Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunkol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än eremiter, än stråtröfvare bott i kulor,
ingräfda i åsen. Någonstädes på åsen låg Sankt
Jörans hospital för spetälska personer, hvilka
icke fingo bo i närheten af människoboningar eller
allfarsvägar. Namnet påminner om marsken Johan von
Brunkow, hvilken här afrättades år 1319. Det mest
lysande minne, som anknyter sig vid Brunkeberg,
är det stora slag, som på åsen och vid dess sidor
1471 utkämpades mellan svenskarna under Sten Sture
d. ä. och konung Kristian I med hans anhängare. Åsen
sänktes under tidernas lopp och bebyggdes. 1884-86
byggdes genom densamma, under David Bagares gata
och Tunnelgatan, af kapten Knut Lindmark en för
gångtrafik afsedd tunnel, 231 m. lång, 4 m. bred och
3,9 m. hög. Sedan 20 år förflutit efter tunnelns
öppnande för allmän trafik, eger staden rätt att
inlösa densamma efter värdering, som icke får
öfverstiga ursprungliga anläggningskostnaden, och
efter 50 år från samma tid får staden kostnadsfritt
eganderätt till tunneln med tillbehör. Tunneln
trafikeras af något mer än l mill. pers. om året.
Hs Hd.
Det ofvannämnda slaget på Brunkeberg stod 10
okt. 1471. Kristian I af Danmark hade med en armé
af 5,000 man lagt sig utanför Stockholm för att med
vapenmakt tilltvinga sig tronen i Sverige. Men mot
honom samlade riksföreståndaren Sten Sture d. ä. en
ansenlig bondehär och anryckte från norr. Danskarnas
hufvudmassa hade förskansat sig på berget, och
en mindre afdelning hade fattat posto väster
därom, i närheten af Klara kloster. En träbro
öfver en af Näckströmmen genomfluten sumptrakt
öster om åsen underhöll deras förbindelse med
Käpplinge-(nuv. Blasie-)holmen, där deras flotta
låg för ankar. Riksföreståndaren delade sin här i
en mindre styrka (dalkarlar), som under Nils Sture
gjorde en kringgående rörelse för att ifrån B:s
östra sluttning anfalla danskarna, samt en större,
med hvilken han själf stormade uppför den västra
sluttningen. Detta angrepp understöddes af ett
utfall från staden mot B:s södra sida, där fiendens
förskansningar stuckos i brand. Sten Stures första
stormning afslogs, en andra likaså. Han vände sig
då mot kåren vid klostret. För att undsätta denna
kår strömmade danskarna ned från höjden, men de
nödgades efter en mördande strid draga sig tillbaka
uppför berget, och därefter stormade svenskarna
detta för tredje gången, nu äfven från öster, sedan
dalkarlarna fullbordat sin flankrörelse. Danskarna
öfverväldigades och skyndade till sina skepp; men en
massa af dem drunknade i Näckströmmen, emedan bron,
som till en del förstörts af Stockholms borgare,
brast under de flyende. De förlorade omkr. 2,000 man
i döda, sårade och fångna. Slaget vid B., då Sveriges
själfständighet räddades för en längre tid, är ett
af våra mest ärofulla och betydelserika minnen och
firades senast 1871 med stora högtidligheter.
Brunkol, petrogr., en hufvudsakligen inom
tertiärsystemet såsom lager och stockformade partier
förekommande, brun till brunsvart massa, som i
medeltal håller 50-70 % kol, 3-7 % väte och 14-35
% syre och kväfve. Dels hafva brunkolen tämligen
fast och tät konsistens, dels äro de luckra och
jordartade; ofta förekomma däri partier, som halva
den ursprungliga trädstrukturen väl bibehållen
(egentlig lignit). Till skillnad från stenkol (de
s. k. svartkolcn), som tillhöra äldre formationer
eller
system, gifva brunkolen brunt streck och pulver samt
brunfärga kalilut. De äro lätt antändliga och brinna
med starkt sotande låga. Brunkolslagrens mäktighet
är vanligen några meter, men uppgår stundom, i
följd af lokala ansvällningar, till flera tiotal
meter. Brunkolsaflagringar förekomma inom nordtyska
slättlandet, i Thüringen, Böhmen, Schlesien, Posen
och Polen, vid nordsidan af bajerska alperna och i
nordliga Steiermark, i Devonshire, på Färöarna, på
Island och i Nord-Amerika. De brytas hufvudsakligen
för användning som bränsle. E. E.
Brunkow (Brunke), Johan von, drots, son till Verner
von B., hvilken under Magnus Ladulås inkom hit
från Tyskland och blef denne konungs råd. B. steg
högt i ynnest och inflytande hos konung Birger
Magnusson. 1313 var han riddare och medlem af rådet
samt blef 1316 drottsete. Det må lämnas därhän
huruvida B. verkligen, såsom de ingalunda oväldiga
krönikorna uppgifva, var upphofsman till "Nyköpings
gästabud", eller det lömska forsåt, som konung Birger
1317 ställde för sina bröder - redan det att han var
främling och därtill gunstling var ju en anledning
till att han skulle misstänkas -, men säkert är,
att B. i allmänhet starkt inverkade på den lättledde
konungen, liksom han var en af dennes trognaste och
verksammaste vänner i nöden. Under försöket att från
Gottland undsätta Stegeborgs fäste, som Birgers son
Magnus försvarade mot de döde hertigarnas anhängare,
blef B. efter en skarp strid tillfångatagen, af sina
fiender dömd till döden och 1319 afrättad på den då
vid (nu i) Stockholm belägna höjd, som efter honom
sedan fick namnet Brunkeberg. I sitt vapen förde han
en bjälke. J. Th. W.
Brunkrut, Chokoladkrut, kallas efter sin färg en
afart af svartkrutet, hvars kol är framställdt af
vid mycket låg temperatur förkolad halm. Brunkrutet
användes hufvudsakligen som krut för grolva kanoner.
E. S-m.
Brunktoftelund. Se Bunketoftelund.
Brunkulla, bot. Se Nigritella.
Brunkål, bot. Se Brassica.
Brunn. 1. Tekn. Ett för uppsamling af grundvatten
nedsänkt rör eller schakt. Rörbrunnar l. "borrbrunnar"
äro lämpligast för större djup eller där grunden
består af groft grus, schaktbrunnar för finare sand
eller uppsamling af större vattenmängder. Brunnen kan
hafva täta eller perforerade väggar; i förra fallet
inströmmar vattnet endast från bottnen, i det senare
äfven från sidorna. Större brunnar sammanfogas af
murverk eller järnringar, som sänkas genom belastning
och muddring. Inom bebyggda områden är grunden ofta
förorenad, hvarför rent vatten kan erhållas endast
från större djup genom rörbrunnar. De sistnämnda
äfvensom sänkbrunnar af järn erbjuda för öfrigt
alltid större säkerhet mot förorening än gräfda och
murade brunnar. En brunn, hvars vatten användes på
platsen till tvätt och dylikt, bör alltid omgifvas
med en upphöjning, från hvilken vattnet af rinner,
och helst bör pumpen placeras på något afstånd från
brunnen, som upptill igenmuras kring sugröret. Mången
tyfus- eller koleraepidemi har blifvit spridd från
en brunn, som förorenats genom smutsigt tvättvattens
nedträngande från jordytan. Brunnens vattenmängd
beror af dess storlek, af vattenytans sänkning samt
det vattenförande lagrets beskaffenhet. Mest gifvande
äro brunnar i groft grus eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
