Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Browning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlopp i Mexikanska viken, midt emot den mexikanska
staden Matamoros. 6,.305 inv. (1900). Katolskt
gymnasium. Betydlig handel. I Förenta staternas krig
med Mexico egde 1846 strider rum vid B. 1880 blef
staden nästan fullständigt förstörd af en orkan.
Brovåg, järnv. Se Vagnvåg.
Broxvik, fideikommissegendom i Östergötlands län, med
hufvudgården belägen i Jonsbergs socken, vid Östersjön
(Bosöfjärden). Fideikommisset omfattar 21 35/44 mtl
i Östergötlands län, Jonsbergs, Häradshammars,
Östra Husby, Kuddby, Östra Ny, Å och Drothems
socknar, taxeradt till 386,300 kr., samt 2 l/2 mtl
i Runtuna socken af Södermanlands län, tax. till
50,800 kr. Egovidden utgör omkr. 3,500 har, däraf
900 har åker och 2,600 har skogsmark. B. bebyggdes
på 1600-talet till säteri under namnet B. (det
hette förut Ribbingstorp) af frih. Åke Ulfsparre,
som efter att hafva sålt sin egendom Broxvik i
Grenna socken, Jönköpings län, i stället gjorde
detta till stamgods. 1697 gick gården genom köp från
släkten Ulfsparre till Gillis De Besche, hvilkens
dotterdotter Anna von Block (född v. Düben) lämnade
egendomen till sin son kammarherre K. J. von Block,
som 1795 gjorde hela godset till fideikommiss för
sin systers sonson majoren J. K. Ridderborg med
villkor att han jämte sitt eget namn äfven skulle
bära namnet von Block. B. innehades sedermera
af honom, hans broder, dennes måg, kammarherre
L. A. F. G. von Röök von Block (f. 1807), och, då
ätten von Röök med honom utgick på manssidan (1889),
ärfdes fideikommissrätten af hans äldsta dotter, Betzy
(d. 1905), gift med kammarherren, f. d. kaptenen Evert
Taube (f. 1834, d. 1895), som därför kallade sig Taube
von Block. Nuvarande innehafvare af fideikommisset
är agronomen L. O. M. Taube von Block.
Brozik [bråsik], Václav, bömisk målare,
f. 1851 nära Pilsen, lärjunge till Piloty i
München och Munkáczy i Paris, har målat realistiskt
genomförda, stora historiebilder, mest ur Böhmens häfder.
B. väckte uppseende först på Parisutställningen
1878 med Konung Ladislaus V:s ambassad till Karl
VII af Frankrike (nationalgalleriet i Berlin). Till
hans bästa taflor höra vidare Columbus vid Ferdinands
och Isabellas hof (i metropolitanmuseet i New York)
och Johan Hus inför kyrkomötet i Konstanz (i Prag,
rådhuset). Död 1901 i Paris. (G-g N.)
B. R. T., förkortning för Britannicus.
Bruat [brya], Armand Joseph, fransk sjömilitär,
f. 26 maj 1796 i Kolmar, inträdde 1811 i marinen,
tjänstgjorde 1815 i Brasilien och Västindien, 1817-20
i levanten, därefter till 1824 vid Senegal och i
Stilla hafvet samt deltog 1827 som skeppslöjtnant
i slaget vid Navarino. 1829 fick han befälet öfver
en brigg vid blockaden af norra Afrikas kust,
men led 1830 skeppsbrott utanför Alger och blef
tillfångatagen. Under fångenskapen lyckades han
tillställa amiral Duperré en plan öfver nämnda
stad, hvilket i ej ringa mån bidrog till dess
eröfring. Snart utväxlad, blef B. 1831 kapten, 1843
guvernör öfver Marquesas-öarna, sedermera öfver alla
franska besittningar i Oceanien, samt Ludvig Filips
kommissarie hos drottning Pomaré på Sällskapsöarna,
hvilken han snart förmådde till att erkänna Frankrikes
protektorat. 1846 konter-amiral och 1848 marinprefekt
i Toulon, bidrog han väsentligen att
hålla denna stad i tygeln under
revolutionsdagarna. 1849-52 var B. guvernör öfver
Martinique, Guadeloupe och underlydande. Dessa öar
befunno sig ännu i jäsning på grund af slafvarnas
befrielse, men B. förstod att med kraftig hand både
häfda negrernas frihet och hålla dem till arbete. 1852
blef han vice-amiral och medlem af amiralitetsrådet,
kommenderade följande år en fransk eskader i Svarta
hafvet och lyckades under Krimkriget göra de allierade
väsentliga tjänster genom sina djärfva nattliga
rekognosceringar nästan ända in i Sevastopols hamn,
genom en lysande expedition till Asovska sjön och
genom eröfringen af Kinburn. Utnämnd till amiral,
afled han 19 nov. 1855 på återresan till Frankrike.
