- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
419-420

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännförgyllning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

750 kg. torfsubstans och 250 kg. vatten. Vattnet
ersätter alltså här torfsubstans.

Köper man däremot en famn björkved, innehållande
samma procent fuktighet, erhåller man i genomsnitt
1,264 kg. träsubstans och 421 kg. vatten. Men samma
myckenhet träsubstans erhålles (praktiskt sedt),
hvilken fuktighet veden än må innehålla. Vattnet
utgör blott ett tillskott i vikt, men ersätter
intet bränsle, och dess enda betydelse är att vid
förbränningen konsumera en viss myckenhet värme -
hvilken betydelse fukten ju för öfrigt eger äfven hos
torfven. Medan sålunda en fuktighet af 25 proc. hos 1
ton dytorf nedsätter dennas värmevärde i förhållande
till torr torf med ej mindre än 28½ proc., är
nedsättningen hos en famn björkved med samma fuktighet
föga mer än 5 proc. Den af ålder brukliga metoden
att sälja ved efter rymdmått kan således ega ganska
talande skäl för sig. Och eftersom koks och träkol
äro porösa som svamp, gäller därom detsamma. Att åter
beräkna antracit och andra stenkol efter rymdmått är
icke lika rationellt.

illustration placeholder


Hvad slutligen angår torf, erbjuder den alldeles
särskilda svårigheter, alldenstund därvid icke ensamt
fuktigheten, utan äfven porositeten spelar en viktig
roll. Är t. ex. torfven föga förmultnad, lätt och
porös, kan den - ehuru kruttorr - innehålla mindre
substans pr rymdenhet än om den är väl förmultnad,
tät och tung - låt vara, att den äfven innehåller en
viss fuktighet. I tabellen sp. 419, som är uppställd
med hänsyn till praktisk användning, är antaget,
att torf säljes efter vikt, men att fuktigheten
är känd. För att erhålla lika mycket värme, som
alstras vid förbränning af den i kolumn 1 angifna
kvantiteten bränsle af det slag, som angifves i
kolumn 2, erfordras ungefär den myckenhet bränsle,
som visas af resp. kolumnerna 4-14.

Ofvanstående tabell gäller under antagande af endera
af nedanstående tvenne förutsättningar: 1) att allt
produceradt värme tillvaratages, eller 2) att värmet
tillvaratages i samma proportion vid resp. olika
brännmaterial.

Det förra är vid vanliga eldstäder omöjligt; det
senare kan åter uppfyllas. (I hvilken mån detta eger
rum meddelas i läran om eldning, se detta ord.) Med
iakttagande af ofvanstående kan tabellen begagnas
för såväl direkt jämförelse mellan bränsleåtgången
vid användande af olika bränslesorter som ock för
jämförelse mellan kostnaden för ernående af en viss
värmeeffekt. Vill man t. ex. efterse, hvilket pris pr
famn björkved, som bör betalas för att eldning därmed
ej skall bli dyrare än med antracit, om denna kostar
3 kr. pr hektoliter, så är detta särdeles enkelt:

Följer man raden n:r 7, tills den träffar kolumn 6,
så befinnes, att 10 hektoliter antracit (pris 30 kr.)
motsvara 1,30 famn björkved, hvilken myckenhet ved
alltså bör kosta 30 kr. Pr famn utgör detta 23 kr. Man
ser t. ex. äfven af tabellen, att en famn björkved
och 1,000 kubikmeter lysgas ge lika mycket värme,
att l hektoliter koks och 34 liter fotogen gifva
samma värmemängd o. s. v. K. S-n.

Brännmedel. Se Kauterisation.

Brännmärkning, jur., ett straff, som består däri,
att ett märke inbrännes på förbrytarens kropp. Detta
straff, som förekom redan hos forntidens romare, fick
under medeltiden en mycket vidsträckt användning. Det
var på en gång ett kroppsstraff och ett skamstraff,
och märket tjänade såsom ett igenkänningstecken, för
den händelse att den straffade ånyo gjorde sig skyldig
till brott. I flera länder bibehöll sig nämnda straff
långt in i förra århundradet. I Norge afskaffades
det 1815, i Danmark 1840. Äfven i Sverige har
brännmärkning varit använd såsom bestraffning. "Att
brännas med järn" upptages i bjärköa-rätten såsom ett
af straffen för tjufnad. Lands- och stadslagarna
känna ej detta straff, men i praxis förekom det
ofta under de följande århundradena. I ett bref af
år 1611 till ståthållaren i Kalmar förordnade Karl
IX, att en person, som förtalat öfverheten, skulle
brännmärkas och mista båda öronen. I lagförslagen
under 1600-talet förekommer brännmärkningsstraffet,
men i 1734 års lag upptogs det ej. Emellertid saknas
ej exempel på att detta straff blifvit användt,
sedan 1734 års lag trädde i kraft. År 1750 blef en
i banken anställd kontorsskrifvare, som tillgripit
åtskilliga öfverkorsade sedlar och utsläppt
dem i rörelsen, dömd till 40 par spö, lifstids
fängelse samt att tecknas med brännmärke i pannan.
J. H-r.*

Brännoffer (hebr. ’ola, grek. hodókauston), ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free