man tagit sin tillflykt till åtskilliga medel. Så t. ex. har man tillåtit att, där omständigheterna så kräfva, öfverföring ("virement") får ske från en anslagssumma till en annan, så framt bägge summorna blifvit bestämda för samma departement (Frankrike före senatskonsultet af 1869 samt England). Stundom har man nöjt sig med att fastställa en utgiftspost endast förslagsvis, utan att bestämdt förbjuda dess öfverskridande (Sverige). Ibland har man strängt fasthållit vid de särskilda utgiftsposterna och förbjudit hvarje öfverföring. Men därmed har ock behofvet af särskilda kreditiv för oförutsedda utgifter gjort sig kännbart. Se Statsreglering. A. W. Budilovitj, Anton Semenovitj, framstående slavist, f. 1846 i guvernementet Grodno, professor i ryska och kyrkoslaviska först vid universitetet i Warschau, sedan i Dorpat, där han (1900) också var rektor. Bland hans många lärda skrifter märkas: hans studier öfver Lomonosov som naturvetenskapsman, filolog och skriftställare (Petersburg 1869 och 1871), undersökningar om Cyrillus' och Methodius' greko-slaviska karaktär (Warschau 1885) samt ett arbete "Om slavernas litterära enhet" (Petersb. 1879). B. var en varm anhängare af den litterära panslavismen, men påyrkade därvid ryska språket såsom det tongifvande. A--d J. Budinge, tillbakadraget batteri på Köpenhamns nordvästra landbefästningsfront, invid den en knapp mil från hufvudstaden liggande byn med samma namn. L. W:son M. Budissin, vendiskt namn på staden Bautzen. Budjak. Se Budsjak.

a.     b.     c.
Budkaflar från  Sverige,  a karfstockbudkafle
(med bomärken och namntecken); b budkafle, klufven
nedtill för fastgörande af skrifvelse;  c budkafle,
som utgöres af ett cylindriskt fodral för skrifvelse.</img>

Budkafle, en kafle eller ett mindre trästycke af
viss form eller med vissa märken, hvilket
kringsändes för att uppbåda folk för något särskildt
ändamål. I forntiden blef allmogen på detta sätt kallad
både till ting och till härnad. Böter voro stadgade
för den, som nedlade, villade eller förvände en
budkafle. När fienden brutit in i landet, utskickades
budkaflar, som voro svedda i den ena änden och hade
ett snöre fäst i den andra -- till tecken, säges det,
att den, som underlät att befordra en sådan kafle,
skulle hängas och hans hus brännas. I Norge sändes
en pil (her-or). När allmogen på detta sätt kallades
till ting, hade budkaflen formen af ett svärd, en yxa
eller (om förbrytelse mot gudsdyrkan skulle beifras)
af ett kors. Däraf att budkaflarna stundom försågos
med runor eller märken för att beteckna anledningen
till kringsändandet, härledas uttrycken "uppskära
budkafle" och "skera up her-or". I 15 kap. 4 §
af byggningabalken förekommer ännu stadgandet att
budkafle skall gå byar emellan, när vid skogseld faran
tilltager. -- Budkaflar ha användts af många folk,
ej endast af skandinaverna.

Budle, nord. sag., fader till Brynhild, Sigurd
Fafnesbanes maka. Se Sigurdssagan.

Budmani, Petar, serbisk-kroatisk språkforskare,
f. 1835 i Ragusa, blef 1870 gymnasielärare i
Ragusa. Han kallades 1883 af akademien i Agram att
fortsätta utgifvandet af den stora ordbok öfver
serbisk-kroatiska språket (Rjeznik hrvatskoga ili
srpskoga jezika), som då fortgått i fem år och hunnit
fram till bokstafven D. Denna ordbok sysselsätter ännu
B. och är hans förnämsta lifsverk. Hans Grammatica
della lingua serbocroata (1866-67) anses för ett på
sitt område klassiskt arbete. Nämnas må vidare en
afhandling "Om bokstafven z i de slaviska språken"
(1873), en "Om den serbiskkroatiska nationella
poesiens meter" (1876; hvari uppvisas, att denna
poesis versmått rätta sig efter den musikaliska
rytmen), en undersökning "Om dialekten i Ragusa"
(1883) samt en "Rysk språklära" (1888; 2:a
uppl. 1891). B. har verkställt öfversättningar från
sanskrit, ryska, polska och franska.

Budny, Simon, en religionslärare i 16:e årh., af
polsk eller litauisk härkomst. Efter studier i Krakau
blef B. en varm anhängare af reformationen och fick
en prästerlig anställning hos furst N. Radziwil,
vojevod af Wilna. Under denna tid öfversatte han
hela bibeln på polska (tryckt 1570 och 1572),
men lämnade snart kalvinismen och började predika
socinianska läror. Under skydd af Jan Kiszka,
starost i Samogitien och Litauen, stiftade
B. en sekt, som kallades den "halfjudiska" eller
ebionitiska. Motståndarna klandrade honom särskildt
för hans godtyckliga förkortningar af de evangeliska
texterna i en riktning, som gick ut på att bevisa,
att Kristus icke blott icke var gud, utan öfver hufvud
saknade alla mystisk-gudomliga egenskaper. På grund
af sin lärdom, skarpsinnighet och varma frimodighet
fick B. många anhängare i hela Polen. Då han på ett
kyrkomöte 1582 förbjöds att utöfva det prästerliga
kallet, drog han sig frivilligt tillbaka. Hans
senaste öden och dödsår äro obekanta. Hans
skrifter äro numera mycket sällsynta, enär hans
protestantiska böcker förstördes af katolikerna.

A--d J.

Budoar (fr. boudoir, af bouder, göra sura miner, vara
gnatig), egentl, vrå eller litet rum, dit en person
drager sig tillbaka, när han är vid dåligt lynne;
elegant rum eller kabinett, där damer