Bruay [bryä]. 1. By i franska dep. Nord, vid
Schelde. 4,205 inv. (1901). Stenkolsgrufvor och
industri. - 2. By i franska dep. Pas-de-Calais,
vid Lave. 14,443 inv. (1901). Stenkolsgrufvor.
Bruce [bro’s], gammal skotsk släkt af normanniskt
ursprung. - 1. Robert B., 1210-95, lord af Annandale
i Skottland och innehafvare af stora besittningar
i England, uppträdde 1286, vid Alexander III:s död,
som John Baliols medtäflare om skotska tronen. Edvard
I af England afgjorde emellertid 1292 tvisten till
Baliols förmån.
2. Robert B., den förres sonson, earl af Carrick,
sedermera konung af Skottland (1274-1329). Efter att
först hafva stridt på engelsmännens sida mot sina egne
landsmän, beslöt B. efter Wallaces afrättning (1305)
att förfäkta sina anspråk på tronen och uppträda
som kämpe för Skottlands oafhängighet. 1306 blef
han krönt i Scone till konung af Skottland, sedan
han på sin väg dit mördat John Comyn, Skottlands
förre regent och det engelska partiets hufvudman,
i kyrkan i Dunfries. Väl måste han till en början
fly till de västra högländerna och till en ö
utanför irländska kusten, men återvände därefter
till fastlandet, samlade sina anhängare och förde
nu kriget mot engelsmännen med större framgång, så
att han under åren 1307-13 lyckades bemäktiga sig
alla slott, som engelsmännen innehade i Skottland,
utom Stirling. Hans framgång berodde till stor del
på Edvard II:s slapphet och dennes strider med de
engelske baronerna. För att rädda Stirling gjorde
Edvard en ansträngning och inföll med 100,000
man i Skottland; den skotska hären var blott en
tredjedel så stor som den engelska, men Bruces och
hans medhjälpare Douglas’ och Randolphs öfverlägsna
ledning gjorde, att skottarna vunno den stora segern
vid Bannockburn 24 juni 1314, ryktbar i krigshistorien
såsom det första slag, där fotfolk segrade öfver
en riddarhär. Genom denna seger tryggades både
Skottlands själfständighet och B:s makt. År 1315
antogs af skotska parlamentet en tronföljdslag för
riket, enligt hvilken kronan efter utslocknandet af
B:s manlige arfvingar skulle tillfalla hans dotter
Marjory och hennes afkomlingar. Hon äktade kort därpå
Walter, ärftlig steward af Skottland, och deras son,
Robert II, blef den förste konungen af Skottland
af huset Stuart. 1322 inföll Edvard II åter med en
stor här i Skottland, men måste draga sig tillbaka
med oförrättadt ärende. 1323 ingick B. för tretton
år ett stillestånd med engelsmännen, i hvilket han
erkändes som konung af Skottland, men 1327 uppflammade
striden på nytt, i det att skottarna gjorde ett infall
i England, af hvilket fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
