- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
407-408

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bråckband ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

virkesimportörerna från vissa länder - t. ex. Danmark
- föreskrifva, att brädernas längd skall vara
i deras eget lands fottal. Numera säljas bräder
oftast "osorterade", d. v. s. omfattande de efter
engelsk sortering fyra högsta kvaliteterna: mixed,
tertia, quarta
och quinta, hvarvid dock stundom
föreskrifves att quinta undantages ("exclus. 5:a"),
då naturligtvis medelpriset blir högre. Stundom
säljas de "sågfallande", hvarvid engelsk såväl
quinta som sexta (utskott) medtagas och endast
sämsta kvaliteten eller septima (vrak) utsorteras
före skeppningen. Granbräder säljas nästan alltid
osorterade, furubräder däremot än sorterade efter
engelsk kvalitetsbestämning, än osorterade. De
minsta dimensionerna kallas lådbräder eller
planschetter och äro vanligen af 5/8 tums tjocklek
och under 6 eng. tums bredd. Deras medellängd är
likaledes kortare än vanliga bräders, eller 12 à 13
fot. Försäljningspriset för såväl bräder som battens
och plank gäller vanligen pr petersburgstandard (165
eng. kubikfot) eller pr engelsk kubikfot fritt ombord
("f. o. b.") i exporthamn, men stundom fraktfritt i
fartyget hos mottagaren ("c. i. f."), t. ex. hyflade
bräder. Vid export till Frankrike uppgöras dock prisen
mest pr meterfot (1/3 meter) eller pr kvadratmeter
("mètre carré"). Detaljförsäljningen inom Sverige
sker antingen pr tolft, löpande fot eller meter
eller också pr kubikfot. Med afseende på godheten
indelas bräderna i: snickar- l. sjamblonbräder, som
skola vara skarpkantiga, kvistfria och af fullmoget
virke utan blåyta; helrena, som likna de förra, men
få hafva ett mindre antal små kvistar; halfrena,
som kunna hafva vankant å ena sidan, något blåyta
samt flera kvistar; samt vrak- l. utskottsbräder,
med vankant på båda sidor, blåyta samt kvistar och
sprickor i stort flertal. Prisen å bräder af alla slag
hafva under de senaste 7 à 8 åren väsentligt stigit
(högst år 1901) och stått högre än någonsin förut. I
synnerhet gäller detta de breda (9"-12") bräderna,
men äfven de öfriga slagen, och efterfrågan har varit
större än i äldre tider. Särskildt hafva lådbräder
rönt stor afsättning till ganska goda pris. Som
exempel på brädernas värdestegring må anföras de
ungefärliga medelprisen i öre pr eng. kubikfot för
de olika slagen af furu-bräder f. o. b. i Göteborg
för vårskeppningarna under följande femårsperioder:
        Breda        Ordinära         Smala         Mycket smala
1895-99 87 77 70 60
1900-04 130 97 90 75


Beträffande prisen å gran-bräder torde nedanstående
rabatter göras å tallprisen: 13 % för de breda, 12 %
för de ordinära samt 10 % för de smala och mycket
smala bräderna. Oftast förekommande benämningar på
bräder af olika slag vid export till England äro:
boards (bräder i allmänhet), scantlings (smala
4"-5 1/2"), case boards (lådbräder), planed boards
l. floorings (hyflade), rough boards (ohyflade),
wancy boards (vankantade), match boards (späntade),
wreck l. wast boards (vrak- l. utskottsbräder),
wainscotting (panelbräder), skirtings (fotpanel),
ceiling boards (takbräder). Se Battens, Plank,
Sortering och Sågning. F. L.

Brädgång, skpsb, (se fig. till Bordläggning), kallas
i dagligt tal den del af skeppssidan, som är belägen
öfver det öfre däcket; men rätteligen betecknas med
detta ord den på de öfver skarndäcket uppskjutande
ändarna af spanten eller
på de i skarndäcket intappade
s. k. brädgångsstöttorna lagda klädseln (u), hvilken
vanligen sträcker sig från nedre skarndäcket till
ledstången eller relingen (öfre skarndäcket, n). På
åtskilliga mindre fartyg finnes antingen alldeles
ingen klädsel eller ock blott en enda, nära invid
nedersta skarndäcket, på de uppskjutande spantändarna
eller brädgångsstöttorna lagd plankgång. Fartyget
säges då hafva "öppna brädgångar". Brädgång
kallas stundom skansbeklädnad. Jfr Bröstvärn.
R. N.*

illustration placeholder
Brädspel. Efter en teckning från 1400-talet.


Brädspel, spel med brickor och tärningar. Sådana spel
voro i bruk redan hos forntidens greker och romare
liksom hos vikingarna (i Norden kallades brädspel:
att spela tafvel). Om dessa gamla spel ega vi likväl
ingen närmare kännedom. I våra dagar spelas "bräde"
lidelsefullt af folken i norra Sibirien. Svenskt
brädspel, den i Sverige vanliga arten, står
närmast revertier och härrör kanske från detta. Det
spelas i en låda, vanligen det inre af ett bord,
brädspelsbord. Denna låda är till formen rektangulär
och oftast klädd (t. ex. med grönt kläde). Midt på
hvardera långsidans vägg finns en några centimeter
utskjutande skiljevägg, hvarigenom brädet delas i
fyra afdelningar. Utefter långsidorna finnas inalles
24 tungor (äfven kallade pilar, fält, kilar),
12 på hvardera sidan, af annan färg än bordets botten,
hvarannan ljus och hvarannan mörk, och ställda så, att
ljus kil på ena långsidan svarar mot mörk kil på den
andra. På dessa kilar flyttas brickorna. Spelarna äro
två; den ene disponerar 15 ljusa, den andre 15 mörka
brickor. Vid spelets början har hvardera spelaren
sina brickor uppstaplade på tungan längst till höger
på motståndarens sida; denna tunga kallas ens hem
l. hus. Två tärningar användas för hvarje kast, och
man flyttar sina brickor lika många tungor framåt,
som tärningarna visa ögon, utom då man slår allor (=
lika många ögon på båda tärningarna), hvilka tagas
dubbelt. Så länge brickorna stå på motspelarens sida,
flyttas de från höger till vänster; då de kommit öfver
till egen sida, från vänster till höger. Spelets idé
är, att man skall söka fria brickorna öfver hela
brädet för att slutligen spela "hem" eller "opp"
dem på den tunga, där de först staplades. Den, som
hinner först härmed, har vunnit partiet. En enkel
bricka kallas blotta och kan "slås", d. v. s.





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free