landet enligt Tilsitfreden (1807)
med det nybildade konungariket Westfalen. Den
sistnämndes son Fredrik Vilhelm, som 1805 ärft
det schlesiska furstendömet Oels, återinsattes
1813 i sin faders hertigdöme, men stupade redan
1815 i slaget vid Quatrebras. Han efterlämnade
två omyndiga söner. Den äldre, Karl III (1815–30),
stod under förmynderskap af dåv. prinsen-regenten
i England (sedermera Georg IV), men själen i den
mycket patriarkaliska styrelsen var grefve Münster,
hvilken liksom förmyndaren uppehöll sig i London. 1820
återställdes dock landständer-författningen; men
ehuru denna stod långt efter sin tid, erkändes
den icke af den 1823 myndigvordne Karl,
hvilken fortfor att regera på det gamla tyska
furstemaneret. Detta framkallade 1830 ett uppror,
hvarvid hans residens stormades och stacks i brand
och han själf grep till flykten. Hans broder Vilhelm
(1830–84) öfvertog styrelsen först provisoriskt,
men hyllades 1831 såsom hertig af B. och stiftade
med landständerna den ännu gällande grundlagen af
12 okt. 1832. Flera viktiga reformer vidtogos;
stora anslag beviljades till järnvägsbyggnader
(den 1838 öppnade linjen B.-Wolfenbüttel var den
första statsbanan i Tyskland), och 1844 inträdde
B. i tyska tullföreningen. 1848 kunde, till följd
af regeringens tillmötesgående, flera viktiga
lagförändringar vidtagas utan svårare konflikter. Det
stadgades då, att domstolsförhandlingarna skulle
ske muntligt och offentligt, att jury skulle döma
i brottmål, hvarjämte pressfrihet infördes och
förbudet mot giftermål mellan judar och kristna
upphäfdes m. m. Själen i regeringen 1830–56 var
statsministern frih. v. Schleinitz. Under tyska kriget
1866 sökte hertigen i början hålla sig neutral, men
slöt sig snart till Preussen. S. å. inträdde B. i
Nordtyska förbundet, och sedan 1871 är det en lem
af Tyska riket. Som man hade anledning misstänka,
att den preussiska regeringen ej skulle erkänna det
af densamma detroniserade kungl. huset i Hannover,
hvilket efter Vilhelms död enligt lagarna skulle ärfva
B:s tron, stiftades 16 febr. 1879 en regentskapslag,
enligt hvilken ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
