- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
147-148

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brienne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

on abdominal tumours and
intumescence
. B. dog 1858.
R. T-dt.

illustration placeholder

Bright [bråYt]. 1. John B., engelsk statsman
och politisk talare, f. 16 nov. 1811 i Greenbank
vid Rochdale (Lancashire), tillhörde en gammal
kväkarfamilj och anställdes vid 15 års ålder vid
faderns bomullsspinneriaffär. Lifligt politiskt
intresserad, uppträdde han vid unga år som
nykterhetstalare och ifrare för parlamentsreformen
samt emot nonkonformisternas beskattande för
statskyrkliga ändamål. Sitt egentliga inträde i det
politiska lifvet gjorde han 1838 under agitationen
mot spannmålslagarna och tillhörde styrelsen för den
s. å. bildade Manchester anti-corn-law association,
hvilken 1839 ombildades till den ryktbara
Anti-corn-law league (se d. o.). Med detta förbunds
ledare, R. Cobden, ingick B. ett på den varmaste
personliga vänskap hvilande politiskt fostbrödralag,
som upplöstes först genom Cobdens död (1865). Då
B. var djupt förkrossad öfver sin unga hustrus död
(1841), öfvertalade honom Cobden att med alla sina
krafter egna sig åt agitationen för spannmålslagarnas
afskaffande, och under de följande fem åren stridde
de båda männen på en mängd folkmöten i alla delar
af landet oförtröttadt och med växande framgång
för detta mål, Cobden med lugna förståndsargument,
B. med den entusiastiska talekonst, som snart gjorde
honom ryktbar såsom en af Englands främste politiske
vältalare. B. invaldes i juli 1843 i underhuset för
Durham och intog genast en bemärkt plats på frihan
delssidan, men bibehöll sitt oberoende mot den af
whig-aristokratiska synpunkter behärskade liberala
partiledningen. Då spannmålslagarna 1846 upphäfdes,
kunde B. jämte Cobden göra anspråk på en mycket
stor del af segerns ära. I underhuset, där han sedan
1847 jämte Milner Gibson representerade Manchester,
uppträdde han de följande åren som en konsekvent
förfäktare af Manchesterskolans grundsatser. Som
inbiten individualist motsatte han sig lord
Shaftesburys förslag till fabrikslagstiftning,
mot Macaulay talade han för den elementära
folkundervisningens bekostande med frivilliga
bidrag utan statsanslag, ifrigt medverkade han till
judarnas politiska emancipation och navigationsaktens
upphäfvande, och i toleransens intresse uppträdde han
med skärpa mot Russells ultraprotestantiska lagförslag
mot den katolska kyrkan. Manchestermännens långt
drifna non-interventions- och fredspolitik hade i
honom en af sina mest öfvertygade anhängare. Sålunda
sökte han 1854 med mycken energi förhindra ett
fredsbrott med Ryssland och uppträdde under Krimkriget
som skoningslös kritiker af regeringen. B:s tal
i underhuset 23 febr. 1855 (med dess ryktbara
passus: "dödens ängel har sväfvat öfver landet"
o. s. v.) anses beteckna höjdpunkten af hans politiska
vältalighet. Hans ständiga protester mot kriget gjorde
honom för en tid så impopulär, att t. ex. Manchesters
befolkning brände sin
representant "in effigie". I jan. 1856 nödgades B. till följd
af försvagad hälsa för två år uppge all politisk
verksamhet och resa utrikes. Under sin bortovaro
föll han vid 1857 års val igenom i Manchester,
men valdes s. å. i Birmingham, hvilken valkrets
han sedan representerade till sin död. Efter sin
hemkomst 1858 egnade sig B. först åt frågan om
Indiens förvaltning. Hans fabrikantverksamhet hade
föranledt honom att låta undersöka utsikterna för
indisk bomullsodling, och därunder hade han fått ett
starkt intryck af ostindiska kompaniets och hela
den indiska förvaltningens brister. Vid den stora
omorganisationen efter seapoys-upproret uppträdde
B. i parlamentet mot vice-konungainstitutionen och
för landets indelning i ett flertal af hvarandra
oberoende presidentskap. Hvarken för Indiens eller
för koloniernas betydelse för riket hade B. någonsin
sinne. Hans intressen upptogos uteslutande af inre
reformplaner, framför allt genomdrifvandet af en
demokratisk valreform, som skulle skänka arbetarna
och andra politiskt utestängda klasser rösträtt
och politiskt inflytande. I okt. 1858 inledde
han i Birmingham detta nya fälttåg och steg under
1860-talets rösträttsagitation till arbetarmassornas
af obegränsad tillit uppburne ledare. Efter den af
honom ständigt misstrodde Palmerstons död (1865)
närmade sig B. omsider afgjordt det liberala
partiet och fann där snart i Gladstone en ledare,
med hvilken han i det hela kunde samverka. Han
understödde dennes och Russells reformbill af 1866 och
gisslade obarmhärtigt den omedgörliga whigfraktion
("adullamiterna", se d. o.), hvilken genom sitt
affall vållade förslagets och ministärens fall. Den
konservative lord Derbys ämbetstillträde betecknade
han som "en krigsförklaring mot arbetarklassen". Det
var framför allt den af B. väckta opinionsstormen
för en genomgripande parlamentsreform, som förmådde
Disraeli att småningom demokratisera toryministärens
nya reformbill, så att vid dess slutliga
antagande 1867 B:s principer i hufvudsak vunnit
tillämpning. Förutom af den stora reformagitationen
kännetecknas B:s politiska verksamhet under 1860-talet
af hans kraftiga uppträdande för nordstaternas sak
under det nordamerikanska inbördeskriget samt af hans
initiativ, sedan upptaget af Chevalier och Cobden,
till den fransk-engelska handelstraktaten.

B. inträdde 1868 som handelsminister i Gladstones
första kabinett, men måste af hälsoskäl af gå ur
ministären 1870 och kunde först 1872, och då med
halft brutna krafter, återinträda i det politiska
lifvet. Från aug. 1873 till den gladstoneska
ministärens fall i febr. 1874 tillhörde han som
kansler för hertigdömet Lancaster ånyo kabinettet. De
närmast följande åren höll sig B. i bakgrunden, men
uppträdde under 1877-78 års ryska krig på folkmöten
mot alla interventionsplaner och kritiserade skarpt
Disraelis turkvänliga Balkanpolitik. Efter den
liberala valsegern 1880 inträdde B. som kansler för
hertigdömet Lancaster i Gladstones andra ministär,
men afgick i juli 1882, enär han ansåg bombarderingen
af Alexandria som "en uppenbar kränkning af såväl
internationell som moralisk lag". Han understödde
emellertid fortfarande regeringen, ända till dess
den irländska frågan vållade en ohjälplig brytning
mellan honom och Gladstone. B. hade alltid hyst stark
medkänsla med irländarnas betryck och bl. a. 1870
framkastat den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free