blad, samlade vid stjälkens bas, och tvåkönade blommor i ax eller klasar. Blomhyllet är öfversittande. Blommorna hafva sex ståndare och en pistill; frukten är kapsel eller bär, som ofta äro välsmakande. Familjen innefattar omkr. 1,000 arter, fördelade i omkr. 40 släkten, alla från Amerikas tropiska delar. Många växa som epifyter på träd och äro genom sitt egendomliga växtsätt samt genom blommornas och frukternas färgprakt en prydnad för dessa trakters flora. De sega fibrerna af flera arter nyttjas till repslagararbeten och väfnader. Ett stort antal odlas som prydnadsväxter, t. ex. arter af släktena Æchmea, Billbergia, Caraguata, Nidularium, Pitcairnia, Vriesea. Jfr Æchmea, Ananas, Billbergia och Tillandsia. Ldt. (G. L-m.) Bromelin (af grek. broma, föda), ett enzym ur ananassaft, hvilket i likhet med papayotinet digererar ägghvita och öfverför denna i pepton. Bromelinet är lösligt i vatten utan tillsats af syra och har en angenäm, svagt syrlig smak. Det har brukats till beredning af peptonpreparat, hvilka afses att utgöra lätt tillgodogjorda näringsmedel. C. G. S. Bromelius. 1. Olof B., läkare, botanist, f. 1639 i Örebro, studerade medicin i Uppsala samt förordnades 1668 till "herborist" i Stockholm och uppsyningsman öfver apoteken. 1672 anställdes han som läkare vid den beskickning, som då afgick till Holland, vann 1673 medicine doktorsgraden i Leiden och återvände 1674 till Sverige. 1675 blef han medlem af Collegium medicum, och 1691 förordnades han till stadsfysikus i Göteborg och tillika till provinsialläkare i Göteborgs distrikt. Död 1705. B. var en af Sveriges ypperste botanister före Linnés tid. Bland hans skrifter må nämnas Lupnlogia (16S7) och Chloris gothica s. catalogus stirpium circa Gothoburgum nascentium (1694), den äldsta specialflora i Sverige. Till hans ära gaf Linné ett tropiskt växtsläkte namnet Bromelia (6 kl., l ordn.). Från 1676 var B. ledamot i kommissionen öfver trolldomsväsendet. (T. K.) 2. Magnus B., adlad von Bromell, den förres son, läkare, f. i Stockholm 1679, promoverades 1703 i Reims till medicine doktor och utnämndes 1705 till medlem af Collegium medicum. Samtidigt kom han genom arf i besittning af en ansenlig förmögenhet, hvarför han upphörde med sin läkarverksamhet och egnade sin tid åt ökande af de betydliga samlingar af naturföremål, mynt och medaljer, som han ärft efter sin fader. 1716 förordnades han till anatomie professor i Stockholm, men lämnade snart denna befattning för att emottaga ett assessorsämbete i Collegium medicum, där han 1724 blef president. Sistnämnda år fick han titel af arkiater och upphöjdes 1726 i adligt stånd. Död 1731. B. författade åtskilliga afhandlingar i numismatik, medicin och naturvetenskap. Några bland dem finnas intagna i "Acta litt. et scient. suec.", bl. a. Underrättelse huruledes man sig skall förvara för pestilentien (1711) och Inledning till nödig kunskap att igenkänna och uppfinna allehanda bergarter, metaller och fossilier m. m. (1730). Enligt E. Fries var han den förste, som i Sverige egnade uppmärksamhet åt fossila växtaftryck. I sitt 1727 tryckta arbete Lithographia suecana afhandlar B. fossila trilobiter, koraller och snäckor från Gottland, graptoliter, växtfossil i kalkstuff m. m. Bromell. Se Bromelius 2. Brometyl. Se Bedövningsmedel. Bromider, kem., bromvätesyrans salter. Bromidros (af grek. bromos, stank, och hidros, svett), stinkande svett (svettning). Bromios (grek.), "den larmande", ett af guden Dionysos' binamn. Bromipin, kem. farm., kallas en produkt, som uppkommer då brom förenas med fett (vanligen sesamolja), hvars omättade fettsyreföreningar vid sig binda bromatomerna. Bromipin liknar till utseendet en olja och innehåller vanligen 10 proc. brom; dock framställes äfven ett preparat med 33 1/3 proc. brom. Det resorberas lätt och uppgifves verka på samma sätt som vanliga bromföreningar, men utan dessas ofta obehagliga biverkningar. Bromipin användes därför i stället för bromkalium m. m. mot epilepsi, nervösa lidanden af hvarjehanda slag, kikhosta o. s. v., i dos af omkr. 15 gr. (3-4 teskedar) om dagen, hvilket dock ofta får ökas till det dubbla eller mera. Ett på analogt sätt beredt jodhaltigt fett användes äfven såsom läkemedel under namnet jodipin. S. J-n. Bromism, bromförgiftning. Se Brom. Bromit, dets. som bromsilfver. Se Brom. Bromkadmium. Se Kadmium. Bromkalium (Kaliumbromid), kem. farm., utgöres af hvita, luktlösa, glänsande kristaller, som lösas mycket lätt i vatten med neutral reaktion, däremot svårt i sprit. - Bromkalium är ett mycket användt och verksamt läkemedel mot fallandesotsanfall, mot nervös sömnlöshet o. d., verkar genom att nedsätta centrala nervsystemets, särskildt hjärnans, i dylika sjukdomsfall abnormt stegrade retbarhet. Medlet botar vanligen icke fallandesot; det hindrar blott för en tid anfallens uppträdande eller mildrar dem. - Intages bromkalium i större doser oafbrutet under lång tid, framkallar det kronisk förgiftning (slöhet, rubbningar i magens och tarmens tillstånd, blodbrist och afmagring, hudutslag m. m.). C. G. S. Bromkamfer, kem., farm., C₁₀H₁₅BrO, erhålles därigenom, att kamfer behandlas med bromvatten och bildar i rent tillstånd färglösa, i vatten nästan olösliga kristaller, hvilkas lukt påminner om terpentin och kamfer. Medlet användes såsom lugnande i dos af 0,1-0,5 gr. för gången, vid andnöd, migrän o. s. v. Mot hysteriska och epileptiska anfall gifvas l-2 gr. om dagen, mot delirium tremens och maniakaliska anfall 2-3 gr. och såsom motgift vid strykninförgiftning ända till 4-5 gr. om dagen (i refrakt dos). S. J-n. Bromley [brå'mli], stad i engelska grefsk. Kent, 16 km. s. ö. om London. 27,358 inv. (1901). B. har en gammal gotisk kyrka, en försörjningsanstalt ("college") för änkor och döttrar till präster. Bromma. 1. Socken i Malmöhus län, Herrestads härad. 969 har. 621 inv. (1903). Annex till Söfvestad, Lunds stift, Ljunits och Herrestads kontrakt. -- 2. Socken i Stockholms län, Sollentuna härad. 2,505 har. 5,250 inv. (1903), hvaraf 3,031 i Sundbybergs köping (se d. o.). Inom socknen ligger egendomen Johannelund, där Evangeliska fosterlandsstiftelsen har en missionsskola. B. utgör ett regalt pastorat i Uppsala stift, Roslags västra kontrakt. Brom-magnesium l. Magnesium bromid, bromvätesyrans magnesiumsalt, MgBr₂. Se Brom. Brommetaller. Se Brom.