- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
609-610

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buonarroti ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

politiker, f. 1770, d. 1844, vistades under
1790-talets första år i Paris och deltog i de
revolutionära klubbarnas möten, gifte sig därefter med
en dotter till den rike bankiren Thomas Coutts och
invaldes 1796 i underhuset. B. gjorde sig där snart
bemärkt som en af whigoppositionens våldsammaste
talare samt vände sig särskildt klandrande mot
kriget med Frankrike och regeringens af fruktan
för revolutionen förestafvade tvångsåtgärder mot
engelska "jakobiner". B. lörlorade 1806 efter en
mångårig valprocess sitt mandat, men valdes 1807
till parlamentsmedlem för Westminster, en seger för
parlamentsreforinens anhängare, som hälsades med
stort jubel. Vid ett par tillfällen (1809 och 1820)
insattes han för kortare tid i fängelse till följd af
sina skarpa angrepp mot den rådande reaktionen. 1817
föreslog B. en kommittés tillsättande för att
utarbeta förslag till parlamentsreform samt genomdref
1828 en resolution i underhuset till förmån för de
irländske katolikernas rättigheter. Sedan den stora
parlamentsreformen genomförts, ansåg B. sina politiska
syften verkliggjorda och närmade sig alltmer tories,
till hvilka han 1837 öfvergick. Han måste då lämna
sin gamla valkrets och utöfvade under sina sista
år intet inflytande i underhuset. B. har vunnit
mest anseende genom sin under stora personliga
uppoffringar förda kamp för den offentliga
talfrihetens rätt. Han understödde frikostigt
tidens folkbildningssträfvanden och agitationen
för parlamentsreform.

2. Angela Georgina Burdett-Coutts, den föregåendes
dotter, filantrop, f. 1814, ärfde 1837
sin morfaders stora förmögenhet mot villkor
att upptaga hans namn och har egnat sitt lif åt
en storartad välgörenhetsverksamhet. Hon har
grundat skolor och tekniska läroanstalter,
byggt arbetarbostäder och saluhallar, upprättat
förbättringsanstalter och asyler för vanvårdade
barn och frigifna brottslingar, låtit uppföra
kyrkor i hemlandet och kolonierna, lindrat nöden
bland bulgariska flyktingar, dajakerna på
Borneo och Syd-Australiens urinvånare samt på
flera sätt befordrat brittisk odlings utbredande i
tropiska länder. 1871 fick hon pärsvärdighet som
baronessa, och hennes omsorg om turkiska sårade under
1877-78 års krig förskaffade henne den första
turkiska ordensutmärkelse, som gifvits en kvinna.
Vid 67 års ålder gifte hon sig med mr W. L. Ashmead
Bartlett, men behöll namnet baronessa B.-C.; hennes
namn upptogs i stället af mannen (se nedan).

3. William Lehman Ashmead Bartlett-Burdett-Coutts,
den föregåendes make, engelsk politiker och
filantrop, f. 1851 i Förenta staterna, hette
egentligen Bartlett, men upptog vid sitt
giftermål 1881 sin makas namn. Han var under
rysk-turkiska kriget förvaltare af den utaf henne
bildade understödsfonden för sårade, organiserade
1879-80 nödhjälpen i de af missväxt härjade trakterna
på Irland och har sedermera biträdt sin maka i en
mängd af hennes filantropiska företag. Sedan 1885
tillhör han underhuset som (konservativ) medlem
för Westminster. B. besökte under boerkriget
1900 som Times’ korrespondent Syd-Afrika för att
studera vården af de sjuke och sårade samt framkallade
genom sina skarpa anmärkningar tillsättandet af
en kunglig kommitté och medelbart utarbetandet
af plan till genomgripande reformer i den militära
sjukvården. V. S-g.

Burdigala, romarnas namn på Bordeaux.

Burdinus, Mauritius. Se Gregorius VIII.

Burdur (Buldur), stad i vilajetet Konia, i Mindre
Asien, 1,050 m. ö. h., ej långt från saltsjön
af samma namn, som i forntiden hette Askania
Limne
. Omkr. 12,000 inv. B. är centrum för ett
åkerbruksdistrikt, hvars alster med järnvägen gå
till Smyrna.

Burdwan [bädoä^]. Se Bardwan.

Bure, nord. myt., den man, som kon Audhumia slickade
fram ur de salta rimfroststenarna. Han var, enligt
den yngre Eddan, "fager till utseendet, stor och
stark". Hans son hette Bur l. Bor. (B-e.)

Buré, ett under franskt protektorat stående, svagt
befolkadt berglandskap i Senegambien, mellan Bakhoi
och öfre Niger, är tämligen rikt på guld (årlig
produktion 500,000 frcs). Invånarna, mandenga,
hörde förr till riket Segu. Deras förnämste höfding
residerar i byn Didi.

Bure, ångsåg i Skellefteå socken, Västerbottens
län, eges af Bure aktiebolag, hvars aktiekapital
uppgår till 533,400 kr. År 1904 arbetade sågverket
med 5 ramar, och produktionen uppgick till 34,559
kbm. sågade varor. S. å. framställdes 92,460
hl. träkol. Hela arbetsstyrkan räknade 290 personer.
K. K.-Å.

Bure, Fale (Fåle), d. ä. och d. y. Under senare
hälften af 1600-talet börjar namnet Fale Bure
att förekomma hos de svenske historieskrifvarna
(Loccenius, Örnhiälm m. fl.). Efter Erik den
heliges död, heter det, reste sig norrlänningarna
under anförande af Fale i Byrestad eller Fale Bure
(båda dessa benämningar förekomma), tågade till
Uppland och slogo där konung Eriks mördare, den
danske prinsen Magnus Henriksson. Fale- (Fåle-)bron
nära Uppsala sades hafva blifvit uppkallad efter
anföraren, vare sig därför att han där stupat eller
af någon annan orsak. Såsom källor anföras "gamla
krönikor", ur hvilka antikvarien Johan Bureus gjort
dessa utdrag. - Något senare uppdyka berättelser
om Fale hin unge, eller den yngre, som genom sina
bragder helt och hållet ställde sin äldre namne i
skuggan. Han härstammade från hälsingarnas forne
konungar (om graden af hans släktskap med den
äldre Fale var Bureus ej fullt säker) och bodde
på Byrestad i Sköns socken i Medelpad. Under det
s. k. kriget vid Älgarås (1205) hade han räddat Erik,
Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin
gård i Medelpad och sedan för större säkerhets skull
fört honom öfver till Norge. Jämte sin skyddsling
återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge,
tog ånyo vägen öfver Norrland, där han uppviglade
norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog
slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. Till
belöning fick Fale af Erik Eriksson adligt märke
(en krökt väpnad arm) och i förläning Medelpad,
Jämtland och halfva Ångermanland. Där nu Sköns kyrka
ligger, lät han uppföra borgen Byresholm. Denna
berättelse hölls länge för fullgod af de svenske
historieskrifvarna. Såsom källor uppgifvas, äfven för
historien om Fale hin unge, handskrifna meddelanden
af Johan Bureus. Från Fale hin unge skulle alla
Burar härstamma. Släktledningen kan ses i "Svenska
adelns ättartaflor", utg. af G. Anrep. Den historia,
som stöder sig på samtida urkunder, vet emellertid
ingenting om allt detta, och ej heller någon
historieskrifvare (icke ens


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free