1876 i redaktionen af den stora tidningen "Novoje vremja" (Nya tiden), där han hvarje vecka offentliggör sina spirituellt skrifna, men något ytliga ''kritiska studier" öfver samtidens litterära företeelser. Förutom flera band poem och skisser, har B. skrifvit libretto till operan Angelo, dramerna Medea och Agrippinas död samt de följetonistiska parodierna Chvost under pseudonymen "Grefve Alexis Zjasminov". A-d J. Burensköld (skref sig Burenskiöld), Jakob, friherre, krigare, sonson af biskop Zebråcynthus, f. 25 dec. 1655 i Stockholm, blef 1675 fänrik vid Modees bergsregemente till fot i Malmö och deltog i skånska kriget, sedan 1677 såsom ryttmästare vid Gyllenstiernas regemente till häst, samt utmärkte sig, särskildt under 1678 års fälttåg, på flera "partier". 1680 gick han i utländsk krigstjänst, såsom kapten vid Fürstenbergs franska infanteriregemente i Katalonien, men måste 1681 "för en särdeles olycklig rencontre qvittera fransysk tjenst", tjänade några månader vid storhertigliga gardet i Florens, fick s. å. genom drottning Kristinas rekommendation anställning hos malteserorden, kämpade på dess galerer mot turkarna vid Afrikas kust, men kunde såsom protestant ej hoppas på befordran hos den katolska orden. Efter att 1683 i kejserliga armén hafva slagits mot turkarna vid Pressburg och vid Wien, återkom han 1684 till Sverige, blef 1687 ryttmästare vid Östgöta kavalleri, bevistade 1691-93 kampanjen i Belgien i sällskap med pfalz-grefve Gustaf, vardt 1696 major vid karelska kavalleriet och 1700 vid Östgöta kavalleri samt befordrades efter öfvergången af Düna (1701) till öfverstelöjtnant. I det därpå följande kriget i Polen utmärkte han sig, sedan 1704 chef för Östgöta kavalleri, i synnerhet i slaget vid Warschau (1705) under Nieroth. B. utnämndes 1706 till generalmajor och landshöfding i Östergötlands län samt upphöjdes i friherrligt stånd. Då danskarna 1709 hotade med krig, förordnade k. m:ts råd honom till generallöjtnant af kavalleriet, hvarpå 1710 följde kunglig konfirmation. I slaget vid Hälsingborg (febr. 1710) tvang B. i spetsen för vänstra flygelns kavalleri med ett raskt anfall de betydligt manstarkare danskarna för en stund att vika, men angreps i sin tur af dem och blef tillfångatagen. Hans flygel fick emellertid förstärkning och slog den danska på flykten. B. utväxlades 30 aug. 1710, kom i sept. s. å. till Stockholm och förordnades till vice överståthållare, en plats, som han beklädde under den måhända hemskaste perioden af hufvudstadens historia, den stora pestens tid, till april 1711. Han befalldes då att taga befälet öfver armén i Västergötland och Bohus län och trädde 1712 i verksamhet såsom guvernör i Skåne, hvartill konungen utnämnt honom redan 1710. 1716 lämnade han detta ämbete. Han afled 24 febr. 1738. B. stiftade 1726 det stora burensköldska fideikommisset (se Borkhult). Burensköldska fideikommisset. Se Borkhult. Burenstam, Karl Johan Reinhold, diplomat, historisk samlare, f. på Skyllberg, Närke, 10 nov. 1829, blef 1848 student i Uppsala och 1854 filos. doktor. Efter att 1854-57 hafva tjänstgjort i civildepartementet, kommerskollegium och järnkontoret beträdde han 1857 såsom attaché i Paris den diplomatiska banan, på hvilken han avancerade 1858 till andre sekreterare, 1859 till legationssekreterare i Wien, hvarefter han var t. f. chargé d'affaires flerstädes (Konstantinopel, Madrid, Wien), samt 1870 till ministerresident i Bruxelles och Haag och 1884 till ministre plénipotentiaire därstädes. Nov. 1889-juli 1890 var B. befullmäktigadt ombud vid de s. k. afrikanska konferenserna i Bruxelles. 1895 erhöll han på begäran afsked och bosatte sig å sin egendom Tjälfvesta i Örebro län. B. har under signaturen B. utgifvit "Förteckning på handskrifter rörande Sveriges historia, befintliga i kejserliga 'haus-, hof- und staats'-archivet i Wien" (Haag 1871), "Handskrifter i nederländska och belgiska med flere archiver" (Haag 1885; aftryck af ett 30-tal handlingar rör. Sveriges historia 1567 -1830) och "Documents recueillis de differentes archives" (Haag 1888; aftryck af ett 50-tal handl. rör. Sveriges historia 1548-1836), hvarjämte han författat och anonymt i ett fåtal exemplar utgifvit en intressant skildring Om Carl Xll:s och svenska krigarnes hemfärd från Turkiet genom Siebenbürgen, Ungern och Österrike 1714 (jämte karta; Haag 1872), La reine Christine de Suède à Anvers et Bruxelles 1654-1655 (Bruxelles 1891), Souvenirs de Tjelfvesta (Haag 1893), innehållande bl. a. brefväxlingar från slutet af 1700- och början af 1800-talet, och, under utsatt författarnamn, Les négociations de paix entre l'Autriche et la Turquie à Schistova, décembre 1790-août 1791 (i "Revue d'histoire diplomatique", 1898). B. har varit korresponderande medlem för Sverige af "société d'histoire diplomatique" alltsedan dess stiftelse (1887). Buresås (Borgås), enligt en sägen i forna tider ett slott i Blomskogs socken och Nordmarks härad i Värmland. Några stenhopar äro det enda, som nu återstår. Bureter, Burieter, Burjäter l. Burjater (ry. bratzka), mongoliskt nomadfolk, utgörande omkr. 260,000 människor och deladt i flera stammar, som bo i södra delen af Sibirien (guvern. Irkutsk), vid Jenissei, Lena, Angara och Baikalsjön. Bureterna styras af en furste, tais, som väljes af dem själfva, ehuru valet måste bekräftas af den ryske guvernören. De afklippa sitt hår, med undantag af en fläta midt på hufvudet, och bo i hyddor, öfverdragna med läder eller filt. De äro misstrogna, tjufaktiga, enfaldiga och fega samt ytterst begifna på dryckenskap. Deras religion är buddaism under formen af lamaism, och deras språk är en rå, föga utbildad dialekt af mongoliskan. Bureterna lära redan före Djingis kans tid (början af 1200-talet) hafva invandrat till sina nuvarande boningsplatser. 1627-48 gjordes de utan stort motstånd till Rysslands undersåtar. De betala sin skatt i penningar och pälsdjur. Om deras språk, buretiskan l. burjatiskan, se Mongoliska språket. Se äfven pl. Asiatiska folk, fig. 9. Burette [byre'tt]. Se Byrett. Bureus, Bothniensis. Se Björnram 3. Bureus (Buræus), Johan, lärd, f. 15 mars 1568 i Åkerby i Uppland, anställdes 1590 i k. kansliet, kallades sedan till akademisekreterare i Uppsala, hvilken syssla han dock ej tillträdde, och var notarie vid Uppsala möte 1593. Jämte Johan Skytte blef han af Karl IX kallad till lärare för den unge Gustaf Adolf. 1609 blef han riksarkivarie, sedermera därjämte riksantikvarie och k. bibliotekarie. B. var en stor och mångsidig begåfning.